Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 11 september 1948 - Framsteg inom icke-järnmetallurgin, av A J Murphy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Fördelning av porositeten i gjutna skivor av
fosfor-brons (10 % Sn, 0,7 % P).
Specifik vikt,
glcm*
separat hela
gjuten skivan
provstav
x- -x Krympningsporositet; ingen gas
(gasfri metall gjuten i torrsand). . 8,742 8,470
a- -a Gasupptagning från formsanden
(gasfri metall gjuten i råsand) . . 8,326 8,392
] I Gas i metallen före gjutningen;
o- -ol \ ingen gasupptagning från form- 8,705 8,483
• - i I sanden (gashaltig metall gjuten i 8,547 8,449
torrsand)
krostruktur. Önskan är att man säkert skall
erhålla en duplexlegering, innehållande både
alfa-och betafasen i koppar—zinksystemet (fig. 5)
och att förhindra tillverkningen av legeringar,
hållande endast betafas. Anledningen är att denna
senare legering ej lämpar sig för stora
påkänningar i havsvatten. British Standards Institution
har numera utökat denna klausul därhän, att ett
provstycke av legeringen måste etsas och genom
mikroskopisk undersökning visats ha den riktiga
mikrostrukturen.
I England har man således under senare år mera
lagt vikten vid att välja rätt material för ett visst
användningsområde, i stället för att sysselsätta
sig med uppfinningen av nya bronser med
hållfasthetsegenskaper överlägsna de tidigare
legeringarnas. I strävan att förbättra
hållfasthetsegenskaperna har man funnit nödvändigt att
kombinera en omsorgsfull kontroll av
mikrostrukturen med önskade mekaniska egenskaper
hos legeringen. I sådana fall, då
spänningskorrosion ej kan uppstå, kan en manganbrons med
endast beta-mikrostruktur användas till gjutna
föremål. De mekaniska egenskaperna hos dylika
sandgjutna gods är: elasticitetsgräns 47 kp/mm2,
brottgräns 79 kp/mm", förlängning 15—20 %.
Denna typ av bronser har använts till ändkåpor
för omagnetiska rotorer och till kugghjul. Då
användningsområdet för manganbronser med endast
beta-mikrostruktur måste skarpt avgränsas, har
det gällt att bestämma den maximala hållfasthet
tillsammans med en viss tänjbarhet, som
karakteriserar dylika legeringar. En brottgräns av 69,3
kp/mm2, en elasticitetsgräns av 38 kp/mm2 och
en förlängning av 15—20 % utgör svaret på
denna fråga. Efter lyckade användningar av denna
brons under kriget som ersättning för smidda
stålföremål i olika mekanismer., kan numera dess
användningsområde utsträckas till marina
ändamål.
Krympning och gasavgivning vid stelning
De problem, som har med krympning och
gasalstring vid gjutning av metaller och legeringar
att göra, är bland de mest svårlösta inom detta
område. British Non-Ferrous Metals Research
Association har undersökt dessa problem ur olika
synpunkter, och särskilt under kriget var man
medveten om, att mera fullständiga kunskaper
om dessa fenomen skulle underlätta
framställningen av gjutna föremål med den höga kvalitet
som erfordrades för den hårda användningen i
kriget. Man studerade särskilt gjutning av
tennbronser, koppar—nickellegeringar,
aluminium-och magnesiumlegeringar och deras uppträdande
under stelningsperioden. Som en illustration av
dessa undersökningar vill jag endast ge ett
exempel på sandgjutningen av tennbrons. Denna
vidgade vår förståelse för den roll som
krympningen vid stelning och de lösta gaserna spela för
uppkomsten av porositeten hos det gjutna
materialet. Under detta arbete bestämdes successivt de
gaser, som kunde åstadkomma porositet, och
metoder utvecklades, genom vilka man antingen
kunde avlägsna de lösta gaserna från smältan före
gjutingen eller också producera smält metall med
bestämda små gasmängder. Gjutningar utfördes
sedan och den erhållna metallen provades på
specifik vikt, täthet mot tryck och draghållfasthet.
Ä? <9,5 8,6 e,7 8,8 8ßa/cm
Specifik vikt hos provsravar
Fig. 7. Brottgräns hos separat gjutna provstavar samt
täthet mot tryck och brottgräns hos gjutna skivor, som
funktion av gasinnehållet i metallen, definierat genom
specifika vikten hos provstavarna (gjuttemperatur 1 180°C);
siffrorna vid punkterna anger antalet bestämningar inom
området (0,04 i specifik vikt för provstavar, 0,10 i täthet
för skivor) för vilka de angivna punkterna utgör
medelvärdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
