Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1948 - Bestämning av mjuka materials konsistens med stämpelapparat, av Dag Torsten Berglund - TNC: 10. Förbindningar, förband m.m., av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 maj 1948
325
Fig. 5. Tid som
funktion av
ned-sjunkningen i
grader
(smält-ost).
som för små tider endast är en korrektionsfaktor, och får
då c = 0,33 • 10-4 s-\
För det undersökta provet på smältost gällde alltså
följande konsistensekvation vid undersökningstemperaturen
(rumstemperatur, ca 20°C)
y = ß . T0,57 . /0,077 . (1 + 3,3 • f ■ 10-5)
Litteratur
1. Scott Blair, G W & Veinoglou, B: Simple apparatus for
studying deformation of soft materials under compression and
ten-sion of constant stress. J. sci. Instruments 20 (1943) s. 58.
2. Bilmes, L: Some applications of the Nutting—Scott Blair
equa-tion. J. sci. Instruments 21 (1944) s. 183.
3. Goodier, J H: Slow viscous flow and elastic deformation. Phil.
Mag. 22 (1936) s. 678.
4. Frank & Mises: Die Differential- und Integralgleichungen der
Mechanik und Physik, del. 2, 7:e uppl., Braunschweig 1927 s. 669.
5. Scott Blair, G W & Coppen, F M V: Compression of cylinders
of soft materials. Nature 146 (1940) s. 840.
6. Scott Blair, G W: The role of psychophysics in rheology.
J. Colloid Sci. 2 (1947) s. 21.
TNC
10. Förbindningar, förband m.m.
Såsom i publikationen TNC 12 s. 16 framhålles är
förbindning en term dels för åtgärden att förbinda, dels för
det konkreta resultatet därav. I sistnämnda betydelse säges
även förband, vilket ord särskilt lämpar sig som efterled
i sammansättningar, uttryckande de ur metodsynpunkt
olika slagen av förbindningar av mera permanent karaktär.
Ett föremåls olika delar kan vara gjorda i ett (stycke)
med varandra, t.ex. en maskins fötter kan vara gjutna i
ett med stommen, man kan också säga: samgjutna med
stommen, en axel kan vara utförd med samsmidd fläns.
Som gemensam term kan användas godsfast, t.ex. stomme
med godsfasta fötter.
Om i ett föremål någon del inte är gjord i ett med det
övriga säges denna del vara påsatt, påsvetsad, påkrympt,
påskruvad, isatt, infäst osv. alltefter omständigheterna,
t.ex. axel med påkrympt fläns. Det i sådana sammanhang
ofta använda adjektivet "lös" dryftas i slutet av uppsatsen.
Förbindning eller annan sammanhållning av
ursprungligen skilda delar kan vara åstadkommen på i huvudsak
tre olika sätt, genom A godsfast förband, B
adhesionsför-band och C kontakt(förband). Här avses endast sådan
sammanhållning där fast kropp ligger direkt mot fast
kropp, icke avståndssammanhållning t.ex. mellan
magnetiska kroppar. Vidare bortses i det följande från den
komplikation som ligger i att kropparna består av material
med begränsad hållfasthet.
A. Ett godsfast förband uppstår när delarna vid
skarvstället sammansmälter eller åtminstone sammanlegeras
antingen med varandra eller med särskilt tillsatsmaterial.
Hit hör svetsförband där delarna smälter eller välles
samman med varandra eller med tillsatsmaterial med
motsvarande smältpunkt, och lödförband där man använder
tillsatsmaterial med lägre smältpunkt så att delarna kanske
ej smälter men dock i regel hoplegeras med
tillsatsmaterialet. Lödförbanden kommer ibland ganska nära följande
grupp.
B. I adhesionsförbanden är förbindningen principiellt av
ren adhesionskaraktär, utan smältnings- eller
legeringsverkan på delarna. Hit hör limförband, klisterförband o.d.
C. Enbart kontakt mellan kroppsytor räcker för en
mångfald förband, och dessutom för en mångfald arter av vad
som bättre kallas låsning, koppling, anliggning eller
styrning osv. En hithörande konstruktion kan antingen vara
1 formbunden eller 2 kraftbunden eller som mellanform
3 friktionsbunden.
C 1. Formbundet sammanhang har man t.ex. mellan
länkarna i en kedja eller mellan delarna i ett
laxstjärtsför-band. Man kan skilja mellan icke lösbart formbundna
konstruktioner, t.ex. en kedja av smidda länkar, och
lösbart formbundna, t.ex. ett laxstjärtsförband, där delarna
principiellt utan materialingrepp kan tas isär. Man kan
tala om formbunden låsning mellan en dörrs låskolv och
motsvarande detalj i dörrposten, formbunden koppling i
en s.k. klokoppling, formbunden styrning av en
järnvägsvagns flänshjul mot rälen.
C 2. Kraftbundet sammanhang har man mellan jorden
och en kropp på dess yta, mellan en magnet och ett
vidhängande järnstycke, osv. och — ur teknisk synpunkt
intressantast — mellan kroppar sammanhållna av fjädrar
eller andra elastiskt verkande föremål. Här länkes endast
på sammanhållningen i kraftens riktning, alltså i stort sett
vinkelrätt mot kontaktytorna.
C 3. Om det kraftbundna sammanhanget medför friktion
som låser kropparna mot glidrörelse, yta utmed yta, är
sammanhanget friktionsbundet gentemot glidning. Efter
islagning av en spik i en vägg kvarstår små elastiska
formändringar i såväl spik som vägg, och kraften från dessa
ger en friktionskraft som motsätter sig spikens utdragning.
Spiken är alltså friktionsbundet fasthållen i väggen, men
kan själv göra tjänst för formbunden fasthållning av t.ex.
en tavla. Spikförband, kilförband och skruvförband är på
detta sätt oftast på samma gång friktionsförband för
fästdetaljens egen del och formbundna låsningar "för andra
detaljer. Bena friktionsförband är i regel krympförbanden,
och i princip även nitförbanden, där dock en icke
lösbart formbunden låsning kvarstår om friktionssambandet
överanstränges. Friktionsbundna, till viss gräns, är också
en friktionskoppling, ett föremål inspänt i ett skruvstycke,
två sammanknutna snören osv. — Eftersom friktion beror
på ojämnheter i ytorna är friktionsbunden strängt taget en
art av formbunden, med kraftbunden anliggning som
förutsättning.
Man talar också om fasta förband och menar därmed
motsatsen till lösbara förband. Till de lösbara hör vissa
av fallen C 1 och de flesta av C 2 (av föga intresse som
förband) och C 3. Alla de övriga är fasta. En lösbart
förbunden del säges ofta vara "lös". Tyvärr betyder lös även:
som har lossnat, och detta gör att sådana ord som lösbar,
löstagbar, påsatt, påskruvad ... i regel är att föredra. Som
förled i sammansättning är lös- mindre farligt, t.ex.
lösbotten, lösbladsbok, och man bör väl även kunna säga t.ex.
lösfläns, lösfötter. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
