Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Rättegång om intrång i patent, av Bengt Avellan-Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
icke annat att göra än att erkänna
föranvändare-rättens bestånd.
Tiden för konstituerande av föranvändarrätt är
en tämligen omstridd fråga. Att
föranvändare-rätten måste ha konstituerats före ansökningen
om patentet inkom är fastlagt i lag, men vilken
dag skall anses utgöra stickdag för ansökningens
inlämning? Detta problem uppkommer särskilt i
fråga om sådana patent, där eventuell
föranvän-darerätt konstituerats under prioritetstid, och
alldeles särskilt då på grund av krigsförhållanden
prioritetstiden varit på sådant sätt förlängd, att
stora utsikter för föranvändnings förekomst
föreligga. I äldre tid ansågs det allmänt, att
föranvändarrätt kunde uppkomma under
prioritetsin-tervallet. Vid Internationella Patentkonventionens
möte i London 1925 beslöt man, att
föranvändarrätt icke skulle kunna uppkomma under
prioritetstid. Sverige har förklarat sig vilja ratificera
Londonkonventionen, men ännu har icke de
lagändringar ägt rum, som skulle möjliggöra
ratifikationen. Sannolikheten synes därför alltjämt
tala för, att föranvändarrätt skall anses kunna
uppkomma under prioritetsintervallet. Denna
uppfattning understödjes även av den ståndpunkt
Sverige tagit till motsvarande fråga i samband
med den på grund av
Neuchàtelöverenskommel-sen förlängda krigsprioriteten.
Gängse uppfattning synes vara, att det icke är
nödvändigt, att föranvändningen varit fullständig
eller fullbordad, om blott en avsikt att fullborda
föranvändningen förelegat och efteråt kan visas.
Här stöder man sig huvudsakligen på tysk
rättspraxis, vilken på denna punkt är väl stabiliserad.
Patentförordningen föreskriver i denna anda
uttryckligen, att det är tillräckligt, att man har
vidtagit väsentliga åtgärder för utövande av
uppfinningen, vilket med andra ord innebär, att
utövningen icke behöver ha varit fullbordad vid
tiden för patentansökningens ingivande. Vad man
däremot icke kan ge avkall på är fullständigheten
av avsikten. På denna punkt ha vi ett mycket
upplysande utslag i Högsta Domstolen (SPR
IX/11/9). Föranvändarrätt fordrar även god tro,
vilket innebär, att föranvändaren icke får leda
sin kunskap om uppfinningen tillbaka till
uppfinnaren under omständigheter, på grund av
vilka föranvändaren har vetat av eller skäligen
har bort förutsätta möjligheten av att
uppfinnaren skulle söka patent på sin uppfinning. (SPR
IX/11/6.)
övriga hinder mot patents giltighet
Jag övergår nu till nästa anmärkning i vår
fingerade intrångsprocess, nämligen att patentet icke
vore gällande därför, att hårnålarna
huvudsakligen försålts till negerbärare, vilka finge anses
utgöra transportanordningar. Den åberopade
bestämmelsen i § 16 Patentförordningen har visat
sig ha ytterligt liten betydelse i Sverige, och det
finnes icke ett enda rättsfall. Vissa synpunkter
skulle dock kunna nämnas. Förarbetena för
lagen ger vid handen, att det här varit fråga om att
i svensk patenträtt introducera en rättsregel, som
redan fanns i utländsk patentlagstiftning. Härav
kan man utläsa tanken, att den i utlandet
fastställda rättspraxis skall anses gällande, i varje
fall tills en däremot stridande svensk rättspraxis
byggts upp. Enligt utländsk rättspraxis skall den
patenterade uppfinningen användas för
transportmedlets eget handhavande. Det kan t. ex. röra
sig om navigationsinstrument eller
lyftkransan-ordningar på ett fartyg, som, ehuru av utländsk
nationalitet, inkommer tillfälligt till svensk hamn.
Uppenbart är, att besättningens personliga
utrustning icke faller in under undantaget enligt
denna lagbestämmelse. Vidare är det icke så, att
tillverkningen av föremål, som är avsedda att
nyttjas på det angivna sättet ombord på
transportmedel, skulle vara ställd utanför patentet, ej
heller eventuell import eller försäljning osv. Det är
endast användningen av de patenterade
föremålen för transportmedlets eget behov, som är ställd
utanför patentet.
Av de anmärkningar, som framställts av
svarandena i vår mönsterrättegång, återstår sedan
endast frågan om patentets eventuella ogiltighet
på grund av dels bristande uppfinningshöjd. dels
öppen utövning och dels slutligen förefintligt
nyhetshinder. Frågan om innebörden av dessa
särskilda anmärkningar faller i stort sett icke inom
ramen för denna uppsats varför jag kommer att
här inskränka mig till några få mera patenträtts
-ligt betonade påpekanden.
Ogiltighetsförklaring
Om ett patentanspråk befinnes ogiltigt under
pågående rättegång om intrång i patent, så skall
enligt lagens bestämmelser svaranden frikännas.
Det är icke nödvändigt, att patentet förklaras
ogiltigt och som följd därav avskrives ur
patent-registret, det är fullt tillräckligt, att rätten finner,
"att patentet bör anses ogillt".
Antag nu, att i ett mål om patentintrång det
befinnes, att patentet är ogiltigt eller blott att visst
patentanspråk, företrädesvis givetvis
huvudanspråket, är ogiltigt. Kan då patentet likväl räddas?
Gällande rättsuppfattning är i denna fråga, att
patenthavaren aldrig får bli lidande på den
omständigheten, att patentverket vid granskningen
förbisett något ogiltighetsskäl. Förbiseendet skall
rättas, men konsekvenserna får icke gå därutöver
till patenthavarens nackdel. Det är naturligtvis
förklarligt, att patentverket vid sin granskning
kan förbise någon nyhetshänvisning, öppen
utövning eller annan omständighet, som sedermera
kan komma fram och utgöra ett hot mot
patentets bestånd. Exempelvis har patentverket icke
alla existerande publikationer till sitt förfogande,
och patentverket kan omöjligen känna till all före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
