Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1948 - Pappersmassesituationen, av sah - Avfärgning av pappersavfall, av W S - Torrlimning med limfilm, av GL - Nya etsmedel, av I Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 maj 1948
321
Pappersmassesituationen. Brist på pappersmassa råder
för närvarande i hela världen, vilket beror på en oerhörd
stegring av förbrukningen av pappersprodukter, medan
produktionen av pappersmassa (26 Mt år 1946) ännu
ligger några procent under förkrigsnivån. Dessutom är den
tillgängliga pappersmassan mycket ojämnt fördelad.
Sålunda hade 1946 Förenta Staterna och Kanada
tillsammans 67 % av världsförbrukningen, mot 45 % 1937, vilket
lämnade kvar endast 33 % för Europas och de övriga
världsdelarnas behov.
Eftersom 96 % av pappersmasseproduktionen går till
pappersvaror (resten huvudsakligen till konstsilke o.d.)
återspeglar sig bristen på pappersmassa direkt i en brist på
pappersprodukter. Tillverkningen av dessa nådde
visserligen 1946 ett rekord med 32,5 Mt, men denna siffra låg
endast 2 % över 1937 års maximum. I USA, som år 1946
tillsammans med Kanada svarade för 76 % av
världsproduktionen av pappersvaror (54 % 1937), uppstod ett
underskott i förhållande till efterfrågan av ca 5 %, medan
Europa endast fick hälften av sitt potentiella behov fyllt.
Detta förklarar den akuta pappersbristen i Europa. Den
låga produktionen där beror icke så mycket på den
relativt ringa förstörelsen av massafabriker i Finland,
Tyskland m.fl., som av bristen på kol, kemikalier och
massaved; särskilt denna senare faktor har varit avgörande för
de skandinaviska länderna. Europas pappersmasseindustri
kan icke heller beräknas återfå sin förkrigsproduktion på
flera år ännu.
Mot en utbyggnad av pappersmasseproduktionen i USA
och Kanada står främst två hinder, dels den mycket höga
investeringskostnaden för pappersmassefabriker (ca 27 M$
för 500 t dagskapacitet), dels bristen på billig massaved
(priset är för närvarande 15—30 kr/m8 löst mått). För att
förbättra vedtillgången söker man sig fram på olika vägar.
Man har tänkt sig kunna utnyttja sydöstra Alaskas eller
Labradors skogar men transportkostnaderna blir höga.
Industriella försök pågår att använda bambu- och
bananträdstjälkar från Mexiko och sockerrörsavfall från Hawaii.
Slutligen hoppas man kunna förbilliga metoderna att
utvinna massa av hygglig kvalitet ur hårda träslag, vilket
skulle öppna Sydamerikas, Afrikas och Asiens skogar för
massaproduktion (Fortune okt. 1947). sah
Avfärgning av pappersavfall. Avfallspapper har i USA
även under normala förhållanden spelat en stor roll som
råvara för pappersindustrin, och under kriget ökades dess
betydelse ytterligare. En viktig fas i utnyttningen av
ar-fallet är att avlägsna tryckfärgen från papperet, en fråga
som nu fått aktualitet även i vårt land. Denna avfärgning
har hittills utförts med soda eller vattenglas men på
senare tiden har även andra metoder börjat tillämpas.
Sålunda behandlas vid ett amerikanskt pappersbruk
avfallspapperet med natriumperoxid och kaustik soda i en
hydra-puiper. Materialet utsättes sedan för ett lätt kok, varefter
den kokta massan får passera över en reffelvals, silas,
tvättas och blekes. Efter en sista tvättning är massan
färdig för pappersmaskinen.
Metoden skall göra det möjligt att bättre utnyttja
avfallspapperet tack vare natriumperoxidens goda förmåga att
lösa såväl bindemedlen i färgen som stärkelse, lim och
andra organiska beståndsdelar. Massan blir även något
blekt under avfärgningen. Koncentrationen av
natriumperoxid efter koket hålles tillräckligt hög för att hindra
slipmassan från att mörkna då den utsättes för alkalisk
varmbehandling. Den nya metoden gör det möjligt att
utnyttja sämre avfallspapper utan att sänka kvaliteten hos
slutprodukten.
De totala kostnaderna för kemikalier är högre vid denna
än vid andra metoder men detta uppväges mer än väl av
besparingar i andra avseenden. Sodaåtgången är endast
tredjedelen av åtgången vid avfärgning med kaustik soda,
och blekningen förbrukar 25 % mindre natriumhypoklorit.
Koktemperaturen har kunnat sänkas från 95 till 75°C och
koktiden minskas från 4 till 1 h, med åtföljande stor
besparing i högtrycksånga och betydande ökning av
produktionskapaciteten. Även produktionsutbytet har
förbättrats tack vare att det lätta koket skonar fibrerna. Vitheten
efter blekningen har ökats från 70 till 78 enheter. Det på
detta sätt tillverkade papperet kan bestrykas och ge en
verkligt högklassig slutprodukt.
Vid ett annat pappersbruk använder man en annan
metod, utan kokning. Avfärgningsvätskan innehåller ett agens,
som gör att färgen stiger upp till ytan och kan sköljas
bort med kallt vatten. Endast 10 % av massan, och därav
mycket litet lång fiber, lär gå tillspillo vid denna process
mot 30-—40 % vid varmvattensförfaranden. Papperet får
större hållfasthet än vanligt tidningspapper men blir något
gråare (Chem. Engng jan. 1948; Business Week 14 febr.
1948). W S
Torrlimning med limfilm. Vid limning med vanliga
flytande, i vatten lösta eller dispergerade lim upptar träet
omedelbart vatten från limmet och sväller. Då vattnet
efter pressningen försvinner krymper träet. Därigenom
kan spänningar uppstå i limfogen, så att materialet slår
sig. Det är heller inte ovanligt att sprickor uppstår i
yt-faner på grund av krympning. För att undvika dessa
olägenheter försöker man hålla fuktigheten i limfogen så
låg som möjligt.
Olika limfilmer av härdbara konsthartser har därför
provats. Fenolhartser har fått stor användning för faner till
flygplan. De har dock rätt hög härdningstemperatur.
Enligt en ny, i Finland utarbetad metod framställes nu en
karbidhartsfilm, som uppges vara särskilt lämplig för
snickerier och fått användning inom möbelindustrierna.
Filmen består av ett poröst papper impregnerat med
karba-midharts. Presstemperaturen uppges vara 110° medan
fenolhartsfilm fordrar minst 135°. Användningen av
limfilm gör arbetet renligare och minskar spillet. Emellertid
ställes liksom vid all konsthartslimning stora krav på
anliggning. Ytorna måste därför vara plana och presstrycket
tillräckligt (Limspecialisten 1946 h. 2). GL
Nya etsmedel för Mg-legeringar med Al-halt har
föreslagits av P F George. Det ena består av 2,5 g pikrinsyra,
50 cm8 etanol (etylalkohol), 20 cm3 isättika samt 20 cm8
vatten; efter etsning med den lär man kunna skilja mellan
hög och låg Al-halt i fast lösning ö, som vid jämvikt
förekommer från noll till högst ca 12 % Al i systemet Al—Mg.
Vid högre Al-halter hos ö-fasen utbildas en amorf hinna
på kornens polerade snittyta efter etsningen, vilken hinna
spricker vid torkningen av provet. Man har t.o.m. ansett
sig kunna skilja krympporositeter från liknande
mikro-håligheter av annat slag i en legering av Mg, 6 % Al,
3 % Zn och 0,2 % Mn genom att använda denna
ets-vätska. Krympporositeterna omges av på tidigt stadium
stelnat material med lägre legeringshalter, varför ingen
sprucken etshinna upptäckts i sådana fall. Andra
porositeten där materialet närmast intill har högre halter av
aluminium, omringas däremot av bårder av sprucken etshinna.
Det andra etsmedlet består av 5 g pikrinsyra, 100 cm5
etanol, 5 cm3 isättika och 10 cm3 vatten. Ett nypolerat
provstycke etsas med ytan uppåt i vätskan under 5 s,
avtvättas därefter i rinnande alkohol och torkas i luftström.
Man erhåller god korngränsetsning även hos mera
svår-etsade legeringstyper med lägre Al-halter.
Med elektronmikroskopets hjälp har en särskild
"finstruktur" kunnat avbildas hos magnesium med bortåt 1 %
Al efter upplösningsglödgning. Efter åldring har denna
finstruktur ej påträffats men väl större strukturelement
här och var. Vid en lika ingående undersökning av med
Al låglegerad magnesiumplåt, som utsatts för korrosion i
saltvatten, fann man också en liknande finstruktur hos
materialet, när Al-halten uppgick till ca 0,5 % eller mer.
Samtidigt härmed hade angreppet på plåtytan synbart
stegrats (Metal Progress aug. 1947). / Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
