- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
376

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 5 juni 1948 - Mekanisk beräkning av ledare för friledningar, av A Langsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376

TEKNIS K TIDSKRIFT

Häri betecknar a och ß
längdutvidgningskoeffi-cient resp. töjningskoefficient för linan. Insättas
värden på L enligt (2) i den senare formeln fås

o , sv sy _

* 24 pt2 ö 24 po2

= [S

24 po
och efter hyfsning

S2g2 S2g2 /
24 pt2 24 po2 V

2

S2<7
24 p0

+ —Po)]

2 ,[<*(/—t0)+ß(pr

■Po)]

S2 g2

Termen ^ t är ett litet tal, och i parentesen på

vänster sida om likhetstecknet skall denna
multipliceras med de likaledes små talen oc och ß.
Denna term kan således strykas, och efter
omgruppering av de återstående termerna antar
ekv. (3) formen

sy

24 pt

ßpt

sy

24 po

2 —ßPo-\-<x(t — to) (4)

I ovanstående uttryck ingå två likformiga
grupper av termer, vilka här skola betecknas ipt resp.
y>o, och därmed erhålles

Vt = WoJroc{t — Q

(5)

Formlerna (4) och (5) gälla för linor enbart
belastade genom egen vikt. Tillkommer viss
tillsatslast genom vind och is ökas linans vikt till
Gi kg/m, varav fås specifika vikten på det bärande

Q

tvärsnittet Qi= • Gx är således vikten av såväl
Q

linan som tillsatslasten och g1 motsvarande vikt
per m linlängd och mm® linarea. Vidare betecknas
linlängden vid tillsatslast och temperaturen t0 med
Lo samt vid temperaturen t med L/. Tillämpas
formel (3) för dessa senare storheter fås

Lo — Lo = L0 ß ip0’ — Po)
och i analogi med föregående

sy

24 pt2
och därmed

S2 g2

ßp° = o A n 2-

Z-i p0

(6)
(7)

Wo = V’o

För temperaturen t fås på samma sätt

Lt’ — Lo = Lo ot[t — to) + Loß(pt — Po)
och xpi = y>o + a (f — t0) = Wo ~t oc (t — t0) (8)
I ovanstående formler har införts substitutionen

sy

24 p2



och denna funktion skall ytterligare förenklas
genom införande av parametern

Sg
8

således

W

8r?
Sp

2 ~ßP

(9)

(10)

Maximal påkänning i linan

Påkänningen i linan är lägst i lägsta punkten av
spännet och ökar mot infästningspunkterna. Den
påkänning, som beräknats i det föregående, utgör
således minimivärdet. Vid infästningspunkterna
uppgår påkänningen till

Omax = Vp2 + b2 ■ g2

där b får beteckna linlängden från
infästningspunkten till lägsta punkten i spännet, den
belastande linlängden. Såsom lätt inses är
förändringen längs spännet i normala fall rätt obetydlig,
varför det är berättigat att ånge påkänningen
o = horisontalkraften, som här betecknats p.

Påkänning vid lutande spann

Även när infästningspunkterna ligga på olika
höjd kan i regel samma formler användas
som angivits för symmetriska spann.
Nedhäng-ningen f skall härvid räknas på sätt som visas i
fig. 2, varjämte kraften P måste tänkas riktad
parallellt med linjen AB genom
infästningspunkterna. Beräkningsresultatet blir i extrema fall
något felaktigt, beroende på att punkten C, som
utgör beröringspunkten mellan linan och
tangenten till denna parallellt med AB, icke ligger exakt
mitt i spännet. Minimipunkten H i spännet kan
ligga även utanför spännet, varvid linkurvan får
tänkas utdragen förbi den lägst belägna
infästningspunkten.

Vid bestämning av vertikalkraften Q skall
liksom vid det symmetriska spännet belastande
linlängden räknas från infästningspunkten till
spännets lägsta punkt. I de fall att denna senare
ligger utanför spännet, blir belastande linlängden
för den högst belägna infästningspunkten större
än linlängden i spännet. I den lägre
infästningspunkten uppstår lyftning, dvs. vertikalkraften Q
är uppåtriktad.

Beräkning av nedhängningen

Utom dragpåkänningen i linan är det framför
allt nedhängningen som är av intresse vid
linjeberäkningar. Om man antar, att linlängd och
spannlängd är approximativt lika, beräknas
nedhängningen / genom att med beteckningar enligt
fig. 1 uppställa en momentekvation med A som
momentpunkt

Fig. 2. Lutande spann.

= Pf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free