Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Rättegång om intrång i patent, av Bengt Avellan-Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
na bestämmelse mellan dels patenthavare, dels
rätten och dels svaranden i intrångsmål.
Patenthavaren har haft två vägar att gå, antingen att
i medvetande om att rätten ständigt prutar av på
det yrkade skadeståndet ta till så det räcker, eller
att ta till måttligt men i stället förebringa
bevisning om varför det av honom angivna beloppet
måste anses skäligt. Svaranden har å sin sida i
regel gjort gällande olika skäl för att käranden
alls icke lidit någon skada. I ett tidigare skede,
vilket stod sig till fram i de första åren av detta
sekel, ställde domstolen så höga krav på
bevisning av liden skada, att den i åtskilliga fall
avslog skadeståndsyrkandet med den enda
motiveringen, att det icke visats att käranden lidit någon
skada. Omkring år 1905 skedde en omsvängning
i praxis på denna punkt. Man började då erkänna,
att licens var något, för vilket en patenthavare
kunde fordra ekonomisk ersättning. Då nu
någon utan licens tillämpade en uppfinning, så hade
han ju i verkligheten stulit sin licens, och för
detta skulle han gälda skadestånd med just det
belopp, som han skäligen hade bort erlägga i
licensersättning, om han i stället ärligen förvärvat
licens till patentets utövning. Denna
licensskade-princip har sedermera under en lång tid varit
allenarådande i svensk rättspraxis, och ehuru
principen sedan någon tid tillbaka kompletterats
med andra skadeståndsprinciper, att användas
från fall till fall, är licensskadeståndsprincipen
alltjämt den oftast återkommande.
Man hade nu kunnat vänta sig, att om t.ex.
patenthavaren visade, att han fick 5 % av
netto-fakturapriset i licens av utomstående licenstagare,
domstolen skulle ha tillerkänt honom skadestånd
med samma belopp, något som förefaller att vara
en ganska naturlig konsekvens av
licensskadeståndsprincipen, men av en för mig — och
troligen även för alla andra fackmän — obegriplig
anledning har domstolen aldrig böjt sig för
denna konsekvens. I stället har domstolarna utdömt
skadestånd med så betydelselöst små belopp, att
det har framstått mer eller mindre som något
av en fars. Det har varit omöjligt att från
domstolen erhålla någon som helst förklaring till
principerna för den verkställda
skadeståndsberäkningen. Däremot har bland de industriidkare och
affärsmän, som föredrar att njuta frukterna av
andras arbete framför att själva utföra detta,
uppkommit föreställningen, att patent vore något,
som man icke behövde bry sig om. Blev man
åtalad för patentintrång, så kunde man räkna med
att summan av skadestånd, böter, egna
rättegångskostnader och motpartens
rättegångskostnader bleve billigare än ett anständigt licensavtal.
Förtroendet till patent rubbades allvarsamt under
denna sorgliga epok i svensk patenträtts historia.
Vådorna av det sålunda uppkomna
rättslöshetstillståndet gjorde sig bl.a. märkbara i en störande
ökning av antalet rättegångar om intrång i patent
och ett allmänt missnöje bland patenthavarna.
Detta undgick icke patentlagstiftningskommitténs
uppmärksamhet under förarbetena för den nu
gällande, reviderade patentförordningen av den 1
januari 1945, och man träffade däri
bestämmelser, som skulle vara ägnade att undanröja de
påtalade missförhållandena. Dels i själva lagtexten,
dels särskilt i förarbetena ges nämligen
bestämda och i sig fullt tillfredsställande regler för
hur skadeståndet skall beräknas. I
patentförordningen göres nu skillnad på den som
uppsåt-ligen eller av oaktsamhet begår patentintrång,
och den som eljest begår patentintrång, Man
anser patentintrångsbrottet vara i högre grad
kvalificerat i det förra fallet, och förarbetena för lagen
innehåller också som en sorts förkortat språk
begreppen kvalificerat kontra okvalificerat
patentintrång.
Kvalificerat patentintrång föreligger, då
vederbörande känt till eller bort känna till patentet.
Det har i detta hänseende icke någon
utslagsgiva-de betydelse, om han icke är tillräckligt tekniskt
sakkunnig för att avgöra om patentintrång
föreligger, ty lagstiftaren förutsätter, att han i så fall
med sig lierar erforderlig sakkunskap. Skulle de
sakkunniga sedan ta fel, kan han icke till sitt
försvar hänvisa därtill, ty var och en är själv ensam
ansvarig för att man väljer rätta och goda
rådgivare. I första hand äro givetvis intrång från
större industriföretags sida att anse som kvalificerade.
Vidare måste man hit räkna sådana fall, då
patenthavaren eller annan på patenthavarens
vägnar varnat vederbörande för patentintrånget.
Även om man kan säga, att en enkel
lanthand-lande normalt icke kan begå kvalificerat
patentintrång, så måste man anse att sådant föreligger,
om patenthavaren varnat honom under uppgift
att de varor, som han införskaffar från sin
inköpskälla, är patentkränkande. Fortsätter han
därefter att saluföra dessa varor, utsätter han
sig otvivelaktigt för en allvarsam risk vid åtal
på grund av kvalificerat patentintrång.
Okvalificerat patentintrång begås endast av den, som har
så ytligt med varan i fråga att göra, eller som har
så litet intresse för saken, att man icke skäligen
av honom kan vänta, att han skall ta hänsyn till
patentfrågor. Som exempel kan jag nämna just
den enkle lanthandlaren, som inköper sina varor
från första bästa leverantör utan att ha en aning
om att en patentstrid är under uppsegling.
Skadeståndsvillkoren äro för dessa båda
kategorier av patentkränkare olika. Vid det
kvalificerade intrånget skall skälig ersättning ges för
utnyttjandet av uppfinningen och dessutom skall
ersättning också ges för den ytterligare skada, som
intrånget kan ha medfört. Uttrycket "skälig
ersättning" bör förstås som full skadeersättning
dvs. full täckning för den genom intrånget
uppkomna skadan. Det kan vara nog så svårt att i
generell form ånge vari denna består, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
