Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 8 maj 1948 - Kraftmobilisering och vattenhushållning vid kraftverken i vattenbristtid, av Folke Petri - Svenska uppfinnare och industrimän, av sah - Svensk grosshandel, av N G Ehrnrooth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 maj 1948
311
veckor. Enligt gällande domsbestämmelser får
tappningen från dygn till dygn ökas med endast
50 m3/s och minskas med 30 m3/s. Då
drivvatten-mängden vid tillfället endast var 245 m3/s, skulle
sålunda enbart de långsamma upp- och
nedgångarna kräva betydande vattenmängder, som ej
skulle kunna utnyttjas av flottningsintressena.
Efter ansökan gav vattendomstolen tillstånd till
så stora avvikelser från
tappningsbestämmelserna, att enbart härigenom inbesparades vatten,
som motsvarade en energikvantitet av 13 MkWh.
Vattendomstolens snabba behandling av detta
ärende är värd ett särskilt erkännande. För att
kunna reducera tiden för själva flottningsarbetet
gjorde Vattenfallsstyrelsen en framställning till
försvarsministern om att upp till 200 värnpliktiga
skulle ställas till flottningsföreningens förfogande
under två veckor. Härigenom beräknade man
kunna vinna en vattenmängd representerande
ytterligare 20 MkWh. Framställningen bifölls
och extrafolket, som till stor del bestod av vana
flottare, insattes i flottningslagen och avlönades
enligt gällande kollektivavtal. Kraftvinsten genom
åtgärden eller ca 33 MkWh är tillräcklig för att
tillgodose t.ex. Västerås stads behov av kraft
under ett år.
Även i flera andra fall har man genom gott
samarbete mellan flottnings- och kraftintressena
kunnat åstadkomma resultat. Sålunda blev det
under den svåra belastningsperioden, som
föregick ransoneringen i höstas, nödvändigt att
genomföra viss korttidsreglering i såväl Indalsälven
som Gimån. Detta kunde ske efter särskilda
överenskommelser med flottningens
representanter. Det kan också nämnas, att Centrala
Drift-ledingen redan i somras var i kontakt med
samtliga landets flottningschefer. I en till dessa riktad
uppmaning påpekades riskerna för ett ansträngt
kraftförsörjningsläge och framhölls vikten av
att flottningen försiggick med användande av
minsta möjliga vatten. Även i detta hänseende
finnas påtagliga fall, där vattenbesparing
kunnat ernås.
Slutord
Sammanfattningsvis kan man konstatera, att de
uppgifter, vilka normalt åvila Centrala
Driftledningen och de olika kraftföretagen, i år genom
det ansträngda kraftbalansläget väsentligt
utvidgats. De gjorda ingreppen, som verksamt
bidragit till att lätta den svåra kraftbristen, ha
möjliggjorts genom den numera så gott som
hundraprocentiga samkörningen mellan landets
kraftföretag. Genom de vidtagna åtgärderna ha
vi erhållit en god beredskap inför kommande
belastningsår. De erfarenheter, som gjorts, kunna
bli till stor nytta då det gäller att klara
svårigheterna under de år, som återstå innan balansen
mellan tillgång och efterfrågan på kraft återställes
inom landet.
Svenska uppfinnare och industrimän, av Karl Modin.
Lindblads, Uppsala 1947. 266 s., 17 fig. 11 kr.
Denna bok innehåller korta levnadsteckningar över svenska
industriledare, valda bland dem som stå i första ledet bland
skaparna av den svenska storindustrin. Förf. har tydligen
lagt ner mycket stor möda för att få så riktiga och
väldokumenterade uppgifter som möjligt, icke bara genom att
studera i skrift tillgängliga uppgifter, utan även genom
direkta intervjuer med de skildrade och med deras
närmaste medarbetare. Stilen är anmärkningsvärt fri från den
panegyriska ton, som så många personhistoriker annars
faller offer för. Förf. låter i stället fakta tala, och de utgör
bevis nog när det gäller män av den kaliber som det här är
frågan om. Förfrs strävan att göra boken lättläst och inte
alltför omfångsrik har dock medfört att skildringen i
många fall har blivit väl summarisk.
Bäst och rikast facetterad är kanske skildringen av
J Gust. Richert, knapphändigast den av Axel Ax:son
Johnson, vilket väl mera får lastas den senares
tillbakadragenhet än förf. I skildringen av Sven Wingquist saknar man
helt dennes insats i ledningen för Bofors; å andra sidan
har J S Edströms tre stora insatser — i Asea, på
arbetsmarknaden och inom idrotten — fått en bättre avvägd
uppskattning. Bland de övriga skildringarna — om Bertil
Almgren; Oscar Falkman och Axel Lindblad;
Göransönerna; B A Hjorth, F W och C A Lindqvist samt J V Svenson;
Frans Kempe; Birger Svensson och Enoch Thulin — är
det de två senare som kanske mest sätter fantasin i rörelse:
Enoch Thulin, därför att man har all anledning förmoda,
att det lösa skevningsroder, som 1919 avklippte den
38-årige flygdoktorns liv, sannolikt berövade vårt land en
man, som kunde ha blivit en av dess största industriledare;
Birger Svensson, därför att hans enastående rätlinjiga bana
från enkel cykelreparatör till stortillverkare och till en av
vårt lands rikaste män, mot ett nästan övermäktigt
motstånd från etablerade konkurrenter, visar, att den man
som ser sin chans och som tar den måste lyckas, om han
verkligen är av den rätta ullen. Är det för övrigt en
lärdom som man får av denna bok, så är det att det i dag
måste finnas lika stora chanser som tidigare för rätt man
att slå sig igenom till framgång, oberoende av de naturliga
och konstgjorda svårigheter, som dagens defaitister
tydligen inte anser är till för att övervinnas. sah
Svensk grosshandel, av Bert Lindström och Ulf af
Trolle. Sveriges Grossistförbund, Stockholm 1947. 422 s.,
49 fig. 20 kr.
Frågan om distributionens kostnader är ett av de mest
aktuella problemen i dagens ekonomiska diskussion. Det
skall emellertid genast sägas, att det icke varit ägnat att
klargöra de för näringslivet mest relevanta
problemställningarna, att man härvid i många fall utgått från en
jämförelse mellan förhållandena på produktions- resp.
distributionssidan av det ekonomiska livet. De slutsatser
som dragits av en sådan jämförelse har i allmänhet gått
i den riktningen, att rationaliseringsarbetet inom
distributionen uppvisar en betydlig eftersläpning i förhållande
till sin motsvarighet inom produktionen. Produktion och
distribution är emellertid alldeles icke några absolut
distinkta begrepp; det finns fall där
distributionskostnadselement ingår i det som vanligen kallas produktion
eller fabrikation och tvärtom. Det är också ganska säkert
att uppfattningen om handelns betydelse och uppgifter
är oklar inom vida konsumentkretsar och det är icke
minst därför man med tillfredsställelse hälsar det stora
arbete om svensk grosshandel, som Sveriges
Grossistförbund har utgivit till sitt 25-årsjubileum.
Det kan icke råda något tvivel om att detta arbete fyller
en stor och kännbar lucka i den ekonomiska litteraturen
och det i så mycket högre grad som det icke blott är den
svenska grosshandeln som skärskådas ur olika synvinklar,
utan i viss mån även handeln över huvud taget. I fråga
om distributionens problem har man tidigare, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
