Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 14 augusti 1948 - Atomforskningen just nu, av sah — W S — R-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
skärm
Fig. 1. Specifika tätheten
hos en vätska mätes med
en GM-räknare, som änger
’lammastrålarnas spridning
bakåt från vätskan.
Fig. 2. Nivåmätare med
gammast rdlande flottör
och GM-räknare för
mätning av vätskenivån i helt
slutna kärl.
cellulosa tillsammans med kolsvavla bildar cellulosaxantat,
till föra spårkvantiteter av kolsvavla, innehållande
radioaktivt svavel 35, kan man på många sätt hålla
processen under effektiv kontroll. Om man placerar en Geiger
—Müller-räknare t.ex. i omedelbar närhet av tråden eller
den lösning, genom vilken denna passerar, kan man
kontinuerligt kontrollera avsvavlingen både i
koagulerings-badet och i själva avsvavlingsbadet. Det är även fullt
möjligt att låta GM-röret direkt via en elektronikkrets
automatiskt reglera koncentrationen i de båda baden. Tack
vare spåratomerna av svavel 35 kan läckning av giftiga
svavelhaltiga gaser upptäckas i tid, om man på ställen där
läckor kan befaras sätter radioaktivitetsmätare
kombinerade med alarmdon. Dessa "spårhundar" kan göras så
känsliga, att de reagerar långt snabbare än personalens
luktsinne. Med en bärbar radioaktivitetsdetektor kan
läckan sedan exakt lokaliseras.
Vid framställningen av konstsilkesmassa kan
lösningsprocessen och utspädningen kontrolleras på radioaktiv
väg. Enligt ett patenterat förfarande kan man nämligen
bestämma specifika tätheten hos en vätska genom att
utsätta denna för radioaktiv strålning och sedan mäta den
lillbakaspridda strålningen från vätskan (fig. 1). På
utsidan av vätskebehållaren eller -röret placeras en riktad
strålningskälla, som utsänder hårda gammastrålar, och en
GM-räknare, som tar emot den tillbakaspridda strålningen
från vätskan. Mellan strålningskällan och GM-röret finnes
en blyskärm, som hindrar direkt strålning mot GM-röret.
Äterstrålningens intensitet beror på vätskans täthet och
sammansättning; en betydande strålningsspridning
uppkommer även då strålarna går igenom behållarens vägg,
men då dennas täthet och tjocklek är kända, kan en
korrektionsfaktor lätt erhållas. För en given dylik
mätanordning kan den till GM-röret anslutna mätaren direkt
kalibreras i specifik täthet. Med en rördiameter av 170 mm
och en väggtjocklek av 8 mm lär man ha nått god
noggrannhet vid mätning av vätsketätheter mellan 0,7 och 1,0
g/cm3. Ett instrument som detta kan lätt anslutas till
ventiler, som automatiskt reglerar soda- och vattentillförseln
till ceilulosaxantatet, så att badet får den rätta tätheten.
Ett liknande instrument kan användas även för alt
kontrollera, att väggtjockleken hos behållare eller rör icke
minskats genom korrosion inifrån. Dylik kontroll kan
ske utan att på något sätt störa driften. Detta instrument»
tillverkas redan kommersiellt.
Att mäta vätskenivån i behållare, som innehåller
lätt-llyktiga vätskor eller som av annan orsak inte bör ha
öppningar, vilka alltid medför risk för läckor, är ofta
besvärligt. För dylika ändamål har man konstruerat en
praktisk nivåmätare (fig. 2), som baserar sig på radioaktiv
verkan. Mätaren har en flottör, som innehåller en gamma-
strålningskälla. Flottören är placerad inne i behållaren.
Rakt ovanför flottören finnes en GM-räknare, direkt
kalibrerad i vätskemängd.
Vid färgning kan radioaktiviteten vara till stor hjälp. Om
man låter en eller flera radioaktiva atomer ingå i
färgmolekylen och tillsätter spårkvantiteter av dylika
molekyler till den normala färgen, kan färgkoncentrationen
antingen i badet eller i tyget fortlöpande och automatiskt
kontrolleras med GM-räknare. Elektronikdon kan sedan
reglera badkoncentrationen.
Mycket noggrant avpassade små jonmängder av mangan,
järn, koppar, krom och vissa andra metaller i
viskos-lösningen kan påskynda åldrings- och mogningsprocessen.
Radioisotoper kan med fördel användas för att bestämma
den lägsta metalljonhalt, som ännu påverkar åldringen i
gynnsam riktning; denna halt är troligen så låg, att den
inte kunde bestämmas med ordinära kemiska metoder.
För att undvika sanitära risker för personalen bör endast
isotoper med kort halveringstid och så låg energinivå som
möjligt användas. Där strålningen är oskärmad, är det
mycket viktigt att isotoperna sänder endast alfa- eller
betastrålar; användes gammastrålare, bör de förekomma i
mycket låg koncentration. De flesta av de beskrivna
förfarandena är sådana, att det radioaktiva materialet icke
kommer att ingå i slutprodukten. Är detta fallet måste
isotoperna naturligtvis ha så kort halveringstid och
förekomma i så små mängder, att produkterna inte blir
hälsovådliga för användaren.
Inom bergshanteringen öppnar användningen av
radioisotoper nya möjligheter till ett närmare studium av
flota-tionsförloppet. Med radioaktiva spårmaterial kan man
kartlägga rörelserna och fördelningen av flotationsreagensen
eller deras joner mellan de olika faserna eller produkterna
från ett flotationsförsök. Använder man t.ex. radioaktivt
kopparsulfat vid en zinkflotation, kan man med en
GM-räknare omedelbart konstatera icke blott, att en del av
kopparsulfatet följer med zinkmineralet upp i skummet,
utan även hur stor denna kvantitet är. Vid Massachusetts
Institute of Technology har man börjat använda denna
metod för att undersöka flotationsreagensens beteende på
mineralkornens ytor. Vid dessa försök använder man Cu
som radioaktiv atom, dels emedan kol på enkelt sätt kan
byggas in i en mångfald flotationsreagens, dels emedan
isotopen C14 är lätt tillgänglig och håller sig radioaktiv
under långa perioder; dess strålning är vidare mätbar men
ej stark nog för att utsätta laboratoriefolket för faror.
Arbetet befinner sig ännu på kalibreringsstadiet. Ett prov,
som innehåller en känd mängd av ett flotationsreagens,
gjort med C14, får passera de olika steg, som framgå av
fig. 3. Resultatet blir en registrering av den radioaktiva
Fig. 3. Anläggning för analys av radioaktiva
flotationsreagens. 1 förbränningstub för provet; 2 kolv hållande en
blandning av svavel-, fosfor- och kromsyror; 3, i fällor för
flytande syre; 5 kalibrerad flaska för mätning av volym
och tryck hos utvecklad radioaktiv C02; 6 kolv hållande
CS2, som skall gå in i GM-röret 7 tillsammans med COg, där
radioaktiviteten hos provet slutligen mätes genom räkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
