- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
479

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Rättegång om intrång i patent, av Bengt Avellan-Hultman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 augusti 1948

■479

Till Edens Rådhusrätt.

I målet mellan Eva, kärande, och hustrurna Kain och Abel, nedan
kallade hustrurna, svarande, angående intrång i patentet nr 1, få
vi såsom i målet förordnade tekniskt sakkunniga ledamöter härmed
avgiva följande

Utlåtande:

Mot giltigheten av patentet nr 1 ha hustrurna anfört följande
omständigheter, nämligen:

1. Patentet avsåge en för fackmannen nära till hands liggande
åtgärd, som icke kunde betraktas som en uppfinning och förty ej
vore patenterbar.

Denna anmärkning baserar sig på antagandet, att det redan före
patentets tillkomst funnits fackmän på området. Emellertid har i
målet upplysts, att Eva var den första, som över huvud taget satte
sig före att uppfästa hår, varigenom för första gången problemet
att bringa håret att kvarstanna i sitt uppfästa läge uppkom. Någon
fackman på området för tillämpning av Evas patent torde därför
icke hava funnits vid tiden för uppfinningens tillkomst.

Vi ha emellertid förstått hustrurnas anmärkning snarare så, att
om någon hade blivit ställd inför problemet, så skulle det för denne
hava varit näraliggande att lösa problemet på det av Eva anförda
sättet enligt patentet. Även om detta måhända kan hava varit
fallet, kan man icke bortse från den omständigheten, att själva
uppställandet av det tekniska problem, vars lösande utgör resultatet
av uppfinningsarbetet, måste hava ägt rum, för att en uppfinning
skall kunna komma till stånd, och därför ingår enligt vårt
förmenande uppställandet av problemet som ett led i en kausalserie,
som i sin helhet bildar uppfinnaregärningen. Även om måhända
lösningen varit näraliggande för den som redan känt problemet, så
gäller detta dock icke uppställandet av problemet, och full och
tillfredsställande uppfinningshöjd måste för den skull anses föreligga.

2. Uppfinningen vore förut känd genom öppen utövning, i det att
kluvna fiskben av tillfällighet vid bortkastandet under måltider
råkat falla bland fiber, som rivits från kokosnötter.

För att nyhetshindrande öppen utövning skall anses föreligga,
fordras enligt gällande patentförordning, att uppfinningen blivit på
sådant sätt utövad, att sakkunnig med ledning av därigenom vunna
upplysningar därefter kunnat utöva uppfinningen. Lagens
bestämmelser måste enligt vårt förmenande förstås så, att någon egen
uppfinnareverksamhet från den sakkunniges sida utöver vad han
lärt genom den öppna utövningen, icke skall vara erforderlig. Det
synes oss uppenbart, att den som till äventyrs varit närvarande vid
en måltid, vars huvudrätt utgjorts av fisk, och som sett fiskbenen
kastas bort, varvid till äventyrs ett eller annat fiskben kan hava
hamnat bland fiber från kokosnötter, på intet sätt därav kunnat
komma på tanken att uppfästa hår med nålar av liknande form.
Detta gäller så mycket mer, som fiskbenen måste förmodas hava
fallit bland kokosfiber, som intagit sin naturliga stripiga form och
som på intet sätt varit underkastad någon formförändring liknande
den, som håret bör hava, innan hårnålarna komma till användning.
Vi anse för den skull, att öppen utövning av uppfinningen icke ägt
rum genom den av hustrurna omnämnda åtgärden.

3. Uppfinningen vore vidare förut känd genom allmänt tillgänglig
tryckt skrift, i vilket hänseende hustrurna hänvisat till en
hällristning i grottorna vid Font de Gaume i södra Frankrike.

Den omnämnda hällristningen måste otvivelaktigt betecknas som en
tryckt skrift, särskilt som hällristningsförfarandet vid tiden för
hällristningens publicerande torde hava varit det enda kända sättet
för mångfaldigande av skrift och teckningar. Om skriften varit
allmänt tillgänglig synes däremot mera tvivelaktigt. Med rätta har
Evas ombud i detta hänseende hänvisat till, att skriften förefunnits
i allenast ett exemplar och sålunda icke uppfyllt det krav på
mångfaldigande, som torde hava varit lagstiftarens mening vid införandet
i lagen av bestämmelsen, att skriften måste bestå av en tryckt skrift.
Men å andra sidan kan en skrift som endast utgivits i ett enda
exemplar otvivelaktigt under alldeles speciella omständigheter
betraktas som allmänt tillgänglig. Sannolikheten talar dock för, att de
ifrågavarande grottorna nyttjats som bostäder för en begränsad krets
av personer, och för att skriften under sådana förhållanden skall
anses hava varit allmänt tillgänglig torde i första hand fordras, att
allmänheten haft tillträde till grottorna. I denna fråga har någon
utredning icke förebragts från vare sig Evas eller hustrurnas sida.

Emellertid torde denna fråga vara av underordnad betydelse i nu
förevarande sammanhang, eftersom någon hårnål överensstämmande

med Evas patent, alls icke kan iakttagas på den åberopade
hällristningen. Hustrurna hava nämligen hänvisat till två streck, som
passera genom huvudet på den å hällristningen visade mannen,
och gjort gällande, att dessa vore att förstå såsom en hårnål. Detta
kunna vi dock icke biträda. Fastmer synes det oss, som om dessa
streck vore de båda begränsningslinjerna för den ena av det
visade mammutdjurets betar, och den på hällristningen
förekommande bristen på perspektiv i teckningsmaneret gör, att man alls icke
kan draga den slutsatsen, att beten passerar genom huvudet på
mannen, utan det kan mycket väl tänkas, att tecknaren avsett att
beten skulle passera framför eller bakom huvudet i teckningens
plan.

Vi kunna därför icke anse, att patentet är ogiltigt, försåvitt avser
de av hustrurna angivna grunderna.

Hustrurna hava vidare bestritt, att intrång från deras sida skulle
föreligga. De härför anförda grunderna äro:

4. Patentet skulle endast avse hårnålar, vars skänklar vore ej blott
parallella utan även formlika.

Patentet innehåller icke ett enda ord därom, att skänklarna måste
vara formlika, och som en följd därav måste under patentet falla
jämväl hårnålar med skänklar, som icke äro formlika, om blott
formen icke avviker i högre grad än att det med hårnålen avsedda
ändamålet kan uppnås.

Av hustrurnas eget patent nr 2, vilket de uppgiva sig hava utövat
genom den i målet påtalade verksamheten, framgår, att ändamålet
med deras hårnålar och Evas hårnålar är detsamma, nämligen
uppfästande av håret i former, som i förväg tillrättalagts. Av den i
målet förebragta utredningen, särskilt vad som anförts av den
såsom vittne hörde frisörmästaren Esau, måste anses framgå, att de
av hustrurna framställda hårnålarna till och med i vissa
hänseenden förmå bättre tillfredsställa detta ändamål än de i Evas patent
såsom utföringsexempel beskrivna, samt att detta just beror på att
de icke äro raka utan böjda. Det måste för den skull vara
skänk-larnas huvudsträckning, som är avgörande för frågan, huruvida
skänklarna skola betraktas som parallella eller icke, och då vid
hustrurnas hårnålar huvudsträckningen är parallell, måste dessa
hårnålar även falla under Evas patent.

5. Föranvändarerätt skulle föreligga av den grund, att hustrurna
tillvaratagit ben av fisk, som sedermera visat sig användbara för
framställning av hårnålar.

Av utredningen i målet framgår icke, att hustrurna avsiktligt
tillvaratagit de nämnda fiskbenen, men väl att de vid en
omsorgsfull inventering av förefintliga avskrädeshögar påträffats vid en
tidpunkt, som ligger icke blott efter ansökningsdagen för Evas
patent utan till och med efter anhängiggörandet av talan i
förevarande mål. Hustrurna ha icke förmått styrka någon avsikt att utöva
den genom Evas patent skyddade uppfinningen under nyttjande av
det påträffade fiskbensmaterialet. Under sådana omständigheter anse
vi icke, att vad hustrurna i berörda hänseende anfört är av sådan
art, att föranvändarerätt bör anses föreligga.

6. De framställda hårnålarna skulle huvudsakligen hava försålts
till negroida personer, som tillfälligt inkommit i riket i egenskap
av bärare, och som sålunda vore att anse som transportmedel.
Användandet av patenterad uppfinning vid sådant transportmedel vore
undantaget från patentlagens bestämmelser.

Det torde vara onödigt att ingå på frågan, om användandet av
hårnålarna i håret på de ifrågavarande negerbärarna skall falla
utanför patentskyddet, detta så mycket mer som de ifrågavarande
negerbärarna icke äro parter i målet.

Däremot ställer lagen icke framställningen, salubjudandet och
försäljningen av patenterade föremål utanför patentskyddet, även om
måvara regelbundet de framställda föremålen sedermera försäljas till
transportmedelsändamål.

Vi ha på ovan angivna grunder funnit, att vad som i målet anförts
mot patentets giltighet icke är av beskaffenhet att beröva detta
patent dess rättskraft, samt att den framställning, det salubjudande
och den försäljning av hårnålar, som av hustrurna bedrivits och
som i målet påtalats, innebär ett intrång i den genom patentet nr 1
åt Eva medgivna rätten.

Edén, den 13 juni år 26 e.S.

Sem Ham Jafet

Tekniskt sakkunniga ledamöter av
Edens Rådhusrätt

Fig. 9. De sakkunnigas utlåtande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free