Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Patenthandlingar, av Gunnar Reiland - Patentanspråken och deras betydelse för skyddet, av Halvar Khennet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 augusti 1948
■451
av olika kategorier äro upptagna i
patentanspråken. För att få klargjort, vad som kan vara
till-låtet, tänka vi oss patentanspråken uppdelade i
grupper med inbördes samband mellan
patentanspråk i varje grupp. I vartdera gruppen
förekommer endast patentföremål av en och samma
kategori. Vi konstatera, att samtliga första anspråk i
respektive grupper tillsammantagna skulle få
ingå i en godkännbar ansökning. Vidare konstatera
vi, att samtliga patentanspråk i en viss grupp med
uteslutande av övriga patentanspråk skulle kunna
ingå i en godkännbar ansökning. En ansökning
upptagande alla patentanspråken i samtliga
grupper skulle då också kunna godkännas både med
hänsyn till nyhetskravet och ined hänsyn till
enhetlighetskravet. Hänsyn har härvid icke tagits
till ett anspråk avseende ett medelst sätt
omedelbart framställt alster, vilket anspråk visserligen
är fullständigt onödigt för skyddet i Sverige (jfr
patentförordningens § 19 mom. 1) men alltid får
upptas, om ej annat anspråk avseende ett alster
framställt enligt sättet är medtaget och alstret är
av patenterbart slag (således ej livs- eller
läkemedel eller kemisk förening).
Nästa fråga blir: hur skola
enhetlighetsbestämmelserna tolkas vid tilläggsansökningar? Enligt
gällande föreskrifter kan tilläggspatent "beviljas
på sådana förbättringar respektive särskilda ut-
föringsformer av patentföremålet i huvudpatentet,
som kunde hava blivit föremål för underanspråk
och sidoanspråk i detta". Man kan således icke,
då patentanspråken i en ansökning ursprungligen
avsett flera av varandra oberoende uppfinningar,
efter en spaltning av ansökningen genom
utbrytningar, få de utbrutna ansökningarna behandlade
som tilläggsansökningar. Detta synes rent
generellt innebära, att för patentanspråken i ett
huvudpatent, i samtliga tilläggspatent till detta och
i eventuella tilläggspatent till tillläggspatenten till
-sammantagna skall samma regler för enhetlighet
gälla som för det fall, att samtliga dessa
patentanspråk inginge i en enda patentansökning. Detta
står ju också i full överensstämmelse med
motiveringen för inskränkningarna i möjligheten att i
en och samma ansökning uppta flera olika
patentföremål ■— nämligen hänsynen till fiskala skäl -—
då för tilläggspatent som bekant inga särskilda
årsavgifter utgå.
Litteratur
K. Patent- och registreringsverket: Anvisningar angående
patentanspråk, cirk. 17; Anvisningar angående patentansökningars
enhetlighet, cirk. 18; Anvisningar beträffande tilläggspatent, cirk. 22;
Anvisningar beträffande ändringar av handlingar i patentärenden, cirk.
23; Anvisningar beträffande prioritetsfrågor, cirk. 24.
Gertz, R: Handledning för patentsökande, Stockholm 1942.
Reiland, G: Handbok för uppfinnare och patentsökande,
Stockholm 1948. (Utkommer hösten 1948.)
Patentanspråken
och deras betydelse för skyddet
Byråchef Halvar Khennet, Stockholm
Historik
Om patentanspråkens betydelse för skyddet har
det rått och råder kanske alltjämt olika
uppfattningar. 1908 års patentlagstiftningskommitté
ansåg, att patentskyddet icke borde vara
ovillkorligen bundet till vad som direkt angavs i
patentanspråken utan att patentskyddet eventuellt skulle
kunna utmätas rikligare än vad som enligt
ordalagen framginge av patentanspråken. Kommitténs
patentlagförslag av år 1919 blev emellertid aldrig
annat än ett förslag. Diskussionen om
patent-anspråkens betydelse för skyddet fortsatte därför
under hela 1920- och 1930-talen. År 1942
framlades av 1938 års patentutredning ett förslag till
vissa ändringar i patentförordningen, i vilket
patentutredningen i stort sett anslutit sig till den
åskådning, som företräddes i 1919 års förslag.
Beskrivning, ritning och "vad eljest under ären-
347.771.028.36
dets behandling hos patentmyndigheten
förekommit" skulle alltså enligt patentutredningens
mening kunna föranleda, att ett patent kunde anses
omfatta även sådant, som icke uttryckligen
funnits angivet i patentanspråk.
Då patentutredningens förslag genomgått
remissförfarandets skärseld visade det sig (se K.M:ts
prop. nr 176/1944, s. 29), att såväl mera liberala
som väsentligt strängare åsikter var företrädda
bland remissvaren. Den förstnämnda
ståndpunkten företräddes framför allt av Patent- och
Registreringsverkets besvärsavdelning, som föreslog, att
uttrycket "i första hand" borde ändras till
"väsentligen". Detta innebar ju en tydlig
uppmjukning av förslagets bestämmelse och skulle kunnat
lämna rum för en tämligen liberal praxis. Att
detta också var besvärsavdelningens mening
torde framgå av att avdelningen i motiveringen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
