Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 11 september 1948 - Katjoniska samlarreagens för flotation, av L O Vällfors - Djupfrysta pressblock, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
sämre än med, trots att aminerna även har verkan som
skumbildare.
Reagenstillsats skedde i första cellen, och flotationstiden
hörde ej överstiga ca 2 min. Obehandlat hårt vatten ökar
reagensförbrukningen och kan förstöra hela flotationen.
Vattnet bör göras mjukt i zeolitfilter. Det kostar ej mycket.
Man fann att CaCL och Na„S04 förorsakade besvär. Grövre
ingående fordrade mer reagens, inen då floterade även
mer magnetit (halvkorn). Rening av koncentratet lönade
sig ej varken genom flotation av magnetit med såpreagens
eller genom flotation av "silica" med amin. Vid
omflota-tion av koncentrat med 0,2 Ib samlare per ton fick man
70 % Fe i nytt koncentrat men med sämre järnutvinning.
Bästa resultat erhölls med en enda råkrets. Lägre järnhalt
i koncentratet medförde högre järnutvinning och lägre
reagensförbrukning och omvänt vid högre järnhalt.
Vid mikroskopisk undersökning fann man, att hornblände
floterade sämre än kvarts, och att återstående "silica" i
koncentratet var koncentrerat till de grövre kornklasserna.
Järnförlusten ingick i floterade halvkorn (V3) och
avslammad alltför fin magnetit (2/3).
Kontinuerliga försök gjordes i halvstor skala med
tvåstegs magnetisk separation och efterföljande flotation i
sex Denver-apparater nr 5. Resultaten blev samma som vid
laboratorieförsöken (SCOTT, Bichakdson & AiRBITRK i
Techn. Publ. Amer. Inst. mining metallurg. Eng. 1045
nr 1902).
Aminflotation av blyglans och zinkblände
Tidigare hade försök gjorts att flotera sulfidmineral med
aminer med korta kolvätekedjor (under sex kolatomer).
Aminer med långa kedjor floterade ju gråbergsmineralen.
Nu gjordes försök med lauryl-amin-hydroklorid (tolv
kolatomer i kedjan) och man fann att små kvantiteter var
bra som samlare för zinkblände och blyglans, som
härigenom kunde floteras från gråbergsmineralen.
Differentierad Pp—Zn-flotation kunde ej åstadkommas med
reagenset. Det befanns i stället lämpligt att först flotera Pb
på vedertaget sätt med xanthat och sedan flotera Zn med
amin. Studierna anses ej avslutade och fullt klargörande,
men de antyder, att reagenskostnaderna blir lägre vid
aminflotation än vid vedertagen xanthat-flotation.
Kontaktvinkelmätningar gjordes först för att ge riktlinjer
för efterföljande flotationsförsök, och sedan jämfördes
resultaten. Den undersökta malmen höll som gråbergsmineral
förutom silikatmineral även litet dolomit, kalkspat och
markasit. AM-1120 (Armour) i form av renad hydroklorid
same pineoil och vanliga pH-regulatorer användes vid
försöken. Kontaktvinkelmätningarna utfördes med rena
mineral. Man provade inverkan av olika
reagenskoncentrationer och olika pH på zinkblände, blyglans, kvarts,
kalkspat och pyrit.
Flotationsförsök gjordes sedan med att skilja Zn från
kvarts, Pb från kvarts, Zn och Pb från gråbergsmineral
samt differentierad Pb—Zn-flotation från gråbergsmineral.
Med 0,02—0,12 lb/t ingående erhölls god samlarverkan
för zinkblände och blyglans. Vid flotation av zinkblände
från kvarts användes 0,044 lb/t AM-1120, 1,65 lb/t CaO
(pH ca 11), 0,093 lb/t pineoil och total reagenskostnad
blev ca 4 ct/t; 94,32 % av Zn återvanns i koncentratet med
51,5 % Z11. Vanliga gångarter (kvarts, kalkspat) och även
pyrit floterar ej, om pHi=9—11, och samlaren tillsättes
stegvis och till låga koncentrationer. Gångarterna pressas
även, 0111 pH är mindre än 6 eller större än 12, men då
floterar ej heller Zn och Pb bra. Vid differentierad
flotation med xanthat för blyglans och amin för zinkblände
erhölls 94,8 % av Pb i koncentrat med 71,7 % Pb och
90,0 % av Zn i koncentrat med 36,8 % Zn, som renades
så att 64,2 % av Zn erhölls i koncentrat med 57,7 % Zn.
Härvid förbrukades 0,124 lb/t av aminreagenset, vilket var
2 à 3 gånger så mycket som vid enkel flotation av Pb och
Zn i ett gemensamt koncentrat. Vad det berodde på blev
ej klargjort. Totala reagenskostnaderna blev 18 ct/t mot
24 ct/t vid xanthatflotation även av Zn.
Kontaktvinkelmätning befanns ånge möjligheter till
flotation, men den medger inga slutsatser om flotation, ty
koncentrationen av samlarreagenset blir olika. Samlare i
flotation reagerar först med den yta som ger mest olösliga
förening. Sedan blir det kanske inget över till andra mineral.
Dessutom inverkar andra variabler på randvinkeln vid
flotation: joner i vattnet (aktiverar, nedpressar eller fäller
samlarreagenset), siam, skumbildare, ojämnheter hos
ytorna m.m. (Kiellog & Vasquiez-Rosa i Techn. Publ.
Amer. Inst. mining metallurg. Eng. 1945 nr 1906).
Aminflotation av glimmer från kvarts »ch kalk
Vid en anläggning inom cementindustrin är råmaterialet
en metamorfoserad kalksten med 65—85 % CaC03 (ibland
mera), kvarts och muskovit samt bl.a. något järnoxid och
pyrit. Man vill ha lämpligt ingående till cementugnar med
viss fordran på kemisk sammansättning (75 à 76 % kalk -f
silikat + aluminium + järn) och fysikaliskt tillstånd.
Behandlingen genomföres med kombinerad våtmekanisk
anrikning och flotation. Kalken floteras först. Ur avfallet från
kalkflotationen borttas "mica" (muskovit eller sericit)
genom flotation med katjonreagens.
Enligt försök vore det bäst att först mala grovt (till ca
0,2 mm), ta bort ca 15 % siam och flotera resten med
katjonreagens för att få bort mica. Men då måste avfallet
från micaflotationen ommalas till den finhet som fordras
i brännugnen (90 à 95 % under 0,074 mm). Eftersom man
från början byggde verket för direkt finmalning har det
ej lönat sig att ändra på det. Malmen krossas, finmales
(till’90 à 95 % under 0,074 mm) och uppdelas i en grövre
och en finare produkt genom sortering i vatten eller
centrifugering. Från vardera fraktionen avfloteras först kalk.
Från avfallet från denna kalkflotation avskiljes först del
grövsta godset, varefter resten noga avslammas och
underkastas flotation på mica med amin som samlare. Denna
flotation genomföres så att ett kalk—kvarts-avfall med
avpassad kvartshalt erhålles. Denna kalk—kvarts-produkt
blandas med föregående kalkkoncentrat och användes för
cementbränningen.
Man började använda katjonflotation 1937. Bästa reagens
är DP-243 (klorid av teknisk laurylamin, kallat
lorol-hydroklorid-amin). Det består av en blandning av
fettsyreaminer men domineras av C12-amin (laurylamin).
Reagenset användes i 2 procentig vattenlösning. I
jämförelse med fettsyror, tallolja m.fl. är DP-243 dyrt.
Reagensförbrukningen är, av DP-243 ca 0,243 lb/t
ingående, och av B-23 Frother 0,0504 lb/t ingående. Analysen
är:
Si02 AL,O3 FeA CaC03 MgCO
% % % % %
Micakoncentrat ...... 47 20 7 9 13
Kalk—kvarts-produkt . . 67 8 2 21 3
Ingåendet till katjonflotationen bör avslammas noga,
eftersom kolloidalt gods och siam medför långsam
flotation och voluminöst och svårhanterligt skum.
Flotation för cementframställning måste vara billig, för
att den skall kunna användas. Utan katjonflotation måste
kalkflotationen genomföras så att kvarts kommer med i
kalkkoncentratet i tillräcklig mängd. Härigenom skulle
även icke önskad mica komma med i detta koncentrat,
som kanske då måste repeteras (J C Williams i Techn.
Publ. Amer. Inst. mining metallurg. Eng. 1946 nr 1901).
Djupfrysta pressblock. Vid formpressning av
provdetaljer använder man i Fords fabriker i USA pressblock
av en legering innehållande vismut, tenn och bly. För att
göra den mjuka legeringen tillräckligt hård för ändamålet
fryser man ned pressblocken i flytande kräve till — 195°C.
Blocken tål 6—10 pressningar innan de måste frysas ned
pä nytt (McGraw-Hill Dig. nov. 1947). W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
