Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1948 - Betongtorn, uppfört med glidform, av Hans Georgii och Ivar Häggbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 april 1948
269
var på 28 mm klätterjärn, som överförde belastningarna
ned till den redan gjutna och delvis hårdnade betongen
(fig. 4). Glidformens stomme, som uppbar det egentliga
arbetsplanet, fig. 5, bestod av två horisontella system av
U-balkar, stagade i horisontal- och vertikalplanen med
diagonalstag av rundstål. Dessa var försedda med
vant-skruvar och kunde därför förlängas eller förkortas,
varigenom en viss möjlighet till reglering av formsidornas
inbördes läge erhölls (fig. 6). För att kunna "filta" den
utvändiga betongytan i samband med gjutningen försågs
glidformen med en hängställning, som konstruerades så,
att den, sedan själva torngjutningen avslutats, kunde
hissas ned och användas som arbetsplan vid formsättningen
och gjutningen av balkarna.
Det visade sig under gjutningen svårt att få tornet att
följa lodlinjen. Efter 8 m gjutning hade det gått ca 3 cm
snett ut mot söder, troligen beroende på att formen ej
kunnat monteras exakt i lod. Genom att spänna om
diagonalstagen i de nord-sydliga vertikalplanen åstadkoms
en vinkeländring av norra och södra formsidorna, vilken
medförde att tornet, sedan det med hjälp av kraftigare
skruvning på södra sidan återförts till lodlinjen, kunde
hållas intill denna med avvikelser av blott ca + 1 cm. För
att motverka en mindre tendens till vridning utfördes en
justering av diagonalstagen i horisontalplanen.
Uppdragningen av glidformen får icke gå fortare än att
betongen i varje snitt alltid har en sådan hållfasthet, att
belastningarna från ovanför liggande betong, glidform och
arbetsplan samt uppträdande vind kan överföras med
erforderlig säkerhet. Belastningarna och därmed
påkänningarna på betongen är relativt små strax under formen, där
betongen är färsk, men öka i snitt, som ligga längre ned
och där betongen är äldre. Detta gäller speciellt
påkänningarna av vind. Under den relativt korta tid, som
förflyter, tills betongen under någorlunda gynnsamma
temperaturförhållanden uppnår erforderlig hållfasthet, är
emellertid sannolikheten relativt liten för att de stora
vindbelastningar, som bestämmelserna föreskriver för
dimensioneringen, skall uppträda. Ett försök till uppskattning
visar, att sannolikheten för att vindstyrkan strax ovan
markytan under en godtyckligt väld period av 30 dagar
skall överstiga 23 m/s är 1:7, 32 m/s 1 : 70 och 36 m/s
1 : 230. Högre upp över markytan måste man räkna med
något större vindhastigheter. I litteraturen uppges att
vindhastigheten kan antas växa med höjden h enligt lagen
motsvarande ca 30—50 % ökning vid 70 m
höjd. För bedömning av säkerheterna under uppförandet
ansågs det därför osannolikt, att vindstyrkan skulle
överskrida ca 30 m/s. Observationer under uppförandet visade,
att den i verkligheten ej blev större än 10 m/s.
I fig. 7, uppritad efter ett motsvarande diagram av C B
Ottmark4, visas hur kubhållfastheten och de aktuella
maximala tryckpåkänningarna i betongen beräknats variera
med tiden efter gjutningen av viss sektion. Som jämförelse
har även hållfastheten hos provkuberna inritats. I dia-
Fig. 5.
Glidformens
arbetsplan
med
klätter-bockar,
skruvar och
klätterjärn.
Fig. 4. Plan och sektion av glidform.
Egenfrekvenserna blir 0,61 och 0,70 s—1 i x- resp.
y-rikt-ningarna. Vid större vindhastigheter är det alltså ingen
risk för resonans. Besonans kan däremot uppkomma vid
en vindhastighet på ca 9 m/s. Vid denna vindhastighet är
emellertid vindkrafterna så små, att risk för större
utböj-ningar ej ansetts föreligga.
Den statiska utböjningen vid tornets topp av den största
vindbelastningen (160 kp/cm2 vid mark och 240 kp/cm2
vid topp) har beräknats till ca 8 cm. En rätlinjigt
fördelad temperaturskillnad mellan två motsatta väggar
förorsakar vid tornets topp en utböjning av ungefär 0,5 cm/°C.
Bjälklagsplattorna utfördes som korsarmerade fritt
upplagda plattor. Upplagen utgörs av 3 cm djupa ursparingar
i väggarna i vilka inlagts ett _L-järn, så att ett 6 cm brett
upplag erhålles (fig. 3). Balkongerna utfördes som styva
fyrkantiga kragar runt tornet, fritt upplagda i väggarna
på samma sätt som bjälklagen (fig. 2). Med hänsyn till
glidformsgjutningen förekommer icke några
inspännings-järn. Belastningarna upptas därför helt genom vridning
och böjning i,balkongerna.
För gjutningen användes en glidform. Denna utfördes
1,4 m hög av l1/," X 3" hyvlade, späntade bräder, vilka
— för att svällningens ogynnsamma inverkan skulle
elimineras — hade genomdränkts i vatten före monteringen.
Ytterformen utfördes vertikal, medan innerformen
gjordes 7,5 mm konisk, för att betongen vid formdragningen
skulle släppa bättre. Formbräderna spikades mot
horisontella hammarband, vilka i sin tur var monterade på
klät-terbockarna. Dessa hängde över flyttbara, fastklämda skru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
