- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
330

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1948 - Patentkarteller, av WS - Med hammare och fackla XVI, av E R—s

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330

TEKNIS K TIDSKRIFT

Patentkarteller, av Fredrik Netjmeyer. Kooperativa
Förbundets Bokförlag, Stockholm 1947. 308 s. 10 kr.

Patent är förmögenhetsrättigheter, vilka med ökad
industrialisering i världen mer och mer har blivit föremål
för ekonomiska transaktioner. Denna deras egenskap har
gjort att de även har blivit upphovet till omfattande
kartellbildningar. En patentkartell innebär, enligt förf., ett
nationellt eller internationellt samarbete mellan fristående
industriföretag eller andra patenthavare med syfte att
genom sammanslagning, utbyte eller annat utnyttjande av
patenträttigheter gemensamt behärska marknaden. Ett
dylikt samarbete är naturligtvis icke a priori av ondo. Det
kan leda till förbättrade tekniska tillverknings- och
arbetsmetoder, minskade driftkostnader, besparing av onödigt
experimentarbete som tidigare utförts på annat håll,
undvikande av patentprocesser och liknande rättsstrider,
bredare produktionsbasis med nya produktionsgrenar —
över huvud taget stabilisera sysselsättningen, göra
företagen okänsligare för konjunktursvängningar, minska
riskerna för oväntade tekniska framsteg och öka
företagens vinst. I många fall har emellertid samarbetet lett
till raka motsatsen. Sin största fara har patentkartellen,
enligt förf., i begränsning och upphävande av
konkurrensen på stora och betydelsefulla områden av näringslivet,
i prisdiktatur, bojkott och etableringskontroll utan
hänsyn till ett lands ekonomiska och nationella intressen samt
ibland i en förlamning av det tekniska framåtskridandet.
Dessa olägenheter uppträder genom att koncentrationen
av patenträttigheter sammankopplas med rent ekonomiska
och marknadsbegränsande syften, vilka i och för sig inte
hör till patentskyddet, men vilka uppnås lättare genom
påtryckningar med dessa officiellt erkända
ensamrättigheter.

I en rad exempel, som upptar en mycket stor del av
boken, visar förf. detaljerat hur några kända storkarteller
har uppstått, hur de är organiserade och hur de arbetar.
Sålunda behandlas bl.a. den amerikanska
glasbehållar-industrins patentkarteller, den amerikansk-engelska
patentkartellen inom den kemisk-tekniska industrin och
patent-kartellen för akrylonhartser. Huruvida de av förf. valda
exemplen är att anse som typiska eller ej, undandrar sig
mitt bedömande. Vad som särskilt faller en tekniker i
ögonen vid genomgången av dessa exempel är
talrikheten av de fall då man verkligen kunnat påvisa, att
kartellerna genom olika medel har hållit tillbaka den tekniska
utvecklingen. Man har tagit patent på möjliga
förbättringar av konkurrerande maskiner för att förhindra
förbättringar av dessa, man har genom olika finter fördröjt
beviljandet av konkurrenternas patentansökningar, man har
försökt förlänga ett eget grundpatents livslängd genom att
ta ut patent på alla möjliga småförbättringar för att hindra
andra från att utnyttja grundpatentet, då detta har gått
ut, osv. Att bygga upp ett patentskydd kostar pengar,
särskilt när skyddet skall vara internationellt. Här kan
patentkartellerna utnyttja sina stora chanser; genom sina stora
ekonomiska resurser och sin långa erfarenhet från
sökning av patentskydd i olika länder på sina speciella
tekniska områden, har de en maktställning, som är betydligt
större än patentens objektiva värde skulle förutsätta. Att
patentkartelleringen i många fall resulterat i uppenbart
oskäliga pris ges många belägg för; sålunda betingade t.ex.
metylmetakrylat då det såldes för tandläkarbruk till
tandproteser ett pris som var 53 gånger högre än det som
begärdes för exakt samma plast vid försäljning till vanliga
plastgjuterier! Att denna diskriminering misslyckades i
det långa loppet, var icke kartellens förtjänst.

I ett särskilt kapitel har förf. gjort en sammanställning
av de viktigaste internationella patentkartellerna,
grupperade efter produkter. Ett annat avsnitt ägnas statliga
patentkarteller, en typisk och intressant produkt av det andra
världskriget, vilket med sina oerhörda krav på teknisk
uppfinningsrikedom frampressade en uppsjö av nya
uppfinningar, som till stor del blev resp. staters egendom; vi

behöver blott tänka på forskningsarbetet på atombomben,
radar och invasionens tekniska genomförande för att inse,
att det är väldiga mängder viktiga uppfinningar som
härigenom har kommit under statlig kontroll. I boken
behandlas ytterligare patentkarteller i Sverige samt olika
nationella lagar och internationella konventioner om
patent-karteller. Slutligen ingår kortare avsnitt om patenttruster
och varumärkeskarteller.

I en ingress har förf. gett ett välbehövligt urval av
terminologin på området, vilken bör vara särskilt nyttig för den
som vill ta del av utländska specialverk. Hela boken
igenom förekommer noggranna källhänvisningar, och i
slutet en förteckning över litteratur på området. I en
bilaga finnes bl.a. texten till några kartellavtal in extenso.

Boken grundar sig på ingående studier av ett i högsta
grad internationellt och i många fall svåråtkomligt
material. Den är med sin rikedom på fakta av både teknisk,
ekonomisk och juridisk natur icke direkt någon lätt lektyr,
men för den som vill ge sig mödan av en smula
koncentration för att öka sin kunskap om ett för de flesta
obekant område, är den synnerligen intressant och på flera
ställen direkt spännande. Särskilt ingenjörer borde icke
försumma att ta sig den titt bakom förlåten, som boken
ger tillfälle till. WS

Med hammare och fackla XVI, utgiven av Sancte Örjens
Gille, Stockholm 1947. 113 s., 9 fig.

Åter har en ny volym av denna förnämliga årsbok
kommit. Den upptager i år tre uppsatser, varav den första
betitlad "Osmundvikten" av David Hannerberg söker lösa
svårigheterna beträffande viktuppgifterna på järn i
skattelängder åren 1556—1559. Förf. påvisar med exempel från
järnuppbörderna i Edsbergs och Sundbo härader i Närke
1556, att dessa skedde efter en lokal vikt, vars enhet var
större än den i den centrala uppbörden i Stockholm
använda. Denna lokala övervikt över Stockholmsvikten måste
vara känd, om man vill söka bedöma den verkliga
järnskattens storlek. Under åren intill 1558 räknar man med
två storlekar av den s.k. utfatningen, den ena utgörande
en fjärdedel av järnskattens grundbelopp och den andra
en niondel. Efter 1558 gäller fjärdedelsregeln för hela
Närke. Vad beträffar de lokala järnvikterna ägde i
Örebro län en omläggning eller förenkling rum åren 1556—
1559. Glanshammers och Noraskoga härader övergick då
från uppstadsviktens 21 lispund till bergsviktens 22
lis-pund på fatet (skeppundet). I slättbygdens härader
räknade man tidigare växlande järnvikter: uppstadsvikt,
bergsvikt eller lokala besmansvikter, men år 1559 redovisas
inom samtliga efter bergsvikten. Enligt Hannerberg bör
med uttrycket "Örebro vikt" förstås bergsvikten à 22
stockholmska lispund. Han påpekar vidare att uttrycket
"fat" och "osmundfat" förekommer i två principiellt skilda
betydelser. Ursprungligen avsåg "fat" ett med osmundjärn
packat laggkärl av bestämd storlek, men efterhand kom
också ordet "fat" att beteckna vikten av den järnmängd,
som kunde förvaras i kärlet. Denna viktsenhet ersatte
sedan skeppundet, när det gällde osmundjärn. Slutligen
påvisas att uttrycken "fat" och "hundrade" i 1550-talets
skattelängder förlorat sin ursprungliga konkreta innebörd,
de har övergått till att vara ett led i det kamerala
uttaxeringssystemet. Därför är det omöjligt att ur
skattehandlingar beräkna lokala osmundvikter. Den fortsatta
utredningen om denna transformation emotses med stort
intresse, då av allt att döma denna utredning kan förklara
och tolka de stridigheter, soin tidigare gjort sig gällande
beträffande osmundvikternas rätta storlek.

I den andra uppsatsen "Jernkontorets medaljer" av Karl
Löfström lämnas en redogörelse för de medaljer, som,
alltifrån den första i samband med Jernkontorets
inrättande 1747, huvudsakligen tillkommit för belöning av
forskning och företagsamhet inom järnhanteringen. Den
första som sedan erhållit benämningen "Jernkontorets
stora medalj" och som ursprungligen var en minnesmedalj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free