Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 14 augusti 1948 - Framställning och användning av isotoper, av Yngve Axner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
att överförandet av deuterium visar motsvarande
överförande av kol.
Genom tillförande av D„0 kan man undersöka
uppbyggandet och nedbrytandet av fettsyrorna. Försök har visat
att hälften av fettsyrorna (hos möss) nedbrytas på
omkring 7 dygn. Isotoptekniken med deuterium, kol och
kväve har visat att praktiskt taget alla undersökta
komponenter i djurorganismen ständigt nedbrytes och
resynte-tiseras i snabb takt. Sålunda erhålles ur experiment med
N15 att hälften av proteinmängden hos råtta omsättes på
sex dygn.
I en växande vävnad bör hastigheten av syntes vara större
än hastigheten av nedbrytning. Skillnaden kan komma till
stånd genom ökning av synteshastigheten eller genom
minskning av nedbrytningens hastighet eller genom en
ändring av båda. Vissa undersökningar tyder på, att för
proteiner i regenererande lever en minskning av
nedbrytningens hastighet utan någon ökning av synteshastigheten
är mest sannolik.
Ett speciellt användningssätt vid isotopanalys,
utspädningsmetodik, har visat att en vuxen råtta på 24 h bildar
en mängd ättiksyra, lika med 1 % av djurets kroppsvikt.
Alla tidigare försök att med vanliga kemiska metoder
påvisa ättigsyra hos levande organismer hade misslyckats.
Vissa ämnen såsom aminosyra, lysin och linolje- samt
linolensyra kan icke syntetiseras av organismen, Kolsyra
ingår i viss utsträckning i syntesreaktioner hos djur.
Isotopanalys har vidare gett vissa rön om gallsyror och
könshormon samt om gallfärgämnenas bildning.
Man väntar sig att fördelningsanalys med isotopers hjälp
kommer att spela en viktig roll vid undersökning av
bakterier och bakteriofager samt av omsättningen i olika delar
av celler (E Hammarsten).
Cirkulationsstudier med radioaktiv fosfor.
Cirkulationen och därmed sammanhängande problem
intar i modern medicin en alltmer dominerande plats, i
särskilt hög grad inom begreppet hjärtsjukdomar och
åldrandets fenomen. För att närmare kunna ingå på
cirkulationsforskningen har man sedan länge sökt en substans, som
skulle kunna sprutas in i blodbanan hos människa och
vilken dels ej förorsakade patienten någon skada och dels
stannade kvar i blodbanan under någon längre tids
förlopp utan att diffundera ut i vävnaderna. Sedan 1942 har
i samarbete med professor de Hevesy den radioaktiva
märkningen tillämpats inom cirkulationsforskningen vid
professor Nylins klinik. Man kan fullkomligt riskfritt med
ringa mängd radioaktivitet märka från patienten uttagna
blodprov och åter spruta in dem på samma individ och
därefter tack vare deras radioaktivitet följa dem i.cirkulationen.
Det kan nu anses klarlagt att märkningen av
blodkroppar med radioaktivt fosfor efter intravenös insprutning
förblir praktiskt taget konstant under loppet av en timma
efter insprutningen. Å andra sidan har det framkommit,
att det märkta fosfatet i plasma däremot ytterst snabbt
diffunderar ut i vävnaderna och upptas i skilda organ,
framför allt bensystem och lever.
Den radioaktiva metoden har använts för studium av bl.a.
blandningsförhållandena mellan de märkta blodkropparna
och den cirkulerande röda blodkroppsmängden;
restblo-dets storlek i hjärtat; den blodmängd, som hjärtat pumpar
per tidsenhet; den totala mängd röda blodkroppar, som
cirkulerar, speciellt vid operativa ingrepp; chocken i
samband med operationer.
Undersökningarna har hitintills visat sig vara synnerligen
fruktbringande och man har all anledning vänta sig, att
med denna metodik och med nva variationer av den
kunna nå ytterligare betydelsefulla resultat inom
cirkulationsforskningen. (G Nylin.)
Aya användningar av radioaktiva isotoper
inom vetenskap och teknik
Den tillämpade kärnkemin kan indelas i spårforskning,
som använder isotopernas massa eller radioaktiva strål-
ning för märkning och analys, samt radiokemi med teknisk
radiologi, som använder strålningen som sådan eller
omvandlingsenergin; exempel på det senare är sådana
reaktioner som åtföljer kärnisomeriomvandlingar.
Radiomangan Mna (halveringstid 300 dygn) användes för
att studera adsorption och nedfällning av tvåvärd mangan
på ferrihydroxidfällningar. Vanlig diffusion och
egendiffu-sion kan studeras med märkta atomer. Nyligen har gjorts
några tekniskt betydelsefulla undersökningar av
självdiffu-sionen i järn.
Den industriella användningen av isotoper ligger mest
på den rent analytiska linjen. Atomic Energy Commission
i USA har nu vidtagit åtgärder för att sälja radioelement
även för rent industriell användning. Inom exempelvis
konstsilkeindustrin kan S35 användas inte endast för att
kontrollera de processer, genom vilka svavlet avlägsnas,
utan även för att automatiskt reglera processerna, genom
reläer styrda av radioaktiviteten. Ämnen, som påverkar
processerna i ovägbara kvantiteter kan kontrolleras genom
radioaktiv indikering. Nivåmätning och specifik
viktskontroll genom y-strålningens tillbakaspridning, kontroll av
jämnheten vid färgning av tyger genom kortlivad
radioisotop, inbyggd i färgämnet, samt kontroll av bandtjocklek
med /?-strålar är andra användningsområden, som närmast
hör till den tekniska radiologin. Skydd mot giftiga gaser
(H2S, CS2, merkaptaner) kan erhållas genom automatiska
alarmanläggningar, som bygger på radioaktiviteten.
I grund- och målforskning är spårmetoden av outtömlig
betydelse. Undersökningar av reaktionsmekanismen vid
N2Og:s monomolekylära sönderfall genom tillsats av Nm02
visar att dioxiden är mellanprodukt och ej trioxiden, som
man förut antagit. Den dynamiska jämviktens
omsättningshastighet har studerats i jämvikten
As033 + J,+ H„0 ,= AsO/- + 2 HJ
med As78. I reaktioner, i vilka väte deltar, kan man genom
användning av tungt väte ofta avgöra om vätet reagerar
atomärt eller molekylärt. Haber-processens mekanism har
klarats upp med tillhjälp av tungt väte. Vattenbindningen
i cement, trä m.m. bör studeras med tungt vatten. Tritium
användes för att mäta vattnets löslighet i bensol m.m.
Friktionen i lager studeras genom överföringen av radioaktiva
isotoper från den ena glidytan till den andra som
funktion av belastningen etc. Mineralers relativa halter av olika
ämnen bestäms med autoradiogram, upptagna efter
neutronbestrålning av den polerade mineralytan (O Lamm).
Undersökning av pulverreaktioners mekanik
med radioaktiva indikatorer
Struktur- och ytförändringar kan studeras med hjälp av
emaneringsmetoden enligt O Hahn. Metoden grundar sig
på påvisbarheten av mycket små mängder av en radioaktiv
gas, vars modersubstans är inbyggd i det fasta ämne, som
skall undersökas. Den mängd emanation, som frigöres,
beror av förändringar i struktur, ytförhållanden och
omsättningar. Vid CTH:s institution för silikatkemi har
metoden bl. a. använts vid undersökningar av glas och
glassatser. Med hjälp härav kunde t.ex.
transformationsinter-vallet hos glas och reaktionstemperaturen i olika
glassatser bestämmas. Jagitsch har undersökt kiselsyrans
ema-neringsförmåga vid reaktioner med bly- och kalciumoxid.
En metod, som baserar sig på rekylverkan vid
emanatio-nens frigörande, har utarbetats av Flügge och Zimen för
bestämning av specifika ytan hos pulver.
Den verksamma ytan kan också bestämmas enligt en
metod av Paneth, som grundar sig på utbytesreaktioner.
Zimen har härlett ekvationer för utbytet för olika fall av
tidsbestämmande delreaktioner. En undersökning av
utbytet av silverjoner mellan en silvernitratlösning och ett
fotografiskt skikt utgör en bekräftelse på Mott och
Gur-neys teori, att inte endast elektroner utan även silverjoner
rör sig i det fotografiska skiktet.
Isotoputbyten mellan fasta faser kan undersökas, om
komponenterna i reaktionsblandningen särskiljes efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
