Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1948 - Betongtorn, uppfört med glidform, av Hans Georgii och Ivar Häggbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Schematisk bild
av glidformens
justeringsanordningar med
diagonalstag och
vant-skruvar.
grammet är graderingen på axlarna logaritmisk, varför
avståndet mellan den heldragna linjen och en streckad
linje blir ett mått på säkerheten. Av diagrammet framgår
att den minsta säkerheten mot tryckbrott i betongen
erhålles i tornets nedersta del vid den tidpunkt, då hela
tornet är färdiggjutet, samt att vid någorlunda
gynnsamma temperaturförhållanden det ur hållfasthetsteknisk
synpunkt icke möter något hinder att använda stighastigheter
på 6 m/dygn och t.o.m. mera, dvs. betydligt mer än som
för närvarande är brukligt.
Utförande
Betongen till bottenplatta, grundmurar och sockelmurar
proportionerades för en hållfasthet Sßw.= 250, 250 resp.
350 kp/cm2. Sammansättningen av betongen i
sockelmurarna var lika som i glidformsgjutningen högre upp med
inblandning av harts, kalkfiller och mjälsand; konsistensen
var 2,5 vebe. Bearbetning skedde med stavvibrator. Den
erhållna betongmassan var mycket smidig och
sammanhållande och gav en vacker betongyta utan gjutsår och
ojämnheter.
Då önskemål framkommit, att betongfasaden om möjligt
skulle förbli obehandlad, gällde det att på tornets
yttersidor åstadkomma en betongyta, som i görligaste mån
motsvarade följande fem fordringar: samma färgton på
tornets olika fasader; så ljus färgton som möjligt; jämn,
finkornig struktur; inga rostmärken eller andra utslag;
frostbeständighet. Följande fem åtgärder vidtogs: samma
betongblandning användes genomgående; kalkfiller samt
mycket ljus mjälsand fungerade som fillertillsats till
sanden; den sammansatta sandkurvan proportionerades
så, att den innehöll 23 % gods mindre än 0,25 mm och
den färska ytan bearbetades med filt; ballastmaterialen
utvaldes med hänsyn till att deras halt av vattenlösliga
järnoxider skulle vara så liten som möjligt, vattnet
kontrollerades vara fritt från järnföreningar, och för
bevattning av den färska betongytan användes inga fasta
anordningar utan en rörlig handstril med tillhörande slang; en
mindre mängd vinsolharts tillsattes betongblandningen.
Vid glidformsgjutningar mer än vid andra
betonggjut-ningar är det mycket viktigt, att betongen har smidig
konsistens samt att den icke separerar. Vinsolharts samt
kalkfiller befrämjar dessa egenskaper hos betongmassan.
Betongens sammansättning var
standardcement ......................50 kg
vatten ........................................18 1
1 % vinsolhartslösning .... 0,20 1
kalkfiller ("Sveakalk") ________2,5 kg
mjälsand ..................................18 kg
sand ..........................................91 kg
finsingel ....................................139 kg
Med denna blandning erhölls 3 % lufthalt, en hartshalt
av 0,004 % av cementvikten, nettovattencementtalet 0,40
och vatten-luftcementtal 0,50.
Beträffande betongytans beskaffenhet, när den under
gjutningens gång kom fram under glidformen, förelåg det
önskemålet, att ytan skulle ha lagom hårdhet för
bearbetning med filt. Följande faktorer inverkar på denna hård-
het: glidformens rörelsehastighet; växlingar i
lufttemperaturen; uppvärmning av betongens delmaterial, främst
vatten och sand, varigenom erhålles en högre
utgångstemperatur hos betongmassan; variationer i betongens konsistens,
tillsatsmedel vid betongens beredning, t.ex. kalciumklorid,
färsk, varm cement. Dessa krav uppfylldes sålunda:
hastigheten hos glidformen hölls konstant; betongens konsistens
och temperatur varierades med hänsyn till
lufttemperaturen; inga tillsatsmedel, som ökar bindningshastigheten
hos betongen, användes; cementen lagrades minst en vecka
före användandet och fick ej vara varm. Från
Meteorologiska Byrån erhölls en gång dagligen rapport över
utsikterna för temperatur, vind och väderlek ett eller två
dygn framåt. Temperaturen varierade under
byggnadstiden mellan + 2° och + 19°; vindstyrkan uppgick
maximalt till 10 m/s; väderleken visade övervägande klart eller
halvklart väder och endast smärre regnskurar förekom.
Trappställningen förlades inuti tornet. Den byggdes i
spiral kring ett hisschakt i centrum. Material till
glidformen transporterades i detta schakt med hjälp av två
hissar, den ena för betongen, den andra för
armerings-järn, klätterjärn, virke, luckor m.m. Hisspelen stod på
marken; linorna löpte över brytskivor i järnfackverket på
glidformen.
Glidformsgjutningen startades den 22 september 1947 och
fortgick utan uppehåll i 22 dygn, vilket gav en
stighastig-het av i medeltal drygt 3 m/dygn. Väggarna innehöll 340
m3 betong. Gjutningshastigheten var i medeltal 0,65 m3/h
betong. Arbetet drevs i tre skift, med 18 man i varje skift.
Det ovan beskrivna byggnadsarbetet är att karakterisera
såsom uteslutande betongarbete. För tornets
färdigställande återstår insättning av karmar och bågar, invändig
väggisolering med siporex i de delar av tornet som skall vara
Fig. 7. Kubhållfasthet och påkänningar i betongen under
gjutningen. - beräknad kubhållfasthet (vid 10°C).––
beräknad maximitryckpåkänning i betongen under
gjutningen. + hållfasthet hos provkuber förvarade under
samma betingelser som gäller för tornet. 1. gjutningshastighet
3 ml dygn utan vind, 2. gjutningshastighet 3 ml dygn med
30 m/s vind, 3. gjutningshastighet 6 m/dygn utan vind,
A. gjutningshastighet 6 m/dygn med 30 m/s vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
