Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Patenthandlingar, av Gunnar Reiland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 augusti 19i8
449
utvidgningen åberopas rimlighetsskäl och visas
att utvidgningen endast avser självklara
ekvivalenter — något som med alla skäl kan anföras i
samband med en process, men som saknar
relevans vid behandlingen i patentverket. Om de
ekvivalensregler domstolarna tillämpa även finge
tillämpas vid behandlingen i patentverket, skulle
vi få utvidgningar i serie av patent- och
skydds-föremålet, och patentverket skulle föregripa vad
som rätteligen borde uteslutande tillkomma
domstolarna.
Jag har nu sökt framställa dessa i och för sig
komplicerade förhållande så enkelt som möjligt
och på det sätt jag anser riktigt men vill ej
fördölja, att mycket delade meningar här råda.
Patentanspråken
Krav, som ställas på patentanspråken, äro att de
äro språkligt korrekta, logiskt uppbyggda med
hänsyn till det tekniska innehållet och bildande
ett avslutat helt, begripliga och även i övrigt
ägnade att bestämt ånge patentföremålet. Som bekant
brukar ett patentanspråk innehålla en ingress och
en kännetecknande del, vilken sistnämnda
föregås av uttryck sådana som "kännetecknad därav
att", "kännetecknad av" e.d. I ingressen anges
teknikens ståndpunkt i förhållande till
uppfinningen, i kännetecknande delen det eller de nya
momenten i uppfinningen. Varje patentanspråk
bildar i regel en mening. Ett vanligt fel mot den
logiska uppbyggaden är, att de bestämningar,
som i kännetecknande delen begränsa omfånget,
ha avseende på sådant som icke tillhör
patentföremålet sådant detta anges i ingressen. Anger
ingressen således som patentföremål exempelvis en
glödlampa med två lystrådar får patentföremålet
icke i kännetecknande delen karakteriseras med
uppgifter om hur glödtrådarna äro anordnade i
förhållande till en utanför glödlampan belägen
reflektor. I ett sådant fall borde givetvis i
ingressen en strålkastare ha uppgivits som
patentföremål. Ytterligare ett vanligt logiskt fel är att
alster i kännetecknande delen oförmedlat
karakteriseras av uppgifter avseende annat än alster.
Vi ha här patentanspråk av typen
"Vätskebehållare kännetecknad därav, att vätskans temperatur
hålles konstant". I detta enkla fall äro bristerna
uppenbara, men där det är fråga om tekniskt sett
mera invecklade förhållanden göra sig även
fackmän skyldiga till liknande fel. En anmärkning
resulterar ofta i en ändring till något, som skulle
motsvara patenanspråket "Vätskebehållare
kännetecknad därav, att temperaturen är anordnad
att hållas konstant". Patentanspråk av denna typ
med ett komplicerat tekniskt innehåll kunna
vara verkliga mönstra i fråga om dunkelhet och
svårbegriplighet. Enligt en bestämmelse i
patentverkets föreskrifter (cirkulär 17) böra i
patent-anspråk, vilka avse anordningar, dessa i
patentanspråket ’ karakteriseras av uttryck, som angiva
konkreta föremål, varvid emellertid, därest
formuleringssvårigheter skulle föreligga och någon
oklarhot om vad som avses icke kan uppkomma,
den närmare karakteriseringen av anordningen
kan ske medelst uttryck, som angiva
verkningssätt eller tillstånd". De formuleringssvårigheter,
som det här hänvisas till, ha sin orsak i att
språket kan sakna sammanfattande benämningar i
form av substantiv för föremål, medelst vilka en
viss funktion kan ernås. De uttryck angivande
verkningssätt eller tillstånd, som får användas,
äro också att betrakta som omskrivningar, vilka
ersätta sammanfattande benämningar av nyss
angivet slag. I överensstämmelse härmed är
således patentanspråk av typen "Vätskebehållare
kännetecknad därav, att den är försedd med en
automatiskt verkande
temperaturregleringsanord-ning, medelst vilken temperaturen hos behållarens
vätskeinnehåll kan hållas konstant" formellt
korrekt.
Ett förfarande är ett utslag av mänsklig
aktivitet och i överensstämmelse härmed bör i
patentanspråk avseende ett sådant karakteriseringen
ske medelst uttryck, som ånge ett handlande -—
en operation. De använda uttrycken få således ej
enbart konstatera ett skeende. Maskinella
förfaringssätt med långt driven eller fullständig
automatisering kunna givetvis patenteras, om de
karakteriseras genom uppgifter om verkliga
åtgärder.
Vad avses med en enhetlig uppfinnig?
Bestämmelsen i patentförordningen, att i den
händelse "patent sökes å flera uppfinningar, skall
särskilda ansökningshandlingar ingivas för
vardera", samt därjämte föreskrifter, som
tillkommit av fiskala skäl -— således skäl som ha med
avgiftsbeläggningen att göra — begränsa
möjligheten att i patentanspråk i ett och samma ärende
uppta olika eller olikartade patentföremål.
Innebörden av den citerade bestämmelsen, vars
innehåll brukar sammanfattas i uttrycket "att en
ansökning skall avse en enhetlig uppfinning"
kompletteras i Patentverkets cirkulär 18 med vissa
föreskrifter. Enligt dessa avser en ansökning en
enhetlig uppfinning, om det tekniska problem,
som bildar grund för uppfinningen, är enhetligt,
den givna lösningen är enhetlig och alla
uppfinningens delar äro nödvändiga för
problemlösningen eller ägnade att befordra denna. I regel
skola samtliga dessa tre krav vara uppfyllda. Är
emellertid ej endast lösningen utan även själva
problemet nytt, kunna flera självständiga
lösningar få ingå i en och samma ansökning.
Bedömandet av, huruvida — med hänsyn till de
refererade reglerna ■— enhetlighet föreligger, är
givetvis övervägande en omdömessak, och olika
personer kunna här komma till olika resultat. De
föreskrifter, som med hänsyn till fiskala skäl
begränsa möjligheterna att i en ansökning uppta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
