Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1948 - Bengt Ingeströms stipendiefond, av O Å och Hans Hylander - TNC: 11. Hiss, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
TEKNIS K TIDSKRIFT
lastningen på en ångpanneanläggning framlade Johannes
Ruths för Ingeström vid avprovningen av den ovan
omnämnda avtappningsturbinen vid Holmens Bruk. Initiativet
till exploateringen av uppfinningen togs av Ingeström,
disponenten vid Grycksbo Henrik Munktell och Ruths, och
bolaget kunde snart notera avsevärda framgångar. Mest
bekanta inom Sverige av de anläggningar med
Ruthsackumulatorer och Lavalturbiner, som nu kommo till stånd,
äro anläggningarna vid Malmö och Halmstads elverk 1922
och i Göteborg 1930. Liksom i fråga om Atmospannan
kom utvecklingen på ångpanneområdet senare att följa
andra banor, som väsentligt ändrat förutsättningarna för
Ruthsackumulatorns användbarhet. I den svenska
ångteknikens historia äro dock Ruths och hans medhjälpare
särskilt förtjänta av omnämnande genom det arbete de
nedlade på en rationell och effektiv behandling av
värmeproblemen.
Tyngdpunkten i Zander & Ingeströms verksamhet, som
till en början låg på ångturbinområdet, kom att ganska
snart skjuta över på pumpgebitet. Innan ångturbinen och
den snabbgående elmotorn funnos var centrifugalpumpens
användbarhet begränsad till låga uppfordringshöjder.
Situationen ändrades då Lavalturbinen med sitt höga varvtal
kom i marknaden, men då voro å andra sidan de dåtida
typerna av centrifugalpumpar föga lämpliga för så hög
hastighet. Det blev därför nödvändigt att konstruera en
för höga varvtal speciellt anpassad centrifugalpump. Den
konstruktion, som AB de Lavals Ångturbin hade färdig
1901, och som blivit väl känd under namnet Zetapumpen,
betecknade ett mycket stort framsteg, ej blott i fråga om
konstruktionen utan även med hänsyn till planläggning
och tillverkningsmetoder. Det mest utmärkande för denna
pump var den horisontala delningen av pumphuset, som
medförde åtskilliga fördelar men som tidigare ej använts,
och vidare utbytandet av den plana tätningen mellan
pumphjul och hus mot en cylindrisk. Zetapumpen blev
med tiden förebild för många andra pumptillverkare,
framför allt i Amerika. Zetapumpen slog mycket snabbt
igenom på skilda områden. Inom vattenledningstekniken
trängde den på få år fullständigt ut de tidigare
allena-rådande kolvmaskinerna, och i Sverige kom den till
användning vid den tidens största pumpanläggningar, såsom
kloakpumpverken i Malmö och Göteborg 1906—1916 och
Malmö nya torrdocka 1912. Numera äro de flesta
vattenverken i Sverige, från de största, såsom Norsborgs- och
Lovöverken i Stockholm, Alelyckan i Göteborg, Vomb,
Grevie och Bulltofta i Malmö samt Fiskeby i Norrköping,
utrustade med Zetapumpar.
Med ovanstående har bolagets verksamhet på två av de i
donationsbrevet omnämnda områdena fått sin belysning. Det
tredje arbetsområdet, hydrauliken, beträddes då bolaget 1931
förde IMO-konstruktionerna ut på marknaden. Med dessa
hade Carl Montelius skapat ett helt nytt maskinelement,
lika användbart som pump, motor och vätskemätare.
Inseende den nya konstruktionens stora möjligheter hade
Ingeström före bolagets bildande möjliggjort ett långvarigt
och dyrbart experimentarbete, och bolaget hade alltså
förmånen att starta sin verksamhet med en fullt
genomarbetad konstruktion. Namnet IMO, bildat som det är av
begynnelsebokstäverna i namnen Ingeström och Montelius,
bevarar minnet av detta samarbete mellan uppfinnare och
klarsynt företagaranda.
Utöver sitt arbete på de nu nämnda områdena har Zander
& Ingeström haft tillfälle till insatser på andra av
teknikens fält, framförallt då det gällt tekniska nyheter av
olika slag. Firman var sålunda den första, som förde
elvärmeapparater på den svenska marknaden. Detta skedde
redan 1898 och ur denna avdelning växte så småningom
bolagets nuvarande stora avdelning för elektriska ångpannor
och liknande apparater fram; de levererade Zetapannorna
representera för närvarande ett effektbelopp av över
1 milj. kW. År 1910 medverkade Zander & Ingeström till
bildandet av Svenska Ackumulator AB Jungner för
exploaterandet av Waldemar Jungners uppfinning av en
alkalisk ackumulator och 1923 vid exploaterandet av
Platen—Munters’ kylmaskin. Svenska vattenmätare och
svenska elmätare ha tillkommit med Zander & Ingeströms
medverkan och inarbetats av firman på den svenska
marknaden. Bolaget omhänderhar även försäljningen inom
Sverige av AB Separators industricentrifuger och driver en
omfattande egen tillverkning av maskiner och apparater
för vattenrening. Hans Hylander
TNC
11. Hiss
Verbet hissa anses härstamma från ett lågtyskt ord.
"his(s)en", vars ursprung är ovisst. Därav har bildats
substantivet hiss som fått en variabel betydelse. Å ena
sidan får ordet ibland avse hela anläggningen, dvs. såväl
den byggnadstekniska delen som däri befintligt maskineri,
linor, "korg", motvikt m.m., och den motsatta ytterligheten
är att ordet får syfta endast på "korgen". När man i
dagligt tal säger "en 50 meter hög hiss" menar man givetvis
med hiss något annat än när man säger att "hissen befann
sig mellan två våningar". I uttrycken lamphiss,
fönsterhiss, halmhiss m.fl. avser man hela anordningen. Detta är
ingalunda unikt i språket. Man kan ju jämföra ordet
telefon, som kommit att betyda dels hela anläggningen eller
systemet, t.ex. en stads automattelefon, dels
telefonapparaten på sin plats ansluten till nätet, "man har telefon
i tamburen", dels även den apparatdel som man hör i,
hörtelefon. På liknande sätt kan kontor betyda
varjehanda, alltifrån ett stort hus till en vindsskrubb.
Sådana betydelseskiftningar är i dagligt tal tämligen
ofarliga. Värre blir det om de får insteg i vetenskapligt,
tekniskt eller juridiskt språk. I Kungl. Socialstyrelsens
anvisningar nr 14 angående skydd mot yrkesfara vid
uppfordringsanordningar för personbefordran i gruvor och
stenbrott definieras hiss som själva korgen (av olika
utföranden), och samma betydelse har ordet i Kungl. Maj:ts
kungörelse om dylika anordningar, av den 23 dec. 1931. I
Kungl. Socialstyrelsens anvisningar nr 9 angående skydd
mot yrkesfara vid hissar definieras hiss som hela
anordningen, men i den åtföljande texten måste ordet likväl på
flera ställen tolkas som hisskorg. I Kungl. Majrts
kungörelse av den 3 nov. 1939 användes ordet hiss i § 6 med
betydelsen hissanläggning, och i § 13 med betydelsen hisskorg.
För att bringa reda i denna förvirring har Jernkontorets
Gruvbyrås Nomenklaturkommitté efter samråd med
representanter för byggnadshisstekniken och med TNC stannat
för följande definitioner, som härmed rekommenderas till
allmän användning:
uppfordringsanläggning vid gruva eller stenbrott,
uppfordringsanordning (se d.o.) med tillhörande maskinhus,
lave och schakt med inbyggnad
uppfordringsanordning vid gruva eller stenbrott,
anordning omfattande spel och tillhörande drivmaskineri,
lavskivor, linor och hisskorgar samt eventuellt motvikt
hissanläggning i hus, anläggning omfattande en
maskinell del, hissutrustningen (se d.o.), och en
byggnadsteknisk del bestående av maskinrum och hisschakt med
inbyggnad
hissutrustning i hus, utrustning omfattande hissmaskineri
med därtill hörande don, linor, hisskorgar och motvikter
hisskorg, don för lastens uppbärande i
uppfordringsanordning eller hissutrustning
hiss; ordet användes i dagligt tal för såväl hissanläggning
som hissutrustning och hisskorg och måste därför i
viktigare sammanhang preciseras
Vid gruvor och stenbrott förekommer hisskorgar av två
principiellt olika utföranden. Hisskorg konstruerad att
kunna medta såväl manskap som för bergtransport
avsedda vagnar kallas på gruvtekniskt språk hiss. Hisskorg
för enbart bergtransport benämnes alltefter utförandet
skip [skip’], hund. vagn, tunna. . J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
