Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 26 juni 1948 - Lastanordningar och borrmaskiner i amerikansk gruvdrift, av Ragnar Ahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5. Borrställning, konstruerad och tillverkad av
Eagle-Picher Mining & Smelting Co.
Fig. 6. Traktormonterad släpskrapa med 40 hk 3"
Sullivan-spel.
fullständig fyllning och snabb tömning av den låga,
långsträckta vagnen (fig. 3). Kombinationen
Joyloader—-Shuttlecar lär användas vid brytning av ända ned till 42"
kolflötser. Fig. 4 ger en god uppfattning om sådant
arbete. Man kan nog knappast föreställa sig, vad denna
mekanisering måste betyda för de närmast berörda —
kol-gruvarbetarnal
Joyloadern synes mig vara en mycket förnämlig maskin,
som med fördel bör kunna användas även här i landet.
Lastningsproblemet i gruvor och vid andra underjordiska
sprängningar är ju ännu långt ifrån slutgiltigt löst. Jag
tror emellertid, att Joyloadern är ett stort steg i rätt
riktning. Man bör dock räkna med, att slitningen vid
arbete i våra hårda bergarter blir avsevärt större än vid
arbete i kalksten. Emellertid har jag fått goda rapporter,
dels från en amerikansk järnmalmsgruva och dels från en
kraftverkstunnel i Rocky Mountains, där bergarten
uppgavs vara granit. Två maskiner av av typ 18 HR kommer
att användas i arbetet med Hjälta kraftverks
avloppstunnel.
Från kalkstensgruvorna gick färden till bly- och
zinkgruvor i "Tri State District", dvs. den del av USA där
staterna Missouri, Kansas och Oklahoma mötas. Här finns
ett vidsträckt gruvfält, som bearbetats ända sedan
1870-talet. Jag besökte Eagle-Picher Mining and Smelting Co.,
Miami, Okla., vilket bolag bearbetar ett stort antal var
för sig ganska små gruvor. En enkel uppfordringsmetod
med frihängande tunna, som syntes fungera
utomordentligt snabbt och smidigt, förekom där allmänt. I tre av de
fyra gruvor, som jag besökte, användes frihängande
tunnor och i den fjärde skip. Tunnorna var små, diameter
0,85 m, höjd 0,9 m. Nyttig last angavs till endast ca 600
kg. Uppfordringshastigheten var emellertid imponerande,
beroende på stor hisshastighet (ca 8 m/s) och smidiga an-
ordningar för växling och tömning av tunnorna. På
gruvans botten sköttes påfyllning, frammatning och växling
av tunnorna av två man. Gruvspelet stod i toppen av laven
och sköttes av en man, som även svarade för tippning av
tunnorna. Uppfordringskapaciteten var 600—650 tunnor
per 8 h skift (enbart dagskift förekom) i två gruvor med
135 resp. 90 m schaktdjup. Tunnorna fylldes här direkt
från bergficka. En fylld tunna skulle alltid finnas till
hands, när den tomma tunnan kom ned till gruvans botten.
I den tredje gruvan, med 90 m djup, hann man med icke
mindre än ca 800 tunnor per skift, beroende på bättre
anordningar för påfyllning och frammatning av tunnorna
I detta sänkschakts botten fanns en vändskiva med en full
tunna lämpligt placerad för koppling till hisslinan, plats
för en tom tunna samt en tunna under fyllning från ett
transportband, som matades från en bergficka genom tre
tappöppingar. Vändskiva och transportband var eldrivna
och tryckknappsmanövrerade; två man skötte det hela.
Det må framhållas, att malmen var mycket väl
sönderskjuten.
Jag vill här framhålla, att jag är fullt medveten om att
dessa enkla anordningar är gamla och antagligen
välbekanta. Emellertid tror jag knappast, att systemets
möjligheter till snabb uppfordring utnyttjats i vårt land. Jag
vill fästa uppmärksamheten på denna metod, som
eventuellt kan passa vid vissa brådskande underjordiska
sprängningar. Man kan säkerligen med fördel använda
betydligt större tunnor än de amerikanska, utan att
gruvspelen blir alltför dyrbara. Till jämförelse några ord om
motsvarande anordningar vid Hjälta Kraftverksbyggnad.
Vi har där två gruvspel för uppfordring med frihängande
tunnor. En tunna är fast förbunden med vardera
hisslinan. Hisshastigheten är 3 m/s, tunnvolymen 1,2 m3,
uppfordringshöjden ca 100 m. Lasten per tunna är 1,0 m®
löst berg, som tillföres tunnan genom tippning av 1 mB
gruvvagnar. Hisshastigheten är för låg. Därjämte har det
visat sig, att diverse justeringsarbeten efter påfyllningen
och innan själva hissningen kan börja tar
oproportionerligt lång tid. För båda spelen tillsammans anses
uppfordring av 550—600 tunnor per dygn vid treskiftsgång vara
ett gott resultat. Toppvärden om ca 350 tunnor på ett
skift ha uppnåtts, men då fylldes tunnorna ej ordentligt.
Då vi är i stort behav av ökad uppfordringskapacitet,
undersöks nu möjligheterna till förbättringar. Närmast
tänker man sig övergång till lastning direkt i 1 m3 tunnor,
som i tågsätt framföras till sänkschaktet och krokas på
hisslinan efter amerikansk förebild. Den relativt låga
hisshastigheten kan tyvärr ej ändras.
I Eagle-Picher gruvorna fanns även en hel del annat av
Fig. 7. Eimco ’ Rocker Shovel", typ C 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
