Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1948 - Undersökning av värmefördelningsmätare, av Sdt - Naturlig rumsventilation, av G L - Blyförgiftning, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
TEKNIS K TIDSKRIFT
Undersökning av värmefördelningsmätare. Sedan en
lång följd av år har mätare för fördelning av
värmekostnaderna varit installerade i huvuddelen av Danmarks alla
hyres- och föreningshus med centralvärmeanläggning. År
1942 var sålunda över 80 % av husen försedda med
radia-torvärmemätare, ett mindre antal även med
varmvattenmätare, tillkomna först under senaste decennium.
För att utreda de olika mätarnas användning och
tillförlitlighet tillsatte den danska regeringen en kommitté,
bestående av professor Mansa vid Danmarks Tekniske
Høj-skole, direktör Hansen vid Statens Proveanstalt och
ingenjör Jørgensen vid Teknologisk Institut, vilken i juni
1947 framlade resultatet av sina undersökningar*.
De fyra mätsystem, som tillämpas i Danmark och
undersökts, är: K & L-mätare, det äldsta systemet (1918) med
termoelement på radiatorerna och en för varje lägenhet
gemensam elektrolytmätare för registrering;
Calorius-mätare, det äldsta systemet enligt avdunstningsprincip
(1929) med öppna ampuller och relativt oskyddat
mätar-(ampull-)hus; CB-mätare, det nyare systemet enligt
avdunstningsprincip (1936) med mera sluten ampull försedd
med metallveke insatt i kapillärrör och slutet mätarhus;
HSP-mätare — även kallad evighetsmätaren — med helt
sluten ampull, vars vätska automatiskt återgår till
ursprungsläget, införd 1936 och endast använd i ett ringa
antal fastigheter. K & L-mätare finns monterade i
anläggningar med sammanlagt 120 000 radiatorer (på grund
av-sitt relativt höga pris — ca 50 kr. per radiator — torde
dock under senare åren denna mätartyp ha installerats
endast i mindre utsträckning). Övriga mätare finns
monterade på sammanlagt ca 480 000 radiatorer.
Ett mycket stort antal temperaturmätningar ha gjorts för
att klargöra de olika mätarnas förmåga att registrera i rätt
proportion till radiatorns medeltemperatur. I uttrycket för
registreringsorganets temperatur
- C * (#0 - #/)
där #0i= radiatorns medelyttemperatur och —
lufttemperaturen, är c en koefficient, vars värde beror på
mätartyp, radiatorform och radiatortemperatur.
Undersökningarna visar att c varierar mindre och uppnår lägre
maximivärden vid CB-mätaren än vid de två övriga
avdunstnings-mätarna.
Skalornas noggrannhet och avdunstningskurvornas
samband med ångbildningskurvorna har kontrollerats. De
undersökta ampullerna har som vätskor de i Danmark
mest använda, nämligen av Calorius tetralin, av CB
cyklohexanol och av HSP specialbehandlad terpentin. Man
har bl.a. kontrollerat vätskornas förändring efter upprepad
uppvärmning och längre tids användning. Resultaten av de
många försöksserierna härför visade bl.a., att vid
Calorius-ampullerna avdunstningen påverkas av diffusionen i röret,
medan CB-ampullerna hade inbördes avvikelser, vilka var
"oväsentliga för mätarnas praktiska användning".
HSP-mätaren visade vid särskilt höga skalgrader stora fel,
delvis beroende på mindre lämplig och olikformig vätska. Vid
jämförelse mellan olika radiatortyper och därmed
olik-artare luftströmmar närmast mätarna, visade sig
Calorius-mätaren starkt påverkad på grund av det relativt öppna
mätarhuset. CB-mätaren däremot var mycket mindre
beroende av radiatortypen, på grund av det slutna
mätarhuset.
Kommittén hade även som uppgift att undersöka
besparingsresultaten i värmeförbrukning vid tillämpning av
värmefördelningsmätning. Det har för
undersökningskommissionen varit mycket svårt att direkt få fram en fullt
rättvis jämförelsestatistik från tillräckligt många år före
1940, såväl före som efter införandet av värmemätning.
Det gäller nämligen att känna såväl bränsleförbrukning,
bränslepris som graddagar berörda år. För en fastighet
av normal typ med alla siffror tillgängliga var medel-
* Utredningen finns tillgänglig på de tekniska högskolornas bibliotek.
besparingen 33 % (en procentsats som överensstämmer
med värmemätningsfirmornas egen statistik från ett stort
antal fastigheter). En tysk statistik från åren 1935—39
visar, att besparingsresultatet efter införd mätning varit
28—33 %. Vid jämförelse mellan fullt likartade hus med
och utan värmemätning förbrukade de senare 38—47 %
inera bränsle än de förra. Sammanfattningsvis räknas med
35 % större förbrukning utan värmemätning, dvs.
radiator-värmemätning medför i genomsnitt en besparing av 25 %,
en siffra som även i Sverige är tillämplig när verklig
jämförelse kunnat göras och hyresgästerna blivit vana vid
värmemätning (i regel senast tredje året).
Kommittén har även, enligt vanliga regler för statistiska
beräkningar, angivit mätarnas medelfel, nämligen för
K & L-mätaren 8 %, för CB-mätaren 10 %, för
Calorius-mätaren 14 % och för HSP-mätaren 18 %. Dessa tal
gäller för enstaka radiatormätare. Ju flera mätare som
används i viss lägenhet, desto mindre blir den resulterande
medelavvikelsen. Vid fyra CB-mätare kan räknas med
endast 5 %. De angivna felprocenterna förutsätter, att i
utredningen angivna justeringar vidtas. Dessa är för
K & L- och CB-mätarna relativt små (och i Sverige i stort
sett iakttagna).
Kommittén föreslår, att samtliga undersökta mätartyper
godkännes efter justering och att ett statligt tekniskt
kontor inrättas för fortsatt behandling av
värmemätnings-problemen och kontroll över i Danmark använda
värmemätare och dessas användning. Sdt
Naturlig rumsventilation. En systematisk undersökning
har gjorts över luftomsättningen under ett vinterhalvår i
två rum på ca 60 och 45 m3, belägna i olika väderstreck.
Luftomsättningen beräknades ur nedgången i
koncentrationen av koldioxid, som tillfördes från ett intilliggande
rum.
Undersökningen gjordes ursprungligen för att jätnföra
verkan av en ventil och en evakueringspipa, men det
visade sig snart att vindförhållandena var helt dominerande
bland inverkande faktorer, och man koncentrerade sig
därför på att utforska denna variabels inverkan. Automatisk
registrering av vindens styrka och riktning anordnades,
och denna klarlade att betydande variationer förekommer
även vid vad man anser som jämn vind. Om man vill ha
pålitliga resultat är det därför nödvändigt att göra ett stort
antal mätningar.
Luftomsättningen visade sig redan för ca 1 dm2
evakueringsöppning nå upp till sitt hela värde. Ytterligare
ökning av öppningen hade ringa betydelse. En väggventil
måste ges tre gånger så stor fri öppning för att ge samma
omsättning.
Med ledning av undersökningen uppgjordes diagram, som
visar hur luftomsättningen varierar med vindens riktning
och styrka. Av dessa framgår tydligt att omsättningen är
mångfalt större vid vind mot rummets fönstersida. Detta
gäller särskilt vid ventilation genom väggventil under det
att evakueringstrumma ger en något jämnare fördelning
på olika vindriktningar (Gas World 28 sept. 1946). G L
Blyförgiftning är vanligen kronisk och uppstår genom
att man inandas blyhaltigt damm eller blyrök (t.ex. vid
gasskärning av blyhaltigt material), genom att man äter,
dricker eller röker i lokal, där blyhaltigt ämne hanteras
eller där blydamm förekommer. Blydammet fastnar på
händer, läppar och kläder och införes lätt i kroppen.
Blyförgiftningen framträder ofta först efter en längre tid, och
den brukar i måttligt svåra fall kunna hävas, om den sjuke
icke utsätter sig för vidare inverkan av bly; tillfrisknandet
går dock långsamt. Det säkraste skyddet mot
blyförgiftning är noggrann personlig renlighet. Arbetaren bör ha
särskilda arbetskläder, som förvaras på arbetsstället och
ofta bytes. Om blydamm eller blyrök förekommer, bör
andningsskydd användas (Yrkesinsp. cirk. R 7 A, mars
1947). W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
