- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
328

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1948 - Polens kolproduktion, av E R—s - Tennförråden i världen, av E R—s - Mineralfyndigheter på Ceylon, av E R—s

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

TEKNIS K TIDSKRIFT

på ett tillfredsställande sätt och underhandlingar därom
är i gång. Någon överenskommelse är ännu ej gjord men
det franska förslaget går ut på att fordringarna, som
tidigare uppskattades till 380 M$, skulle vara likviderade
genom en leverans av 3,8 Mt kol till ett pris av 15 $/1
(1 800 fr/t vid gruvan och ungefärligen 2 800 fr/t vid
bestämningshamnen), eller 57 M$. Skeppningarna skulle
börja 1951 och med hänsyn till produktions- och
transportmöjligheterna vara avslutade inom 15 år. De skulle
finansieras genom särskilda statsobligationer.
Förhandlingar i Wien har resulterat i en leverans av
30 000 t polska kol månaderna februari—juli 1948. Ett
till-läggskontrakt för ytterligare 210 000 t för samma tidrymd
gick emellertid omintet därför att Polen fordrade en
prisförhöjning av 15 %, vilket österrikarna’ ej accepterade,
enär priset på de amerikanska kolen sänktes genom
billigare frakter från 22 till 17 $/t fritt Triest. Också för
Schweiz spelar de polska kolen en stor roll. Den 9 mars
1948 rullade det miljonte tonnet in över Schweiz gräns.
Ehuru kvalitativt blott i inskränkt mening användbara
tjänar dessa clearinginbetalningar för importen väsentligen
till täckning av schweiziska exportleveranser (1947 import
79 Mfr., export 29 Mfr.) (Techn. Rdsch. 19 mars 1948).

E R—s

Tennförråden i världen. Enligt U.S. Bureau of Mines
var produktionen av tenn i hela världen år 1946 89 000 t,
endast 55 % av den genomsnittliga förkrigsproduktionen
och endast 6 % över produktionen 1945, vilken ansågs
som en "long-time low"-siffra. En konsumtion av 115 000 t
1946 var endast möjlig genom tillskott från
försäljningscentralen för den kombinerade tennkommittén i England
och Förenta Staterna. I tennområdena i sydöstra Asien
börjar driften i tenngruvorna att repa sig mycket långsamt
och de politiska förhållandena är där ännu ej lugna. I
Bolivia har gruvdriften ej heller återupptagits i full
utsträckning. Detta gör att en brist kommer att göra sig
gällande några år ännu och först 1949 räknar man med en
produktion, som skall bli lika stor som konsumtionen.
Tennproduktionen (ton) framgår av följande tabell:

1946 1942 1943

Bolivia ..................... 37 712 — —

Belgiska Kongo ............. 14 095 — —

Nigeria ........•............. 10 333 — —

Brittiska Malajstaterna ....... 8 432 15 748 26 000

Nederländska Ost-Indien ..... 6 535 9 812 17 457

Av tabellen framgår att gruvindustrin i Ostasien har långt
kvar till tidigare produktionssiffror (Engineering 6 febr.
1948). E R—s

Mineralfyndigheter på Ceylon. Ceylon, den yngsta
staten i det brittiska samväldet, erhöll sin ställning som
Dominion i början av februari 1948. Mycket tidigt
befolkades Ceylon av folk, som invandrade från södra Indien.
År 1507 besattes ön av portugiser, som slog sig ned på
öns västra och södra kuster. Femtio år senare erövrades
ön av holländarna och 1796 blev Ceylon brittisk koloni.
Befolkningen uppgår nu till 4,5 milj. och välståndet har
stigit ständigt sedan ön kom i engelska händer. Fina
landsvägar har byggts, järnvägar har anlagts och Colombo har
blivit en av de största hamnarna i världen. Te-,
gummi-och kokosnötsplantager har anlagts och från dem
exporteras praktiskt taget hela produktionen.

Redan tidigt var Ceylon känd för sina ädla och halvädla
stenar och fortfarande är ön en av de största
producenterna av dessa produkter. Varierande och skiftande typer av
ametist, akvamarin, krysoberyll, granat, månsten, peridot,
rubin, safir, spinell, topas, turmalin och zirkon utvinnes
fortfarande. Det årliga värdet uppgår till mellan 66 000
och 82 500 £. Tillfälliga upptäckter av större stenar kunna
höja detta belopp avsevärt. Alltid förekommer dessa
stenar i alluviala fyndigheter utefter nuvarande eller i bäd-

dar efter tidigare befintliga numera uttorkade älvar. De
enda, som tas ut i fast klyft, är akvamariner, ametister och
månstenar, som förekommer i pegmatitgångar.
Akvamariner är tämligen sällsynta men månstenar förekommer
rikligt i många distrikt både alluvialt och i fast klyft.
Ädelstenarna är ej jämnt fördelade i de alluviala
avsättningarna. De är koncentrerade till bottenskikten i den där
befintliga grövre sanden omedelbart över den fasta
berggrunden, som genom partiell vittring vanligtvis har
mjuknat något i själva ytan. Denna grövre sand, som av
singaleserna benämnes "illam", upptas genom ett slags schakt,
sänkta genom den överliggande mera finkorniga sanden
till djup varierande mellan 1,5 till 6,0 m. Den upptagna
grova sanden vaskas sedan i konformade korgar, varvid
lättare material avläsnas och det tyngre blir kvar på
bottnen. De tyngre rentvättade stenarna genomplockas sedan
noga. Utvinningen av ädelstenarna skötes ej av några stora
företag utan bedrives av singaleserna säsongmässigt. I
regel förser jordägaren eller licensinnehavaren av området
grävarna med enkla bostäder, hyddor, med fri kost samt
tobak och te. Grävarna erhåller hälften av de utvunna
ädelstenarnas värde, sedan jordägarandelen betalats med
Vb och licensen med 10 % allt beräknat på stenarnas totala
värde. Detta senare fastställs genom offentliga auktioner
och är försäljarna ej nöjda med de därvid erhållna
priserna kan de köpa stenarna tillbaka. De mest givande
områdena ligger omkring Balangoda, Rakwana och
Ratna-pura, vilka orter är belägna mellan staden Kandy och öns
sydkust.

Värdefullast av alla ädelstenar från Ceylon är de
djupblå safirerna, av vilka man funnit fragment vägande från
200 upp till 7 200 karat. Dessa större fragment innehåller
i allmänhet sprickor och andra felaktigheter, men felfria
exemplar med vikter upp till 100 karat är ej så ovanliga,
ehuru även de för det mesta är något defekta. Till
omkring 1906 erhölls de finaste blåa safirerna från
Rakwana-distriktet, men beroende på det stora djupet var
upptagningen av "illam" mycket dyrbart och utvinningen
upphörde därför så småningom. Senare rönte fynd i närheten
av Pelmadulla, ca 18 km från Ratnapura, stort intresse.
Här har utvunnits safirer till ett pris av 75 000 £ inom en
liten area utgörande mellan 1 200 till 2 000 m2. Verkligt
fina blå stjärnsafirer med sex distinkta strålar i vanligt
ljus är mycket sällsynta och i allmänhet har de flesta
stenarna en gråaktig färg övergående i blå.

Under kriget steg priserna på ädelstenar från Ceylon
mycket högt beroende på att inhemska juvelerare sålde
stora mängder direkt till amerikanska soldater. När
därför den indiska regeringen 1943 frågade huruvida Ceylon
skulle kunna åta sig en leverans av 8 000 safirer och
granater för nödvändiga instrument och om sliperier
därstädes kunde åta sig färdigställningen av dem, svarade
Co-lombo-juvelerarna att de ej kunde detta beroende på
bristen av tillräckligt skickliga sliperier.

Korund av den vanliga opaka varieteten och spinell har
påträffats på olika ställen i öns berggrund, särskilt
tillsammans med sillimanit. Mycket vacker krysoberyll
uppträder på åtskilliga platser och zirkon förekommer rätt
allmänt i gnejsen. 1 närheten av Matara, på öns sydspets,
påträffas färglös zirkon i berggrunden. Individuella
kristaller är ibland tillräckligt stora för att skäras och slipas
till ädelstenar. På grund av briljansen hos dessa stenar
säljes de under namn av Matara-diamanter.

Ceylon är den ledande exportören i hela världen av
högklassig grafit. År 1943 steg produktionen till 20 830 t, en
siffra som endast nåddes av Madagaskar och Mexiko med
18 000 resp. 20 677 t. Ehuru Ceylons tillgångar av god
grafit var känd sedan århundraden tillbaka var det först år
1824, som mineralet först började brytas och exporteras.
År 1909 voro 770 grafitschakt i arbete, men konkurrensen
från Madagaskar medförde en successiv sänkning av
produktionen, och exporten 1926 uppgick endast till 11 624 t.
Det senaste kriget medförde emellertid en stark ökning av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free