Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 21 augusti 1948 - Rymdraketens möjligheter, av sah - J 29 — ett svenskkonstruerat reaktionsflygplan, av B Westergård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
Antal
Bränsle Medel- steg Mass- Bränn- Driv- Nyttig Brutto- Längd
Diameter
gashastighet
v km/s
för- tid
hållande
kraft
(l:a
steget)
Mp
last vikt
kg
Anilin—
salpeter-
syra 2,2 5 3 200 1 360 4,5 375 40 4
10 2 400 160 4,5 62 21 2
10 2 400 62 4,5 23,5 15 1,5
OO 1 400 _ 4,5 17 _ 1,5
Syrgas—
alkohol 2,5 5 3 200 200 4,5 51 22 2,2
5 2,7 200 47 4,5 12 13 1,3
10 1,7 400 54 4,5 20 16 1,6
(V-2) 1 3,2 67 27 900 13 14 1,7
(Neptune) 1 4,6 75 10 45 4,3 14 0,8
Syrgas—
vätgas 3,6 5 2 200 18 45 4 12 1,2
5 2 200 180 45 38 26 2,3
10 4 400 72 45 25 23 2,6
för några år sedan, kan för närvarande inrangeras bland
bestämda möjligheter för nästa årtionde, och därför bör
kanske inte heller möjligheterna att sända bemannade
raketer till andra planeter helt avvisas, trots de för
närvarande oöverstigliga svårigheterna. Projekt härom synes
i varje fall på fullt allvar diskuteras i stormakternas
militära kretsar, som leker med tanken att för kommande
världskrig skaffa sig baser på andra planeter. Att
emellertid landsätta levande människor på månen eller Mars, och
helst även ge dem rimliga chanser att åter komma till
jorden, är ett betydligt svårare företag än de ovan
behandlade, mera vetenskapliga projekten. Det kan teoretiskt
visas att saken är utförbar med nuvarande bränslen, men
kostnaderna skulle bli enorma: varje kilo som befordras
till månen tur och retur kräver åtminstone 1 t bränsle vid
starten och till Mars skulle endast en 2 000-deI av raketens
startvikt nå. Om man sålunda raketvägen skulle vilja
sända en farkost med 20 personer och utrustning till Mars,
betyder detta att 15 t måste nå den främmande planeten.
Raketen skall då vid starten från jorden väga 30 000 t,
vilket innebär en flera hundra meter lång koloss.
Man är därför tämligen överens om, att "rymdskeppet"
kan bli praktiskt utförbart endast genom atomkraft
(Bikinibombens energi skulle ha räckt till att skicka
tusentals ton till månen och åter). Det projekt som nu närmast
utformas använder högtemperaturkedjereaktorer för att
accelerera gasströmmar genom reaktionsmunstycke.
Eftersom vid given massa gasen med den lägsta molekylvikten
har den största utströmningshastigheten, skulle
användningen av vätgas eller helium i en atomraket ge
avgas-hastigheter, som är tre eller fyra gånger större än med
nu använda bränslen, vilket innebär en oerhörd
minskning av bränslebehovet. Skulle man på detta sätt nå en
avgashastighet av 10 km/s, minskas kraven på
massförhållandet så pass, att enstegsraketer av nuvarande
konstruktion med en vikt av hundratals eller tusentals ton
skulle räcka för interplanetär trafik.
Som synes är man alltså för närvarande berättigad att
mycket realistiskt och med stora förväntningar emotse ett
icke alltför avlägset förverkligande av rymdraketens
ovannämnda möjligheter. Tydligt är också, att stormakternas
forskning redan är inställd härpå. sah
Litteratur
1. Clarke, A C: Rocket Exploration, Endeavour 7 (1948) s. 70.
2. Malina, F S & Summerfield, M: The Problem of Escapc [rom
the Earth by Rockels, J. aeronaut. Sci. Ii (1947) s. 471; referat i
Aviation Week 1 mars 1948 s. 23.
3. Jetter, U: Höhenforschung mit Raketen; Phys. Bl. 4 (1948) s. 93.
4. Randolph, J R: Occupation of Mars, Army Ordnance 31 (1947)
s. 422: referat i Krigsvetensk.-Akad. T. 151 (1947) s. 245.
5. Atomic Rocket, Aviation Week 7 juni 1948 s. 25.
6. What is Ahead for Rockets, Aviation Week 5 juli 1948 s. 23.
J 29 — ett svenskkons truerat reaktionsflygplan.
Såsom dagspressen redan har meddelat, har Saab på
beställning av K. Flygförvaltningen fått färdigt provflygplan
för en ny jaktflygplantyp. Den nya typen kallas J 29, fig. 1
och är det första rena reaktionsflygplan som utvecklats
inom landet. Det är ett stort hopp mellan den senast
föregående svenska konstruktionen, J 21 — "tvestjärten" —
och J 29. Orsaken är att den tekniska utvecklingen under
kriget samt åren efter detta har gått så fort att
mellanliggande projekt, som påbörjats inom landet, icke ansetts
vara lönande att ta fram till utprovning och serieproduktion.
När riktlinjerna för J 29 fastlades, fanns icke
fullständiga uppgifter om flygning vid de höga hastigheter, som
det projekterade flygplanet skulle uppnå, varför
överdrifter i pilform, luftintagsutformning, stjärtparti o.d. undveks.
Flygplan J 29 är ett ensitsigt, enmotorigt jaktflygplan
utrustat med en reaktionsmotor av typ De Havilland
"Ghost", vilken kommer att byggas på licens vid Svenska
Flygmotor AB i Trollhättan. Motorns dragkraft är ca 2 200
kp och den är i princip en förstorad upplaga av
"Goblin"-inotorn i "Vampire" (Tekn. T. 1945 s. 1380.)
Flygplanet har erhållit en tunn tillbakasvept vinge.
Pilformen är icke överdriven, så att flygplanets
tvärstabili-tet vid låga hastigheter bör kunna bli god; för att
säkerställa den har vingen försetts med en framklaff. Av
hållfasthetsskäl bygges vingen med ett obrutet slätt skal, i
vilket alla onödiga uttag borttagits. Detta ernås bl.a. genom
att landningsställ, bränsle, utrustning osv. placeras i
flygkroppen, där möjligheterna att anordna luckor o.d. utan
att förstöra hållfastheten är större.
Luftintaget är placerat centralt i kroppsnosen och leder
rakt in i motorn. Härigenom undvikes de svårigheter som
uppstår, när luft med hög hastighet skall ledas i krökta
banor. Stjärtpartiet har höjts upp för att komma ur
störningsområdet från vingen samtidigt som utblåsningsröret
från motorn kapats vid normal längd, så att stjärten icke
behöver gå i marken vid landning. För att ge föraren
bättre möjligheter att manövrera flygplanet blir
stabilisatorn ställbar under flygning.
Föraren sitter i en övertryckskabin, där han befinner sig
i samma lufttryck som på 3 000 m ända upp till 8 000—
9 000 m, varefter luftrycket avtar på normalt sätt. För
nöd-utsprång är förarstolen försedd med en katapultanordning,
som slungar ut föraren så att han går fri från flygplanet
även vid mycket höga hastigheter.
Arbetet med att få fram flygplanstypen har varit
mycket omfattande. Speciellt gäller detta det arbete som Saab
har nedlagt för att skaffa sig kännedom om förhållandena
vid flygning med mycket höga hastigheter. Förutom
litteraturstudier av den stora mängd rapporter, som frigivits
efter krigsslutet, har en mängd vindtunnelprov utförts,
till största delen vid Flygtekniska Försöksanstalten i Ulv-
Fig. 1. Det nya svenska jaktflygplanet J 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
