- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
268

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1948 - Betongtorn, uppfört med glidform, av Hans Georgii och Ivar Häggbom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

TEKNISK TIDSKRIFT

Betongtora,
uppfört med glidform

Ingenjör Hans Georgii och
civilingenjör Ivar Häggbom, Stockholm

624.057.528 : 624.971

I en nj’ laboratorie- och kontorsbyggnad vid L M
Ericssons anläggningar i Midsommarkransen ingår ett
radiotorn, som blir en av de högsta byggnadspunkterna inom
Stockholmsområdet. Tornkrönet ligger på en höjd av
109 m över slusströskeln, dvs. samma höjd som kronorna
på Stadshuset. Endast gasklockan och några kyrktorn
överskrider denna höjd. Genom att på tornets topp, om
så behövs, placera en kortare radiomast kan ytterligare
höjd uppnås.

Tornet, fig. 1, som ur utseendesynpunkt och av tekniska
skäl har fått en fristående placering, har utformats med
speciell hänsyn till metoden, efter vilken det uppföres.
Stommen utföres av betong med hjälp av glidform, varvid
arkitekten, arkitekt SAR Ture Wennerholm, hade att
beakta en mängd olika krav ur konstruktiv synpunkt.
Tidigare uppförda torn har vanligen uppförts med
cylindriska byggnadskroppar och i regel utan fönster. I detta
fall har tornet fått en i plan rektangulär form,
upptagande måtten 4,93 X 5,85 m med fasade hörn; höjden
blir 72 m. Tornet, som omfattar 20 våningar, har i varje
plan försetts med fönster, vilka med hänsyn till denna
gjutteknik givits ett speciellt läge. I tornets sydvästra hörn
anlägges en hiss, gående genom samtliga våningar,
varjämte en reservtrappa inbygges i höjd med laboratoriets
tak och upp till tornets krön. Detta krön utbildas med

balkonger i två plan runt hela tornet. Tornets
bottenvåning har utformats som entré till laboratoriet, med
vars åtta våningar det är förenat av en mindre korridor
i varje våning.

Konstruktion

Grunden är nedsprängd ca 3,5 m i berget och är utförd
med en 1 m tjock grundplatta med planmåtten 7,6 X 6,8 m,
vilande direkt på den med betong avjämnade bergytan.
Grundplattan är icke förankrad i berget. Säkerheten mot
tornets stjälpning är vid de förutsatta vindkrafterna ca 1,5.
De huvudsakliga belastningarna på tornväggarna utgörs
av tornets egen vikt och vindkrafter. Vindkrafterna är
antagna enligt "Anvisningar till Byggnadsstadgan" till 160
kp/m2 i markhöjd och 240 kp/m2 vid tornets topp.
Motsvarande vindhastigheter är ungefär resp. 40 m/s och
50 m/s1.

Själva tornets bärande delar utfördes helt i armerad betong.
Den vertikala armeringen i tornväggarna utgöres nederst av
kamstål O 22 och <‡> 16, kvalitet K 40 S, samt längre upp
av rundstål (‡> 12, St. 44. Den horisontella armeringen
utgöres i huvudsak av (‡) 12, St. 44. Samtliga stål i väggarna
är skarvade utan ändkrokar. De tillåtna påkänningarna
vid full vindbelastning har i överensstämmelse med
betongbestämmelserna satts till 2 200 kp/cm2 för K 40 S och
1 700 kp/cm2 för St. 44. Vid de angivna vindkrafterna
uppgår den maximala tryckpåkänningen i betongen till
ungefär 110 kp/cm2, varav ca x/3 av egen vikt och 2/3 av vind.
Av betongen fordrades därför en kubhållfasthet efter 28
dygn av 350 kp/cm2. Medelhållfastheten hos de normenligt
lagrade provkuberna efter 28 dygn var 449 ± 8,3 % kp/cm2.
Det lägsta observerade värdet var 390 kp/cm2.

De dynamiska krafter, som tornet utsättes för, härrör
huvudsakligen från vinden, som ger upphov till
pulserande krafter av två slag, dels krafter i vindriktningen av
vindstötar och dels krafter vinkelrätt häremot från
virvelavlösningarna. För att undgå resonans med vindstötarna
bör enligt Nøkkentved2 tornets egenfrekvens vara större
än 0,4 s—\ Frekvensen för virvelavlösningarna är enligt
samma författare ni= 0,4 vid, där v är vindhastigheten i
m/s och d är tornets tvärmått vinkelrätt mot
vindriktningen. Med riktningar antagna enligt fig. 2 bli
frekvenserna för de pulserande krafterna vid en vindhastighet av
25 m/s 1,7 och 2,0 s-"1, och vid en vindhastighet av 9 m/s
0,63 och 0,73 s~1 i x- resp. y-riktningarna. Tornets
egenfrekvens erhålles enligt formeln3

n0 =

= 3,52 /
2nP V

gEI.
P

Fig. I-

Radiotornet.

där / = tornets höjd i= 75 m,

g = 9,8 m/s2,

E = betongens elasticitetsmodul^ 3,5 • 10° Mp/nr,
1 — tröghetsmomentet: Ix>= 26,8 m4, Iy — 17,5 m4
(medeltal),

p — tornets vikt per meter i= 16 t/m.

Fig. 3. Uppläggning av
bjälklag och balkonger på
tornväggen.

Fig. 2. Plansektion av
tornet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free