Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 11 september 1948 - Livets natur, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 september 1948
577
Livets natur
Förvisso är människorna ett mycket frågvist släkte. Detta
gäller kanske främst små barn och stora vetenskapsmän.
Många, och varför icke även ingenjörer, får alltså ej
någon ro, förrän de fått eller funnit något slag av
förklaring på händelser och ting, som de iakttagit. Anda sedan
människan började använda sin hjärna till reflexioner, har
hon funderat över livets ursprung och natur. Vår tid
utgör säkerligen intet undantag i detta hänseende, ty åren
1947—48 har åtminstone två böcker behandlande dessa
frågor lämnat tryckpressarna. Den första har skrivits av
en dansk läkare, Herman Nielsen, den andra av den kände
amerikanske biokemisten Jerome Alexander. Båda
författarna är mogna män, som uppenbarligen ägnat sitt
ämne ett långvarigt och flitigt studium. Nielsen säger sig i
många år ha funderat över uppläggningen av sin bok, och
Alexander bekänner, att han ända sedan sin barndom hyst
ett livligt intresse för livets gåtor, ehuru han icke kunnat
förverkliga sin önskan att bli läkare utan i stället kommit
att ägna sig åt undervisning i teknologi. Författarnas
intresse för sitt ämne kan man därför icke betvivla, och
resultatet av deras möda har också blivit två synnerligen
läsvärda böcker, som obönhörligen tvingar lekmannen till
reflexioner. Det följande kommer att visa, hur dessa kan
utforma sig.
Ingen av böckerna är särskilt lättillgänglig för den
vetenskapligt obildade, ehuru båda författarna uppenbarligen
önskat nå en vidare läsekrets. Nielsen uppger, att han helst
velat skriva en populär bok men att han icke gått iland
med uppgiften. Alexander säger sig ha strävat efter ett så
enkelt och elementärt framställningssätt som möjligt och
hoppas, att hans översikt av gjorda iakttagelser skall vara
till hjälp för "the general reader". Den ingenjör, som
något intresserat sig för biologi, torde dock utan större
svårighet kunna tillgodogöra sig stora delar av böckernas
innehåll. Nielsen, som lovat minst, är nog mest lättläst och
dessutom mycket underhållande tack vare sin personliga
stil. Några av hans originella uttalanden förefaller dock
ganska diskutabla. Alexander använder en stramare och
mera neutral stil och är därför torrare. Vissa avsnitt i
hans bok är i gengäld utomordentligt klara och
lättbegripliga. Den har dock delvis blivit ganska svårläst,
därför att den till mycket stor del består av citat ur rent
vetenskapliga skrifter innehållande rikligt med
facktermer. En del av dessa definieras visserligen men ofta först
sedan de använts åtskilliga gånger.
I båda böckerna skisseras vår planets
utvecklingshistoria och diskuteras livets ankomst till jorden, varvid båda
författarna konstaterar, att man icke vet och troligen
aldrig får veta, hur livet uppkommit. Nielsen börjar sedan
direkt skildringen av levande varelsers utveckling, under
det Alexander inleder med ett par kapitel om atomers,
molekylers och makromolekylers byggnad. Dessa avsnitt
av hans bok torde fordra en komplettering med annan
litteratur, då de är alltför kortfattade för att ge läsaren
någon verklig inblick i modern uppfattning om dessa
synnerligen intressanta ting.
Efter inledningen går alltså de båda författarna skilda
vägar. Nielsen lägger stor vikt vid naturens
ändamålsenlighet och kritiserar skarpt utvecklingsläran. Han anser,
att livet bestäms av optiskt aktiva ämnen. Alexander
övergår från den döda materiens enheter till livets och disku-
Det vitale Princip, av H Nielsen. Store Nordiske
Videnskabs-boghandel, Köpenhamn 1947. 255 s. 12,75 dkr.
Life. Its Nature and Origin, av J Alexander. Reinhold
Publish-ing Corp., New York 1948. 291 s. 5 S.
terar härvid virus och gener. Huvudtemat i hans bok är
katalysatorer, som enligt hans uppfattning behärskar livets
yttringar. Hans inledande kapitel om katalys är briljant
i sin enkelhet och klarhet, men i fortsättningen blir hans
framställning tyvärr svårare att följa. I motsats till
Nielsen är Alexander en övertygad anhängare av
utvecklingsläran och anser, att såväl Lamarck som Darwin har rätt
i vissa hänseenden.
Båda författarna diskuterar vidare embryologi,
blodgrupper, ärftlighetslära och könsbestämning. Det
förstnämnda området är ytterligt intressant, då tydligen många
nya upptäckter gjorts inom det på senare tid.
Framställningen är hos båda författarna åtminstone i huvudsak
begriplig för den kemiskt något bildade lekmannen.
Däremot synes deras behandling av blodgrupperna väl
ofullständig för den i ämnet helt oinvigde. Endast grunddragen
av ärftlighetsläran har skisserats, särskilt av Alexander
mycket enkelt och lättbegripligt. De faktorer, som
inverkar på könsbestämningen, beskrivs också på ett utmärkt
sätt av Alexander, under det Nielsens framställning torde
vara svårare att följa. Slutligen kommer båda författarna
även in på filosofiska och religiösa spörsmål. Alexander
diskuterar dem i ett slutkapitel, under det Nielsen får
anledning till filosofiska betraktelser på många ställen i
sin bok.
Gamla tiders uppfattning av livet var rent vitalistisk, dvs.
man trodde, att allt levande var en mystisk kraft, som
icke hade något direkt samband med det materiella.
Fysikens och kemins framsteg och senare ärftlighetsläran
framkallade emellertid en stark reaktion mot denna
ståndpunkt. Man gick till motsatt ytterlighet, i det man
bannlyste all mystik och förfäktade, att allt i naturen kunde
förklaras enligt fysikaliska och kemiska lagar. Denna rent
mekanistiska teori visade sig emellertid icke
tillfredsställande, och därför uppställde Claude Bernard en doktrin,
som brukar kallas neovitalism. Enligt denna kommer
livet alltid att visa vissa fenomen, som ej kan förklaras
mekaniskt, ehuru detta område kan väntas bli allt
mindre, i den mån förståelsen av fysiska och kemiska
fenomen växer.
Varje cellkärna innehåller ett visst för arten
karakteristiskt antal kromosomer, som är väldefinierade, vanligen
trådformiga, i mikroskop synliga kroppar med mycket
komplicerad sammansättning. De anses vara uppbyggda av
gener, om vilkas kemiska natur man ännu vet mycket litet.
Dessa gener betraktas både av Nielsen och Alexander som
livets yttersta byggnadsstenar, ty de fortlever praktiskt
taget oförändrade från generation till generation, så länge
en viss art består. De bestämmer varje individs
utveckling ur det befruktade ägget, zygoten. Alexander säger, att
denna process av allt att döma är katalytisk. Generna är
enligt hans uppfattning katalysatorer med förmåga dels
att reproducera sig själva, dels att bygga upp det
komplicerade system av samspelande katalysatorer, som behövs
för att ge individen de av zygotens gener förutbestämda
egenskaperna. Han har härmed beskrivit en speciell
fysikalisk mekanism för biologiska processer och givit en
definition av begreppet gen, som inom genetiken tycks ha fört en
ganska dunkel tillvaro. Ärftlighetsläran var nämligen ännu
för tämligen kort tid sedan ren matematik, och generna,
som man räknade med, tillskrevs ingen materiell
betydelse. Numera anses de dock vara kemiska föreningar, som
vanligen tillskrivs katalytisk eller enzymatisk karaktär.
Nielsen har intet emot att betrakta generna som
katalysatorer, men han anser icke detta tillräckligt. Livets yttersta
byggnadsstenar måste enligt hans mening delvis även vara
optiskt aktiva ämnen.
Kromosomerna förekommer alltid i par, vilkas
komponenter är analogt byggda. Vid bildningen av könscellerna
(gameterna) sker en reduktionsdelning, varvid dessa
analoga kromosomer skiljs åt. Könscellerna har alltså hälften
så många kromosomer som övriga celler hos en viss art,
varigenom zygoten, som uppstår genom förening av två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
