Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Utnyttjandet av patent, licens, av Bengt Avellan-Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 augusti 1948
461
icke blir för läng, medan patenthavaren hyser
en önskan om längsta möjliga patenttid. Om det
då skulle visa sig, att nyttan av ett eller flera
ytterligare patentår är liten för patenthavaren,
medan industrins behov av möjlighet till utövning
av uppfinningen är stort, så skall uppfinningen
friges för industrins utövning. De i patentlagen
för detta ändamål angivna medlen är dels
årsavgifter, dels tvångslicens.
Årsavgifterna fungerar som en kontroll på, att
patentets bestående är av tillräckligt värde för
patenthavaren. För detta ändamål stegras år från
år årsavgifterna i en skala (i Sverige från 10 kr.
andra året till 300 kr. det sjuttonde), som så vitt
möjligt skall ansluta sig till den skala, efter
vilken en uppfinning av medelvärde rätteligen bör
öka i värde, varvid värdet bestämmes genom den
omfattning i vilken uppfinningens utövning ger
ekonomisk vinst. Tanken är nu den, att patentet
automatiskt skall förfalla i förväg, då
inkomsterna av patentet icke längre blir tillräckliga för
täckande av årsavgifterna. Det är med hänsyn till
startsvårigheterna, som man gjort första
patentåret fritt, detta så mycket mer som endast i
sällsynta undantagsfall patentet hinner bli beviljat
redan under loppet av första året. Av samma
orsak låter man årsavgifterna stegras med relativt
små belopp i början. Patent, som icke är
livskraftiga i den förefintliga patenthavarens händer,
skall härigenom automatiskt förfalla, och
allmänheten skall erhålla en fri rätt att utöva
uppfinningen. I regel torde även denna regulator fungera
tillfredsställande. Statistiken visar sålunda, att
ett mycket ringa antal patent upplever sitt näst
sista patentår, och antalet patent, som även
upplever sitt sista patentår, är ännu avsevärt mindre.
Licens och licensavtal
Det ovan angivna resonemanget gäller fullt ut
för sådana patent, som verkligen utövas, ocli
detta torde vara fallet med de flesta patent, som
underhålles för något större antal patentår. Vi
kan dock icke bortse från att det finnes en annan
grupp av patent, spärrpatenten. Jag skall för att
förklara saken återgå till det tidigare exemplet
med Evas hårnål. Vi vet alla, att det finnes ett
litet redskap, som man kallar hårklämma, dvs. en
fjädrande bygel, som nyper om damernas
hårtestar. Det antas nu, att en hårklämma faller
utanför såväl Evas som Hustrurna Kains och
Abels patent. Eva, som i viss mån fått ett slags
monopolställning på hårnålsmarknaden, vill med
alla medel behålla denna så länge och så
tillförlitligt som möjligt. Hon begrundar därför noga,
vilka möjligheter det kan finnas att åstadkomma
ett redskap, som gör samma nytta som hennes
hårnål men som faller utanför patentet, och så
kommer hon på idén, att en hårklämma givetvis
vore fullt användbar. Hon vill hindra någon
tilltänkt konkurrent, t.ex. Hustrurna Kain och Abel,
Fig. 3. Fingerat patent nr 3.
från att sätta i gång en för henne mindre
angenäm verksamhet, och så söker hon själv patent
på hårklämman (fig. 3). Nu finns två möjligheter
för Eva att nyttja sitt patent, antingen att hon
startar tillverkning av hårklämmor, som säljes
parallellt med hårnålarna, eller — om hon finner
att den ena produkten, t.ex. hårnålarna, ger henne
så mycket större inkomst — att hon avsiktligt
undertrycker framställningen av hårklämmor. I
förra fallet är hennes patent på hårklämmor att
anse som ett i normal ordning utövat och fullt
berättigat patent, i senare fallet föreligger vad
man inom patenträtten kallar ett spärrpatent. Man
vill spärra konkurrenterna och hålla dem ute från
det tekniska området.
Patentlagens mening är icke att spärrpatén t skall
få finnas, ty patenten skall utövas. Lagen
föreskriver icke blott en rätt för patenthavaren att
förbjuda andra utövning av den patenterade
uppfinningen utan även en skyldighet att själv utöva
eller låta utöva uppfinningen. Fullgör icke
patenthavaren vad honom i så hänseende åligger
riskerar han att patentet belastas med en tvångslicens.
Då i lagen föreskrives, att en utövning skall ske,
menas därmed en industriell utövning inom
landet. Man kan därför icke hindra tvångslicens
genom import. En naturlig konsekvens är då, att
tvångslicens endast berättigar till tillverkning
inom landet, icke till import, och vidare att patent
i utlandet icke beröras av tvångslicens i
hemlandet. I exempelfallet med hårklämman få vi därför
anta, att tvångslicens meddelas.
Nu inträffar det, att någon tar sig friheten att
utöva en patenterad uppfinning utan vare sig
tvångslicens eller kommersiell licens. Detta
innebär patentintrång, och nu måste patenthavaren
avgöra, om han skall åtala för intrång eller om
han skall försöka nå en uppgörelse i godo, vilken
som regel torde förutsätta, att kommersiell licens
meddelas. Antag, att han väljer den senare vägen.
Vi kommer då in på frågan om licensavtalets
rätta formulering. För förenklande av framställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
