Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 17 april 1948 - Metod för vajerprovning, av Sten Forsmark och Denis Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
TEKNISK TIDSKRIFT
Att märka är, att vid en lindrig upphettning ingen
avvikelse från det normala kan iakttas på instrumenten.
En noggrannare analys av rörvoltmeterns utslag, fig. 3,
visar att felet gör sig märkbart redan före inträdandet i
själva backarna (maximipunkterna a och e). Följes felets
läge från vänster till höger konstateras följande: den
inducerade spänningen i vänstra sökarspolen är vid felfri
vajer mindre än i den högra. När således felet befinner
sig vid vänstra spolen, kommer en större flödesmängd att
gå genom denna; således höjes den inducerade
spänningen i spolen och den resulterande spänningen kommer att
bli mera utjämnad. Alltså erhålles ett minimum vid punkt
b. När felet befinner sig mellan b och c, inträder åter
normalt tillstånd, och när felet passerar högra sökarspolen,
blir spänningen i denna högre och differensspänningen
ökar ytterligare (maximipunkt c). När sedan felstället
passerar genom högra backen, erhålles en spegelbild av
förloppet i vänstra.
På en gammal sliten vajer upptogs en kurva enligt fig. 4.
Som jämförelse visas även ett diagram för en felfri vajer
med samma dimension. Då felen på den gamla vajern låg
så tätt, kan det befaras, att felen i vissa fall kompenserade
varandra i apparaten. Även om så skulle vara fallet
erhålles i varje fall minst ett utslag. De stora utslagen
visade sig vid närmare betraktande av vajern även kunna
synas utvändigt. Kurvans ojämna medelvärde kan
möjligen bero på felaktighetens läge i förhållande till
apparaten. Den relativa ändring som uppstår vid ett fel är
emellertid alltid densamma, oberoende av felets läge. Detta
är emellertid ingen större nackdel, då man kan använda
ett registrerande instrument samt inlägga en grundlinje
(punktstreckad) samt en maximilin je (streckad), över
vilken kurvan ej får gå för att vajern skall kunna
godkännas. Av vad som ovan sagts förstår man lätt, att
avståndet mellan grundlinje och maximilinje är den
största relativa ändring som i ifrågavarande fall kan tolereras.
I enlighet med vad som här konstaterats kan
kalibreringen alltså utföras genom uppmätning av relativa ändringen.
Möjligen kan man helt komma ifrån ovanstående fenomen
genom att "fördubbla" apparaten (fig. 5). De fyra
sökar-spolarna kompenseras då två och två enligt föregående
samt seriekopplas, varefter slutgiltig kompensering sker.
På ovan omtalade vajer har en noggrannare
undersökning gjorts. Med utgångspunkt från kurvan, fig. 4, har ett
ställe a där vajern enligt kurvan uppvisar en försvagning
undersökts med röntgen. Att just detta ställe valts för en
noggrannare undersökning beror på, att detta var det enda
ställe där apparaten gjort ett stort utslag men där inga
större fel kunnat upptäckas utvändigt. Någon försvagning
kunde emellertid ej upptäckas på röntgendiagrammet,
ehuru, då vajern efteråt tvinnades upp, en tydlig
försvagning kunde märkas på det undersökta stället. Sålunda
konstaterades ett par direkta trådbrott, mycket kraftiga
rostangrepp på de enskilda trådarna, vilkas area minskat
betydligt, en utsträckning av rostangreppet till djupare
liggande trådar än på bredvidliggande ställen och omedel-
Fig. 5. ’ Fördubblad" mätapparat.
Fig. 4. Felkurva för, upptill gammal sliten vajer, nedtill
felfri vajer.
a b C
Fig. 6. Felkurvor, upptagna i katoskop; a. felfri vajer, b
trådbrott, c värmedeformation, d stukning.
bart brott på de enskilda trådarna vid en mycket försiktig
böjning.
Mätningar med katoskop
Hur den normalform på kurvan, som man utgår ifrån,
ser ut beror till stor del på hur pass kraftig förstärkning
man använder. Om man vill arbeta med så stor
förstärkning att strålen är så gott som överstyrd eller med mindre
förstärkning är högst individuellt och har ingen större
betydelse, då kurvans egenheter framkommer i båda
fallen. Den mindre förstärkningen bör nog dock
rekommenderas (fig. 6).
Om linan har ett brott ändras kurvans normalform och
får ett utseende enligt fig. 6 b. Vid båda förstärkningarna
framträder ett tydligt hack. Vid första ögonkastet verkar
kurvan för en vajer, som blivit utsatt för stark värme, att
ha samma utseende som vid ett brott. En närmare
undersökning avslöjar emellertid vissa olikheter. Vid brott hade
man ett enda hack under det att man här fått flera små
hack, som sammansätter sig till ett enda stort (fig. 6 c).
För ett ställe på vajern, där den blivit ordentligt stukad,
gjorde katoskopet de utslag, som visas i fig. 6 d. Man
lägger märke till att kurvan får ett flertal hack.
Katoskopets värde i dessa fall ligger inte i upptäckandet
av en felaktighet, då en dylik undersökning snabbare kan
göras med en rörvoltmeter, utan i att man med kataskopet
kan avgöra felaktighetens art. Självklart är att en viss
övning och rutin fordras för att kunna uttyda kurvorna,
men mycket kan vinnas genom att uppställa vissa
förebilder av typfall.
Litteratur
1. Sanford, R L: Non-destructive Testing of Wire Hoisting Rope
by Magrietic Analysis. Techn. Pap. Bur. Stånd, nr 20.
2. Mackh, H: Elektromagnetische Prüfung von Stahl-Drahtseilen.
Arch. techn. Messen V 9119-1, V 9119-2.
3. Wall, T F: Electromagnetic Testing for Mechanical Flaws in
Steel Wire Ropes. J. Inst. Electr. Eng. 67 (1929) s. 899—911.
4. Darré, a & Wellenstein, R: Elektromagnetische Verfahren
zur mengenmässigen Bestimmung von Drahtbrücken von Stahlseilen.
VD I Z. 81 (1937) s. 134—135.
5. Woigt, O: Die Prüfung von Förderseilen. Arch. techn. Messen
V 8215-2.
6. Tekniska Röntgencentralen: P. Af. angående provning av
gruv-linor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
