- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
414

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 19 juni 1948 - Fjärrvärmekraftfrågor i Sverige, av Folke Töcksberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

414

TEKNISK TIDSKRIFT

har ett ångkraftverk, vars äldsta pannor är från 1908 och
som därför nu behöver bytas ut mot ett nytt. Avsikten är
att bygga den nya ångcentralen på den gamlas plats,
tillsammans med fördelningscentralen för
värmedistributionen. Värmet skall distribueras som varmvatten till
fastigheter inom ett halvcirkelformat område med ca 1 200 m
radie. Kol för ångcentralen lagras t.ex. i
Sannegårds-hamnen och transporteras med pråmar över till
ångcentralen. Om kristider ånyo skulle inträffa, som nödvändiggör
användning av träbränsle, får lagringsplats för detta
ordnas utmed älven, t.ex. i Backa, varifrån även detta bränsle
kunde transporteras med pråm till pannhuset.
Ängcentralen skall i fullt utbyggt skick komma att
omfatta fem ångpannor vardera för 80 at a och med en
ångproduktion av 35 t/h vid normal belastning men med
möjlighet att öka till 45 t/h vid forcerad belastning och med
tillsats av olja. Turbininstallationen avses omfatta tre
turbogeneratorer och maximaleffekten skulle uppgå till
20 MW utan värmeackumulering och 40 MW med
värme-ackumulering. Det cirkulerande varmvattnet uppvärmes
genom att det passerar turbinernas kondensorer. I den
mån ytterligare uppvärmning behövs, sker detta i en
särskild kondensor, som erhåller ånga direkt från
ångpannecentralen. En betydande besparing vid transporter och i
bränsleförbrukning för fastighetsuppvärmning erhålles
genom denna centralisering till en ångpannecentral.
Anläggningskostnaderna är visserligen höga, de beräknas uppgå
till sammanlagt 22 Mkr. (med 1944 års priser) varav 16,5
Mkr. utgör kostnader för värmedistributionssystem och
ångpannecentral för värmedistribution. Dessa kostnader
hänför sig till fullt utbyggd sista etapp. Priset för framställd
värme ligger trots detta i storleksordningen 2 öre/Mcal, och
självkostnaden för den producerade elektriska kraften blir
ca 1,3 öre/kWh. Dessa kostnader är härvid baserade på ett
kolpris av 40 kr/t.
Den största svårigheten i det föreliggande projektet
kommer att bli att erhålla tillräckligt utrymme för de
erforderliga rörledningarna för varmvattendistributionen i stadens
gator. Ännu är denna del av projektet inte tillfredsställande
löst, men man vet ju att det gått att lösa i andra städer,
t.ex. i Köpenhamn, och därför går det naturligtvis att
lösa i Göteborg också. Även om vi för Sveriges del måste
säga, att vi ännu befinner oss på projektstadiet med dessa
anläggningar, synes dock projektet vara realiserbart både
tekniskt och ekonomiskt. De svårigheter som hittills dykt
upp bör kunna lösas, och kraftsituationen synes vara
sådan, att de måste lösas (K G Fredlund).

Distributionsnät för fjärrvärme

Förutsättningarna för ett förverkligande av
fjärrvärmeidén här i landet äro inte så gynnsamma som i de länder,
som sakna vattenkraft. Detta har emellertid åtminstone
haft det goda med sig, att fjärrvärmedistributionens
teknologi och ekonomi kommit att bli föremål för ett grundligt
studium.

Det första problemet, som dyker upp under
projekteringens gång, är givetvis bestämmandet av värmebehovets
storlek. Detta är beroende på bebyggelsens täthet och
karaktär, och maximala behovet för Göteborgs del har fixerats
till ungefär 120 Mkcal/km2. Men man kan inte räkna med
att alla fastighetsägare är intresserade av att köpa värme
från en central och erfarenheterna utifrån visar, att endast
mellan 60 och 70 % av dem ansluter sig, men att i regel
de centrala delarna uppvisar en högre anslutningsprocent.
Som värmemedium användes numera i allt större
utsträckning vatten med en högsta temperatur av 120—130°C när
det är som kallast ute. På sommaren sänkes temperaturen
till ungefär 70°C, ty då är det i regel endast en fråga om
att bereda varmvatten.

Den kinkigaste frågan är hur man skall få plats med
rörledningarna i gatorna, som åtminstone i de centrala
delarna är fulla med rör och kablar. Det ojämförligt
billigaste sättet är att dra rörledningarna i byggnadernas
källare, men detta önskemål kan endast förverkligas om alla

fastighetsägare är införstådda med detta. Om man måste
flytta befintliga ledningar, kan kostnaderna för att komma
fram med värmerören bli oöverstigliga. Frågan om hur
rörledningssystemet i gatorna i nya stadsdelar skall
utformas måste därför grundligt och förutsättningslöst
studeras.

Värmerör kan inte förläggas hur som helst i marken. De
måste skyddas mot värmeförluster genom isolering och
isoleringen måste skyddas mot väta och belastning.
Värmerören måste därför förläggas i skyddande höljen,
kulvertar, som i regel utförs av armerad betong. Ett nytt
uppslag är att som kulvertmaterial använda armerade trärör.
Dessa har i många år använts för vattenledningar; de har
den fördelen att inte kräva så stor plats och är billigare
än andra kulverttyper med samma egenskaper. De är inte
heller så känsliga för sättningar i marken och kan
monteras mycket snabbt. Bland övriga tillbehör i en
fjärrvärmeanläggning må nämnas anordningar för att ta upp
rörens längdförändringar, pumpar och instrumentering
och utrustningen för att mäta den försålda
värmemängden.

De totala rörnätskostnaderna för Göteborg skulle utgöra
7,7 Mkr eller 7,7 öre/kcal av den värmemängd, som vid
det statistiskt maximala värmebehovet kan tillfredsställas
av det planerade värmeverket. Av nätkostnaderna kan
68 % anses ligga på rörledningarna och 32 % på
schakt-ningsarbeten, kulvertar etc. (H Carlson).

Danska erfarenheter

I Köpenhamn har man levererat fjärrvärme i mer än
20 år, ty redan 1925 började Gothersgade
Elektricitæts-værk användas för distribution av värme. Det var här fråga
om äldre likströmscentraler vars ångpannor blivit delvis
överflödiga och som därför användes som rena
värme-centraler utan samtidig produktion av elektricitet. Först
1934 påbörjades den första egentliga
fjärrvärmekraftproduktionen från en ny högtrycksanläggning på samma
elverk. 1 detta produceras ca 7 500 kW i två
mottrycks-turbiner om 45 at ö ångtryck och med ett mottryck av
8—12 atö. Denna anläggning levererar ca 11 milj. kWh/år
som mottrycksenergi i förbindelse med fjärrvärmeleverans.
En mycket större anläggning är emellertid projekterad,
ångtrycket blir här 125 atö, och man räknar med att vid
full utbyggnad kunna framställa ca 150 milj. kWh/år som
mottrycksenergi.

Fjärrvärme kan fördelas på huvudsakligen tre sätt,
nämligen dels som varmvatten, varmed förstås vatten av sådant
maximalt tryck och temperatur, att det kan användas
direkt i radiatorerna, dvs. temperaturen får inte överskrida
115—120°C, dels som ånga med ett tryck som svarar mot
kundernas önskemål, och dels som hetvatten, varmed
menas vatten av ett högre tryck och temperatur än vad som
kan användas direkt i radiatorerna. Oftast rör sig
temperaturen om 130—180°C. Ur elverkssynpunkt är
varmvattendistribution fördelaktigast. För det första ger den
på grund av den lägre temperaturen den största
elektricitetsproduktionen för en given värmeförsäljning och för
det andra hålles de två kretsloppen — verkets vatten—
ånga—cirkulation — fjärrvärmesystemets cirkulerande
vattenmängd — åtskilda från varandra eftersom
uppvärmningen av fjärrvärmevattnet sker i särskilda förvärmare
varigenom varje fara för att orenheter från
fjärrvärmesystemet skall komma in i verkets matarvattensystem är
uteslutet. För det nya fjärrvärmekraftverket i
Gothersgade kunde elproduktionen per milj. kcal såld till kunderna
beräknas till 466 kWh vid varmvattendistribution och
286 kWh vid ångdistribution, varför merutbytet vid
varmvattnet var 63 %. Huvuddistributionssystemet skulle
därför utföras för varmvatten, men vissa industriella ändamål
kunde inte täckas på annat sätt än genom ångdistribution.

Ur elverkssynpunkt skulle det givetvis vara idealiskt om
maximalbelastningen på fjärrvärmenätet inträffade
samtidigt med maximalbelastningen hos elförsörjningen. I
allmänhet har detta inte varit fallet. Fjärrvärmebelastningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free