- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
228

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1948 - Cellulosaindustrins produktionsförhållanden, av Gösta Hall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

TEKNISK TIDSKRIFT

lers märket", som den vi alltjämt upplever,
behöver dock avsättningsfrågan inte inge några
allvarliga bekymmer. Vid en diskussionsafton i
februari 1948 i Svenska Teknologföreningens
avdelning för grafisk teknik ventilerades orsakerna
till att tidskriftspapper ute i Förenta Staterna
i allmänhet är av påtagligt bättre kvalitet än i
Sverige. I det sammanhanget påtalades den
utbredda användning som blekt lövvedscellulosa
fått inom amerikansk finpappersindustri,
enkannerligen för tillverkning av finare tryckpapper.
Årsförbrukningen närmar sig 400 000 t. Man
har i USA i många år använt asp och poppel för
tillverkning av dylik tryckpappersmassa men på
sistone har man även börjat utnyttja björk för
tillverkning av blekt cellulosa. Hos oss torde väl
all aspved behöva reserveras för
tändsticksindu-strin, vars tillverkningar kräver en vedtyp som
förenar utpräglad lätthet med stor kvistrenhet.
Däremot finns ganska avsevärda kvantiteter
björk. Tekniskt sett låter sig björkveden
konverteras till cellulosa enligt vanligen tillämpade
kemiska metoder, på alkalisk såväl som sur väg.
Professor E Hägglund jämte medarbetare vid K.
Tekniska Högskolans träkemiska avdelning har
ingående belyst dithörande frågor. Däremot
stöter den praktiska exploateringen av dessa
ved-tillgångar på vissa svårigheter.

Det förhåller sig ju så, att det förnämliga nät
av naturliga transportvägar för råvarans
förflyttning från skog till förädlingsplats som våra älvar
erbjuder, med fog kan betraktas såsom en av de
viktigaste ekonomiska tillgångarna inom svensk
träförädlingsindustri. Tyvärr kan inte detta
komma björkveden tillgodo, åtminstone inte i samma
grad som för barrveden, då björken på grund av
sin dåliga "flytbarliet" i allmänhet inte kan
flottas utan måste transporteras per bil eller järnväg.
Råvaran blir härigenom oproportionerligt dyr vid
cellulosafabriken, och, vad värre är i den för
handen varande situationen, kvantiteterna blir i
allmänhet för små för en kontinuerlig och lönande
tillverkning. Icke förty har några av de
norrländska cellulosafabrikerna kunnat ordna ett
välkommet bidrag till sin vedförsörjning genom
inkorporering av björk i vedfångsten. Det kan vara
värt att notera, att detta gäller fabrikation av
såväl blekt sulfit- som sulfatmassa. Våra
skogs-experter har också sedan åtskilliga år sin
uppmärksamhet fäst på lövvedsfrågan. och man kan
vara säker på att allt göres vad som göras kan
för att lätta på den ansträngda situationen.

Ökad användning av pappersavfall

Det tredje alternativet erbjuder inera konkreta
möjligheter för en positiv insats. Det kan vara
anledning erinra om att under kriget, då en
skriande massabrist uppstod i många länder genom
den nordiska industrins avstängning från
världsmarknaden. togs krafttag för att sätta så stor del

som möjligt av det tillgängliga fibermaterialet i
cirkulation genom återvinning i form av
avfallspapper. Redan i fredstid arbetade en stor del av den
amerikanska pappersindustrin, eller rättare sagt
papp- och kartongindustrin, med avfallspapper
som huvudsakligt råmaterial, 25—30 % av hela
den amerikanska papperskonsumtionen brukade
normalt återvinnas i form av avfallspapper och
användas på nytt tillsammans med färsk
cellulosa. I Sverige däremot, cellulosans och papperets
förlovade land, torde tidigare endast en bråkdel
av fibermaterialet ha cirkulerat. Det land som
under kriget gick längst för att klara sin
pappers-lörsörjning med ett absolut minimum av färsk
cellulosa var England. Genom den kampanj
myndigheterna där bedrev lyckades man komma upp
i en återvinning av ända till 60 %. Generalkonsul
E Sahlin, som på nära håll haft tillfälle att följa
utvecklingen där, fäste för ett år sedan i
dagspressen uppmärksamheten på de möjligheter till
besparingar i massabehovet för
hemmamarknaden, som skulle kunna göras även i Sverige efter
liknande linjer, till fromma för exporten. Han
riktade också en kraftig appell till
myndigheterna om att på allvar ta upp frågan.
Bränslekommissionen har som bekant sedan dess tagit itu
med saken och stimulerat intresset för en hela
riket omfattande pappersinsamling.
Kommissionen har som sitt mål i år satt upp en återvinning
av 120 000 t, motsvarande ungefär 25 % av den
totalt beräknade papperskonsumtionen. Det är en
siffra som utan tvekan borde kunna uppnås, om
man betänker att i Förenta Staterna, vars
papperskonsumtion är omkring 40 gånger större än
vår, under kriget och efterkrigsåren återvunnits
35—40 % av totalkonsumtionen. Detta vackra
resultat har inte uppnåtts utan ansträngning -—
tvärtom har myndigheterna bl.a. med radions
hjälp bedrivit en energisk och målmedveten
propaganda. New Yorks borgmästare har varit bland
dem som vid många tillfällen vädjat till den goda
medborgarandan hos jättestadens invånare.

För att så rationellt som möjligt inlänka
avfallspapperet i produktionsapparaten har
ameri-karna vidtagit anordningar för en kvalitativ
uppdelning i stor skala av det återvunna
fibermaterialet. Ett stort antal installationer härför har
gjorts såväl inom pappersindustrin som hos
grossisterna. Man har härigenom nått den dubbla
fördelen av ett bättre ekonomiskt utbyte och en
effektivare användning av det tillgängliga
tonnaget. I Sverige har under det senaste året en hel
del avfallspapper dirigerats på export, vilket ur
nationalekonomisk synpunkt uppenbarligen måste
vara fel. Varje ton cellulosa som kan exporteras
i stället inbringar ju väsentligt mycket mera
utlandsvaluta. Det är kanske inte för sent att få
en revision till stånd på den punkten. Vägen går
nog, liksom i Amerika, över en kvalitetssortering.
Det investeringsförbud som här införts som ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free