Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1948 - Med hammare och fackla XVI, av E R—s - Aluminium, av Einar Öhman - Grundlagen der Eisengewinnung, av E R—s - HADIR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 maj 1948
331
liar sedan kommit att bli en belöningsmedalj för
personer, "som inlagt synnerliga förtjänster om svenska
bergshanteringens framgång och utveckling eller eljest på
särdeles framstående sätt utövat en för Brukssocieteten
gagnande verksamhet". John Ericsson erhöll den 1841.
Slutuppsatsen "Ortala Bruk" av E Alfred Jansson är en
intressant historisk beskrivning av det 1586 anlagda
järnbruket, som från 1590 till 1749 var kronoegendom men
sedan med skiftande öden var i privatdrift tills bruket år
1878 slutgiltigt nedlades efter en nära 300-årig tillvaro
(siffran 400 i "400-åriga historia" på s. 113 torde vara
fel-tryck) . E R—s
Aluminium, av Jan Hiehman Reimers, Johan Grundt
Tanum, Oslo 1947. 324 s., 152 fig., pl. 18 nkr.
Aluminium och dess legeringar har på senare år erhållit
en allt mera mångskiftande teknisk användning. Medan de
flesta tekniker torde ha en ganska god kännedom om olika
stålkvaliteter, deras användning och egenskaper, och en
elementär kunskap om järnets metallurgi är snart sagt
var mans egendom, så har säkerligen icke på samma sätt
lättmetallerna hunnit gå konstruktörer och förbrukare och
ännu mindre den stora allmänheten i blodet. Det har också
varit ganska ont oin lättlästa och översiktliga
framställningar på detta område, vilket kanske icke heller är att
undra på, då utvecklingen varit mycket snabb. Denna
utveckling är givetvis på intet sätt avslutad men en viss
stabilisering har dock nu inträtt, som torde göra
tidpunkten ganska lämplig för en sammanfattande framställning
sådan som föreliggande arbete.
Reimers bok utgör en avsevärt utvidgad omarbetning av
ett föreläsningskompendium om lättmetaller, som utgavs i
Norge år 1940. En svensk upplaga av detta tidigare arbete
utgavs 1942 av Svenska Aluminiumkompaniet under titeln
"Aluminium och Magnesium". En andra omarbetad
upplaga av det norska kompendiet utgavs av A/S Norsk
Aluminium Company år 1943. Såväl i Norge som i Sverige
har arbetet i denna sin tidigare mera anspråkslösa form
vunnit stor uppskattning. Det nu föreliggande arbetel
framträder redan genom sin förnäma typografiska
utstyrsel med helt andra pretentioner än föregångarna. En
betydande omarbetning har också utförts, varvid flera
medlemmar av den tekniska staben hos A/S Norsk Aluminium
Company medverkat. Två av dessa, Johan Wleügel och
Arne Brinck står som författare till helt nyskrivna kapitel.
Boken inledes med ett kapitel om framställning av
aluminium. Av särskilt intresse är där redogörelsen för de
olika metoderna att framställa aluminiumoxid, och det är
ju endast naturligt, att de i Skandinavien utarbetade
metoderna för utvinning av oxid ur sådana relativt
kiselsyre-rika material som andalusit och labradorit ägnats speciellt
intresse. Med Harald Pedersens process, tillämpad på
andalusit, kunde som bekant Svenska Aluminiumkompaniet
under krigets senare del nödtorftigt fylla vårt inhemska
behov av aluminium. Under normala tider är dock utan
tvivel bauxit det enda ekonomiskt möjliga råmaterialet.
I närmast följande kapitel lämnas en översikt över de
viktigaste typerna av aluminiumlegeringar i anslutning till
en mycket kort metallografisk inledning och en
redogörelse för värmebehandlingens teori. Redogörelsen är klar
och redig och man får nog erkänna, att förf. på ett
utmärkt sätt löst problemet att lotsa läsaren genom den
ganska invecklade labyrint, som aluminiumlegeringarna i
själva verket utgör. För dem, som förvirras av de många
legeringsbeteckningarna, ger tabellerna i slutet av boken
en god möjlighet att återvinna orienteringen. Dessa
tabeller skulle för övrigt ha kunnat bli till ännu större nytta
som uppslagsverk, om något flera synonymer medtagits
till Aluminium Ltd:s beteckningar. I vissa fall verkar
urvalet nu något godtyckligt. Sålunda förvånar man sig över,
att då de schweiziska beteckningarna avional och
anti-corodal medtagits, de lika viktiga beteckningarna ahlman
och peraluman saknas.
1 kapitlet om fysikaliska och kemiska egenskaper har
korrosionsfrågorna behandlats speciellt utförligt. Denna
behandling är även klar och redig och därför av stort
värde. Det är utan tvivel av stor betydelse, att såväl
konstruktörer som förbrukare erhåller en ökad kunskap om,
hur aluminiumlegeringarna bör användas, för att ett ur
korrosionssynpunkt gott resultat skall erhållas.
Aluminiums läge i den elektrolytiska spänningskedjan medför,
att åtskilliga fallgropar finns, som dock i allmänhet kan
undvikas. De följande kapitlen behandlar smältning och
göttillverkning samt formgivning genom gjutning samt
genom valsning, smidning och pressning. Därefter följer
bearbetning med skärande verktyg, ytbehandling och målning,
svetsning och nitning samt en översikt över olika
användningsområden.
Överhuvud måste sägas, att verket är mycket
förtjänstfullt och väl fyller sin plats som en lättläst men sakrik
introduktion på lättmetallområdet. Tyvärr försvåras
användningen av arbetet som uppslagsbok genom frånvaron
av ett sakregister. De anmärkningar, som man i övrigt
skulle vilja framföra, är i huvudsak av formell natur.
Man påminnes kanske alltför ofta vid läsningen om det
ursprungliga kompendiet med dess lapidariska
framställningsform. Korrekturläsningen kunde ha varit
noggrannare. Man stores sålunda t.ex. av att sedan man på s. 89
fyra gånger läst ordet "utmatning" på nästa sida finna
samma begrepp sex gånger stavat "utmatting".
Figurtexterna kunde stundom varit mera upplysande; sålunda
skulle planschen mot s. 145 ha vunnit på en hänvisning
till den på s. 160 beskrivna Dürener-metoden.
Einar öhman
Grundlagen der Eisengewinnung, av Robert Durrer.
Francke A. G., Bern 1947. 210 s., 85 fig. 20 fr.
Denna bok innehåller den kurs i järnets metallurgi, som
meddelas teknologerna av alla fackriktningar vid Tekniska
Högskolan i Zürich. Det har lyckats förf., som är en av
världens mest kunniga järnmetallurger, att på ett klart
och kortfattat sätt ge en populär framställning av
järnets vidlyftiga och omfattande metallurgi. Här i Sverige
skulle denna bok lämpa sig för undervisning i järnets
metallurgi för icke-metallurger vid våra tekniska
högskolor, för undervisning i samma ämne vid Bergsskolan i
Filipstad samt vid tekniska elementarskolor. Alla som är
intresserade av detta ämne och har studentkunskaper i
fysik och kemi bör utan vidare kunna tillgodogöra sig
innehållet.
Trots det starkt sammanträngda materialet har i
synnerhet nyare processer, metoder och ugnar erhållit gott
utrymme. I slutbetraktningarna påminner förf. om, hur
stålprocesserna starkt utvecklats och förbättrats under det
senaste århundradet, men att hytt-tekniken i stort sett har
varit och är densamma sedan fjortonde århundradet även
om arbetet och transporterna har rationaliserats och
ugnsenheterna förstorats. Genom användning av syre i stället
för luft i blästern kan man vänta sig att masugnen i
framtiden kommer att ersättas med en låg schaktugn,
varigenom större och snabbare produktion erhålles.
Möjligheter ges för en vidgning av gränserna för användningen
av malm och kol. För avsvavlingen fordras ej längre
någon kalktillsättning. Det därvid erhållna starkt
kisel-haltiga tackjärnet färskas med syre, varvid
värmeutvecklingen räcker till en samtidig nedsmältning av skrot. Det
utvunna stålet kan ges ytterligare förbättrade egenskaper
i elektrougnar eller genom Perrin-förfarandet. Dessa
tankegångar har förf. tidigare skildrat i Tekn. T. 1942
s. B 69. E R~s
HADIR, Luxemburg. Det kända luxemburgiska
stålverket i Differdange har givit ut en illustrerad redogörelse
på engelska och franska över användningen under kriget,
huvudsakligen för brobyggnadsändamål, av de balkar av
dess tillverkning, som i vårt land går under den tyska be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
