Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 11 september 1948 - Lättkonstruktioner av aluminium och plaster, av I Göransson - Ny typ av galvaniskt element, av SHl - Diamanter och gammastrålar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
hoplimning av aluminium till aluminium och aluminium
till trä, papper, tyg, glas m.m. När härdbara plastlim
användes för hopfogningen, påföres limmet vanligen i form
av lösning, varefter lösningsmedlet bringas att avdunsta,
innan ytorna hopföres och sammanfogningen fullbordas
genom värme och tryck. Termoplastiska lim kan begagnas
under form av het smälta eller som lösning.
Limningstemperaturen uppgår till ca 95—260°C, allt efter plastens
egenskaper. Fogen kan bli så stark, att sprickor uppstår
lättare i metallen än i fogen mellan lim och metall vid stor
påfrestning. För stark fogning fordras i regel en enklare
ytbehandling av aluminiet före limningen.
Värmemjuk-nande plastlim får en draghållfasthet uppåt 5 kp/mm2 och
en skjuvhållfasthet av ca 2,8 kp/mm2. Härdbara plastlim
kan nå upp till ca 5,6 kp/mm2 draghållfasthet och 3,5
kp/mm2 skjuvhållfasthet.
1 fråga om laminat bekläder man ofta en lätt
kärnstom-me på ömse sidor med tunn aluminiumplåt och får då en
lätt, stark och styv panel. Kärnstommen tillverkas av
balsaträ, faner, cellformigt cellulosaacetat, skumglas, fiber- eller
asbestskivor, plastmaterial e.d. Ibland utföres kärnan med
celler som hos en honungskaka (Tekn. T. 1947 s. 704).
Cellerna (ev. sexhörniga) kan ha centrumlinjen vinkelrätt
mot Al-plåtarna. Materialet i cellerna kan vara
plastim-pregnerat tyg, papper, aluminium o.d. Sådana
"sandwich"-paneler besitter stor styrka med tanke på den låga
vikten, och de får även allt större efterfrågan vid byggandet
av flygmaskiner, bussar, järnvägsvagnar, hus och båtar.
Plastark, t.ex. av cellofan, cellon, cellulosaacetat-butyrat
eller kautschukderivat, ger som laminat med
aluminiumfolie en för packningsändamål lämplig produkt, vilken är
ogenomtränglig för ljus, fuktighet, syre, svavelväte och
andra gaser. Ett värde på genomträngligheten för
vattenånga hos sådant laminat (uttryckt i gram vatten per
650 cm2 och dvgn vid 30°C och 100 % relativ fuktighet) är:
Cellulosaacetatark (0,025 mm) .................. 100,00
Aluminiumfolie (0,013 mm) ..................... 0,12
Folie-acetat-laminat ............................. 0,00
Omslag och behållare av dylikt laminat är utmärkta vid
sjötransportering, för lagring av fina stålprodukter samt
för att skydda silver mot angrepp av svavelhaltiga gaser.
I fråga om matvaror kan sådant emballage förhindra, att
viktiga oljor bortgår. Droger och kemikalier, särskilt i
form av tabletter, skyddas mot väta och angrepp i dylika
förpackningar, som är hermetiskt tillslutna.
Färgat aluminium får ofta ingå i gjutna plastmaterial för
att förläna artikeln en viss färg, förutom metallisk lyster.
Aluminiumet färgas i detta fall med färgämnen eller
pigment enligt Alomilite-processen. Anodisk oxidering av
aluminium i en elektrolyt av t.ex. utspädd svavelsyra bildar
ett vidhäftande och starkt oxidskikt, som emellertid är
uppfyllt av talrika, små porer, kanske 0,15 * 1016 per cm2.
Porerna absorberar färgämnen, så att oxidskiktet blir
färgat i hela dess tjocklek. Även ofärgad oxidhinna kan
ge en behaglig nyans åt föremålet. Den höga
ledningsförmågan för elektricitet och värme hos aluminiet medför,
att inlägg av metallen i plastmaterial blir en lämplig
kombination, när man behöver elektriskt ledande delar i
samband med ett gott dielektriskt material. Som exempel på
bortledningen av värme från laminat av aluminiumfolie
och plastmaterial kan nämnas en bordskiva, vars övre
skikt av konstharts ej blev bränt, när en brinnande
cigarrett lades på bordet. Ett lod, framställt av finfördelat
aluminiumpulver (små korn) i en plastlösning, kan användas
att fylla igen fördjupningar och repor med i metallytor,
som putsas för eventuell vidarebehandling. Slutligen ger
metoder att färga plaster, dels i massan, dels genom
ytbehandling med färgat aluminiumpulver i flingform,
möjligheter att få till stånd en rik flora, när laminat av olika
utseende fogas till olika mönster (J D Edwards i Iron
Age 23 okt. 1947). / Göransson
Ny typ av galvaniskt element. När en meteorologisk
ballong sänds upp för att göra väderleksobservationer,
kan man inte belasta den med en blyackumulator. Vidare
får ett batteri, som skall ge ström till ballongens
instrument, inte vara alltför känsligt för låga temperaturer.
Under det senaste kriget måste ofta meteorologiska
observationer göras på stora höjder. Därför konstruerades
per-klorsyraelementet år 1942. Detta batteris vikt är ungefär 2/g
av ett motsvarande torrelements. Det visade sig ha
tillräcklig kapacitet vid temperaturer mellan 40° och — 40°C
och ger fortfarande något ström vid — 60°. Torrelement
fryser vid — 30° och blyackumulatorer fungerar icke under
— 52°; t.o.m. vid en strömtäthet på 155 A/dm2 visar
per-klorsyracellen en kapacitet på 0,16 AN vid —20°.
Batteriets positiva elektrod tillverkades genom att fälla
blydioxid på ett ledande galler. Detta utfördes av
palladium för små batterier men av nickel för större. Den
negativa elektroden bestod av ett med ett tunt kopparskikt
överdraget aluminiumgaller, på vilket metalliskt bly
utfällts. Elektrolyten utgjordes av 50—71 % perklorsyra,
beroende på urladdningshastighet och temperatur.
Reaktionen i elementet kan beskrivas genom formeln
PbOo -f Pb + 4 HCIO,—* 2 Pb(C10J2 + H20
Blyperkloratet är lösligt och lämnar därför elektroderna.
Härigenom får perklorsyraelementet högre
urladdningshastighet per enhet elektrodyta än blyackumulatorn,
varjämte de aktiva komponenterna kan utnyttjas fullständigt
till skillnad från vanliga ackumulatorer, i vilka endast
25 % av det aktiva elektrodmaterialet omsatts, när
batteriet är urladdat.
Vid låg temperatur är perklorsyraelementet utan all
konkurrens. Vid —45° kan t.ex. ett torrelement av en viss typ
och storlek ge mindre än 0,01 A vid kortslutning, under
det att en perklorsyracell med endast 1I3S0 av torrelementets
volym kan ge 1,2 A vid —50°. 1 allmänhet ger den nya
cellen 1,6—2,2 V beroende på perklorsyrakoncentrationen.
Vid låg temperatur är 41 % syra bäst, och elementet har
då en EMK på ca 1,9 V. Perklorsyraelementen har vidare
den fördelen, att de utan att nämnvärt förstöras kan
förvaras obegränsad tid i torrt tillstånd. Vid påfyllning av
elektrolyt fungerar de genast, under det blyackumulatorer
måste stå flera timmar, innan de uppnår full effekt.
Per-klorsyracellen har lågt inre motstånd, av storleksordningen
0,3 ohm vid rumstemperatur och 1 ohm vid —50°. Detta
är mycket mindre än för vanliga torrelement och
ackumulatorer (Ind. Engng Chem. jan. 1948). SHl
Diamantet och gammastrålar. Det har visat sig, att
diamanter är mycket känsliga för gammastrålar, varför
de kan användas för att påvisa sådan strålning. Om en
diamant placeras i ett starkt elektriskt fält, ger den vid
absorption av gammastrålar skarpa elektriska strömstötar,
vilkas antal per tidsenhet är ett mått på strålningens
intensitet. Orsaken till detta fenomen antas vara diamants
säregna struktur, som utmärks av mycket regelbunden
anordning av kolatomer på relativt stora avstånd från
varandra. När en elektron lösgöres från en kolatom på grund
av absorption av strålningsenergi, accelereras den mot det
elektriska fältets positiva pol. Redan efter att ha
tillryggalagt en mycket liten vägsträcka har den fått så stor
hastighet, att den kan jonisera andra atomer genom att
lösgöra elektroner från dem. Dessa accelereras även i samma
riktning och kan i sin tur jonisera nya atomer. Resultatet
blir en snabbt växande ström av elektroner, dvs. en
strömstöt. Denna måste växa med kristallens storlek, som
därför bestämmer anordningens känslighet. Relativt små
diamanter ger emellertid tillräcklig sådan. Tydligen återgår
diamanten mycket snabbt från joniserat till
normaltillstånd, ty de registrerade strömstötarna är mycket skarpa.
Diamanter för denna apparat måste vara färglösa och
absolut felfria (J. Chem. Educ. maj 1948). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
