Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1948 - Dimensionering av tryckta stålsträvor, av Sven G Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2A april 1948
261
Dimensionering av tryckta stålsträvor
Civilingenjör Sven G Bergström, Stockholm
Ett studium av den relativt rikhaltiga
facklitte-turen rörande knackning ger vid handen, att man
utan större svårigheter kan beräkna knäcklasten
för vanligen förekommande konstruktioner med
centriskt tryck. Approximativa metoder, lämpade
för praktiskt bruk, finnas även för beräkning av
spänningar och kritisk last i konstruktioner, som
utsättas för normalkraft och samtidigt böjande
moment. Vid försök erhålles i allmänhet god
överensstämmelse mellan beräknade och
uppmätta värden, speciellt för stålkonstruktioner, där
materialegenskaperna lätt kunna angivas.
Knäckningsproblemets teoretiska sida, dvs.
beräkning av den tryckta konstruktionens kritiska
last, kan sålunda anses vara relativt väl studerad.
Däremot är problemets praktiska sida —
dimensioneringsregler, säkerhetsfaktor m.m. — kanske
icke så grundligt genomarbetad, som man kunde
önska. I de flesta länders bestämmelser, liksom
i våra järnbestämmelser av år 1938, ges för olika
stålkvaliteter den tillåtna normalspänningen vid
centriskt tryck som funktion av slankhetstalet.
Värdena gälla vid knäckfall 2, dvs. sträva med
konstant sektion och leder i båda ändar. Vid
tryck och samtidig böjning beräknas
spänningarna med hänsyn till normalkraftens moment och
den härav orsakade utböjningsförstoringen.
Säkerhetsfaktorn i relation till stukgränsen skall
vid tryck och samtidig böjning vara densamma
som vid ren böjning.
Även om säkerhetsfaktor och tillåten spänning
bestämmas på ett rationellt sätt, vid centriskt
tryck, exempelvis med ett antagande om
oavsiktlig excentricitet, äro bestämmelser av denna typ
i vissa avseenden otillfredsställande. För
exempelvis en centriskt tryckt pelare med varierande
sektion måste man införa ett ideellt slankhetstal,
om diagrammen för knäckfall 2 skola kunna
till-lämpas. Detta slankhetstal får olika värden,
beroende på det snitt, som lägges till grund för
omräkningen. Vore nu den nominella säkerheten,
dvs. förhållandet mellan knäckspänning och
tilllåten normalspänning, oberoende av
slankhetstalet, skulle pelarens tillåtna last bli densamma,
vilket snitt som än lades till grund för beräkning
av ideella slankhetstalet. Så är emellertid icke
Bearbetning av föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den
9 februari 1948, i anslutning till undersökningar utförda i samarbete
med G Wästlund3.
624.071.3
624.075.22
fallet, ty nominella säkerheten varierar med
slankhetstalet, och som följd härav erhålles för
en och samma pelare olika värden på den tillåtna
lasten. Detta är en otymplighet, som bör
undvikas, när nya bestämmelser utarbetas. Samma
problem uppstår vid konstruktioner, där
styvheten normalt varierar, exempelvis vid bågar.
Vidare kan anföras, att den tillåtna
normalspänningen vid centriskt tryck angivits oberoende av
profiltyp, trots att en oavsiktlig excentricitet är
farligare vid exempelvis en H-profil än vid en
I-profil. Ytterligare en nackdel med bestämmelser
av sedvanlig typ är, att den nominella säkerheten
varierar diskontinuerligt, när excentriciteten
successivt ökar från noll till stora värden1. Vid
excen-triciteter under ett visst värde blir nämligen fallet
centriskt tryck dimensionerande, för större
ex-centraciteter fallet tryck och samtidig böjning.
De ovan påtalade nackdelarna elimineras, om
man i princip tillämpar ett förslag, som
framförts av exempelvis Aas-Jakobsen2. Förslaget
innebär, att alla tryckta konstruktioner med
knäckningsrisk dimensioneras med hänsyn till
tryck och samtidig böjning, vare sig påvisbara
moment finnas eller ej. Till inverkan av
påvisbara moment och normalkrafter lägges inverkan
av en "nor menlig excentricitetMed detta
förslag har man i princip löst de ovan påtalade
svårigheterna, ty
vid alla konstruktioner är momentkurvan känd,
och en konstruktion med variabel sektion kan
sålunda på vanligt sätt dimensioneras med
hänsyn till spänningarna i de farligaste snitten;
vid givet värde på excentriciteten kommer den
minst excentricitetsfarliga profiltypen att
premieras med högre tilllåten normalspänning. Detta
förutsätter dock, att den normenliga
excentriciteten icke sättes i direkt relation till kärnradien;
när den påvisbara excentriciteten e successivt
ökar från noll till stora värden, kommer den
nominella säkerheten att variera kontinuerligt.
Konstruktionen dimensioneras nämligen under
hela variationen för en excentricitet e + en> där
en är den normenliga excentriciteten.
Detta förslag är tilltalande även av den orsaken,
att det motsvarar det sannolika verkliga
förhållandet. Centriskt tryck torde i praktiken vara
ett mycket osannolikt belastningsfall. Oavsiktliga
excentriciteter kunna förekomma av många or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
