Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 4 september 1948 - Arbetsplatsernas organisation i USA, av Å Dahlgren - Cykelgeneratorns farlighet, av W S - TNC: 16. Prefixet för-, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
som varit anställd i företaget i tjugo år, på lördagen, att
han inte behöver komma på måndagen. Man har
emellertid börjat tillämpa en viss uppsägningstid för arbetare som
betalas per timma, nämligen 1—2 veckor och för
tjänstemän 2 veckor. Med hänsyn till specialiseringen och
tillverkningsprogrammet är man beroende av en stadig
arbetsstyrka. Man har därför infört vissa tillägg både för
arbetare och tjänstemän — för arbetarna enligt en tablå med
vissa tillägg på timlönen i förhållande till
anställningstiden med början vid 1 års anställningstid, med
begränsning till 5 år. För tjänstemän i ingenjörsställning
erhålles det första tillägget av 5 % efter 2 månaders tjänst,
efter 4 månaders tjänst är tillägget uppe i 20 %. För
kontorstjänstemän är lägsta tillägget 5 % efter 5 månaders
arbete, högsta 20 % efter 7 månaders arbete. Det är inte
ovanligt att man anställer t.ex. en ingenjör eller
kontorstjänsteman för en—två månader.
I största möjliga mån har företagen baserat lönerna på
antal tillverkade produkter. Den varierande lönen fixeras
vanligen till 20 % av den totala. Över 40 timmar per vecka
får övertiden icke överskrida 50 %. Vid julhelgen erhåller
arbetarna en gratifikation, som motsvarar 1—2—3 eller
4 veckors lön, beroende på anställningstiden. I många fall
anges en viss arbetstid för en viss produktion per vecka.
Efter månadens utgång erhåller arbetaren en viss premie
för inbesparad tid. Skulle en arbetare icke kunna uppnå
önskvärt resultat under den tid som anslagits, kan
arbetaren tillkalla en specialist från planeringsavdelningen,
varigenom arbetsproblemet kan fullt klarläggas.
Överallt i arbetet, oavsett ställningen inom företaget,
tituleras alla vid sina efternamn. Trots denna lätthet i
umgänget synes god disciplin råda på arbetsplatserna. Var
och en i företaget känner chefen. Som tidigare nämnts
bidrar härtill den omständigheten, att även de överordnade
äter bland personalen i fabriken. Var och en får den känsla
av samhörighet med företaget och sitt arbete, som gör del
bela till en samverkande enhet.
Denna samverkan har icke minst inom arbetarskyddet
blivit synnerligen fruktbärande. I Amerika är vid
företagen arbetsbefälet ansvariga för inträffade olycksfall; detta
torde i högsta grad bidra till att de amerikanska företagen
i olycksfallsfrekvensen i många fall ligger så lågt, att vi
här i Sverige ha svårt att förstå, hur detta kan vara
möjligt. Den tekniske direktören, hans närmaste man, såväl
som alla förmän, vilka är ansvariga, måste i sin tur
påverka arbetarna. Man har nog i allmänhet vid de
amerikanska företagen mest intresserat sig för sin personal, då
det gällt att uppnå högsta möjliga produktion, men synes
numera dock vid vissa företag ha slagit om till mera
humanitära åtgärder. Dock torde i Amerika man
beträffande rent sociala åtgärder ligga betydligt efter våra
företag i Europa. (Hommes et Tcchniqucs mars 1948).
Å Dahlgren
Cykelgeneratorns farlighet. Ett stort antal svåra
cykelolycksfall har inträffat på grund av att generatorns
driv-trissa har kommit in i ekrarna, varigenom framhjulet har
låsts och cyklisten har störtat till marken. Orsaken har
varit antingen att generatorn har skakat loss och glidit
ned utefter gaffeln, eller att låsskruven i leden mellan
generatorn och fästet har lossnat; generatorn har fallit
framåt och samtidigt har den av spännfjädern vridits in
mot hjulet. För att dylika olyckor skall kunna undvikas,
skall nu enligt Yrkesinspektionen generatorfästet vara
försett med en spärranordning, som hindrar generatorn
från att vrida sig nedåt så mycket att löptrissan kan
komma in i ekrarna, oin låsskruven i leden skulle
lossna. För att generatorn säkrare skall hållas i sitt
ursprungliga läge, skall alla fastsättningsskruvar förses
med låsmuttrar eller låsbrickor. Generatorer, som icke är
utrustade på detta sätt, anses icke motsvara
bestämmelserna i lagen om arbetarskydd (Yrkesinsp. cirk. PM 13,
nov 1947). W S
TNC
16. Prefixet för-
Vårt språk innehåller ett stort antal ord som börjar med
för-. Detta prefix har vi i regel fått från tyskan. Det
motsvaras emellertid i detta språk dels av det obetonade ver-,
som är det vanligaste fallet, dels av det betonade vor-.
Som motsvarighet till vor- har svenskan ibland före-, t.ex.
förekomma, föreskrift, men ibland som sagt för-, t.ex.
fördel, förköp, förmiddag, försprång, förvärmare. I alla
dessa exempel är för- betonat, men undantagen då ett mol
tyskans vor- svarande för- kommit att bli obetonat, är inte
ovanliga. Sådana ord är t.ex. förnäm, förråd (har inte med
förråda att göra), försiktig, förträfflig. Även förhärskande,
förmyndare, förskott och förtänksam uttalas ofta med
obetonat för-, men man får hoppas att logiken kommer att
avgå med segern, så att betoningen på för- i dessa ord
återställes.
Det finns också exempel på det motsatta förhållandet,
nämligen att ett mot tyskans ver- svarande för- betonas.
Detta gäller särskilt när för- efterföljes av annat prefix,
t.ex. föranleda, förarbeta, förorena, förorsaka. Tyskan har
här ver- och betoning på andra stavelsen.
Det förhållandet att för- har olika ursprung är utan
tvivel huvudorsaken till alla dessa betoningssvårigheter, och
gör dessutom ofta orden i skrift tvetydiga. Förbygga med
betonat perfix betyder: bygga framför, och med obetonal
prefix användes det i uttrycket förbygga sig, vilket betyder:
bygga så dyrt att man kommer på obestånd. På samma sätt
har fördra (ga), förlag, förlåt, förskjuta, förslag, försätta,
förteckna m.fl. olika innebörd alltefter betoningen.
Till råga på allt måste sägas att det vanligaste för-, dvs.
det obetonade som svarar mot ver-, ofta kan vara
alldeles överflödigt ur betydelsesynpunkt. Såsom tidigare i
TNC 6 s. 33 påpekats har för- ingen uppgift att fylla i
sådana ord som: förhindra, förhöja, förminska, försända,
förändra, föröka.
Under sådana omständigheter har man alla skäl att ställa
sig kritisk gentemot prefixet i fråga. Svenska Akademiens
ordlista upptar visserligen verb sådana som förbaka,
förmala, försmälta och likartade transitiver, ävensom
förrosta, förvittra m.fl. intransitiver, alla med obetonat för-,
men prefixet är här skäligen onödigt, och skulle man
av-misstag utläsa det betonat blir meningen en annan.
De på -ning slutande verbalsubstantiven till verben på
för- har ibland fått konkret betydelse och är då särskilt
seglivade. Många måste tolereras fastän motsvarande verb
är onödiga, t.ex. fördämning, förgrening, förteckning,
förträngning, men särskilt påfallande som germanismer och
därför svårare att acceptera är "förskruvning" och
"förslutning". 1 st.f. förskruvning bör man kunna säga
skruu-förbindning, (skruv)koppling o.d., i fråga om rör
rör-koppling. Svårare är att finna en fullt tillfredsställande
ersättning till förslutning. I enskilda fall kan man säga
propp, lock osv.; som gemensam enordsterm är
tillslut-ningsdetalj korrekt men ganska lång, och att använda
tillslutning i konkret bemärkelse är en nyhet som har svårt
att slå igenom.
Nyligen förekom i den tekniska pressen en artikel om
"Bilmotorns försmutsning vid normal drift". Detta ord
"försmutsning" är en icke önskvärd germanism; det
förekommer inte i Svenska Akademiens ordbok. Av artikeln
framgick att det var fråga om smuts alstrad vid
förbränningen. Man bör inte vara rädd för det enkla verbet smutsa
och det därav bildade substantivet smutsning; man vinner
ingenting genom prefixet för-. Vanligare är visserligen
verbet smutsa ned och substantivet nedsmutsning, men
detta skulle i det citerade fallet kanske missförstås som
yttre smutsning genom damm och stänk från vägen. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
