Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 12 juni 1948 - Kemiska undersökningar av virus och bakterier, av Sigge Hähnel - Acetylen ur naturgas på elektrisk väg, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
TEKNISK TIDSKRIFT
måste innehålla en 5-ring och icke en 6-ring, dels
att bindningarna mellan bas och socker måste
vara bara oc eller bara ,ß. Kemiska undersökningar
har också visat, att sockret innehåller en 5-ring
och att alla bindningarna sannolikt är ß.
Av allt att döma är därför nukleinsyrornas
makromolekyler staplar av tätt packade flata
nukleotider. För att mer exakt bestämma dessas
inbördes avstånd har W T Astbury vid University
of Leeds nyligen utfört en del
röntgenundersökningar, som i allt bekräftat den ovan utvecklade
föreställningen om makromolekylernas byggnad.
Dessutom har en del kvantitativa resultat
erhållits. Fiberfotografier i röntgen av ett orienterat
preparat av natriumthymonukleat visade sålunda,
att antalet nukleotider per makromolekyl är
omkring 2 000. De är sammanbundna genom
fosforsyrabryggor mellan C (3) och G (5), och avståndet
mellan dem är 3,3—3,4 Å.
Hittills har det ej varit möjligt att erhålla
rönt-genfiberdiagram av ribonukleinsyror, men allt
tyder på att de icke kan skilja sig mycket från
desoxitypen. Av särskilt stort intresse i detta
sammanhang är preliminära röntgenresultat erhållna
med ribonukleinsyra från tobaksmosaikvirus.
Likheten mellan pulverdiagram för detta ämne och
natriumthymonukleat är sådan, att motsvarande
likhet mellan fiberdiagrammen kan väntas.
Proteiner och nukleinsj ror
Det viktigaste resultatet av Astburys
undersökning torde vara det erhållna värdet på avståndet
mellan nukleotiderna. Detta (3,3—3,4 Å) är
nämligen detsamma, som tidigare erhållits mellan
intilliggande sidokedjor i en utsträckt polypeptid.
En nukleotidstapel och en polypeptidkedja kan
därför passa ihop utan varje steriskt hinder, och
det bör vara möjligt att av dem framställa en
förening med samma avstånd mellan
byggnadsstenarna. Detta har även utförts, och föreningens
röntgendiagram har visat sig vara lika med den
ingående nukleinsyrans.
Visserligen är det farligt att leka med siffror,
och de gjorda iakttagelserna kan vara
tillfälliga sammanträffanden, men man måste fråga
sig, varför proteinerna alltid åtföljs just av
nukleinsyror. Varför består dessa av platta baser
och sockerringar, när tillskrynklade och därför
tjockare ringsystem även mycket väl kan
tänkas? Säkerligen är det icke alltför vågat anta,
att svaret åtminstone delvis ges av den nära
di-mensionella överensstämmelsen mellan
polypep-tidkedjor och polynukleotidstaplar, ty två
makromolekyler måste i alla händelser passa ihop, för
att en reaktion mellan dem skall kunna ske.
Det må tilläggas, att samnia problem, fastän
omvänt, uppstår vid försök att tyda kemoterapeutisk
verkan. Man anser sålunda numera, att
sulfonami-dernas verkan på bakterier beror på deras
dimensioner, som liknar någon nödvändig metabo-
lits. Efterhärmningen är god men icke tillräckligt
god, varigenom bakteriernas livsprocess störs.
Gener och virus
Det som ovan sagts om virus1 mutationer kan av
allt att döma tillämpas även på utvecklingsläran,
ty det finns en påtaglig likhet mellan virus’
egenskaper och dem, som tillskrivs generna, vilka
visats vara bärare av arvsanlagen. Både virus
och gener kan betraktas som makromolekylära
nukleoproteiner, som har förmåga att fortbestå i
och endast i levande celler av ett bestämt slag.
Båda kan undergå plötsliga förändringar, av allt
att döma endera spontant eller vid påverkan av
yttre faktorer, och de nya egenskaperna
återkommer sedan exakt hos följande generationer.
Det man nu vet antyder, att mutationerna endast
inträffar vid förökning av den aktiva
komponenten inom en levande cell. Beadle och Tatum s
vackra arbete med kärnsvampen Neurospora har
visat, att vissa biokemiska reaktioner kontrolleras
av generna. Det finns intet skäl betvivla, att
Nen-rosporas mutationer, vilka resulterar i vinst eller
förlust av förmågan att genomföra en given
biokemisk reaktion, åtföljs av strukturändringar
hos generna av just det slag, som ovan beskrivits
för tobaksmosaikvirus. Det förefaller t.o.m.
sannolikt, att hela den process, genom vilken alla
levande varelser på denna jord nått sina
nuvarande utvecklingsstadier, utgörs av kemiska
förändringar hos generna av just den angivna typen.
Stora svårigheter möter emellertid vid försök att
studera enstaka gener, och därför kommer kanske
virus att även i fortsättningen utgöra det
lämpligaste materialet vid studium av
genmutationernas natur. I alla händelser har det blivit allt
tydligare, att biosyntes och förökning beror
uteslutande av nukleoproteinkomplex. Hur dessa
processer sker är nu den fråga, som biologin främst
söker besvara, och den kommer härvid tydligen
i intim kontakt med kemin.
Litteratur
Stanley, W M: Chemical Studies ön Viruses. Cliem. & Engng News
22 dec. 1947.
Burnet, F M: The Initiation of Virus Action ön the Ilost Cell. Brit.
Science News 1947 nr 3 s. C.
Astbury, W T: Nucleic Acids and the Palterns of Life. Brit. Science
News 1947 nr 3 s. 3.
Acetylen ur naturgas på elektrisk väg. Acetylengas
skall i en ny anläggning i USA framställas i kommersiell
skala ur naturgas genom en elektrisk urladdningsprocess.
Naturgasen ledes in i en reaktionskammare vid en
temperatur av 150°C. Där passerar den genom ett elektriskt
urladdningsfält mellan två roterande elektroder. Som
biprodukt fås carbon black, vilken tas ut med filter. Gaserna
komprimeras och ledes genom ett oljebad, för att
ingående kolväten skall avlägsnas. Därefter extraheras
acety-lengasen; metanen och vätet tas till vara för att användas
som bränsle. Acetylenen har 99 % renhet och beräknas bli
billigare än vid framställning ur karbid. Utvinningen av
carbon black utgör 25 g/m3 naturgas. Om även acetylenen
förvandlas till carbon black, kan man få ut 170 g/ms (Business
Week 6 dec. 1947; Electr. World 29 nov. 1947). WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
