Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 25 september 1948 - Litteraturtjänstproblem, av Ejnar Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 september 1948
607
årliga supplement och nytryckning, t.ex. vart
tredje år, hålles aktuell. Det är överhuvudtaget
lika förvånande som beklämmande att
konstatera hur svårt det är att få uppgift om vad som
publicerats här i landet. När jag för några år
sedan för en handboks räkning ville göra en
sammanställning över vad Statens Offentliga
Utredningar innehöll av intresse för byggnadsfacket,
var den enda möjligheten den att från
distributören, Nordiska Bokhandeln, få låna ett
exemplar av det sista häftet för varje år under den
aktuella tidsperioden. På omslaget till dessa
finnas nämligen samtliga årets publikationer
angivna. Senare fick jag uppgift om att en dylik
förteckning finnes i riksdagsbibliotekets
fack-katalog, men detta kände vare sig tryckeri eller
distributör till.
En systematiskt uppställd katalog över acta
skulle för övrigt med fördel kunna utvidgas till
en katalog över all svensk facklitteratur, även
tidskriftsuppsatser. Denna katalog bleve
säkerligen så omfångsrik att en uppdelning i många
band behövdes. Kostnadsskäl bör dock ej få
avskräcka, ty ha vi råd att publicera facklitteratur
måste vi även ha råd att katalogisera den.
Kata-logiseringskostnaden måste ju vara obetydlig
jämfört med kostnaden för publiceringen.
Bokhandlarna ge ut "Årskatalog för svenska
bokhandeln" över nyutkommen litteratur, indelad i två
avdelningar, en alfabetiskt och en systematiskt
uppställd. Den senare är uppställd efter
"Klassi-fikationssystem för svenska bibliotek". Den fyller
dock ej de ovannämnda önskemålen, dels emedan
tidskriftsuppsatser ej medtagas och dels emedan
varje häfte blott representerar ett års litteratur.
Med hjälp av en dylik facklitteraturkatalog
skulle man få möjlighet att överblicka det svenska
facklitteraturbeståndet på ett betydligt bättre och
bekvämare sätt än med hjälp av bibliotekens
kortlådor. En dylik publikation kunde bli
ekonomiskt självbärande.
Centralt facklitteraturbibliotek
ined "öppen" uppställning
Man kommer nu över till önskemålet att ta del
av den litteratur man ej själv innehar, och
hänvisas då till biblioteken. I läsesalarna finnes i
regel i tidsföljder ordnade tidskrifter och acta samt
viss handbokslitteratur; övrig litteratur förvaras
i arkiv, dit allmänheten ej äger tillträde. Varför
icke ordna all litteratur systematiskt och
tillgänglig för allmänheten, så att man kan gå in på ett
visst DK-nummer och, utan att först leta i
kortsystem, i en följd finna all den litteratur man
söker, böcker, acta, tidskriftsuppsatser, de
senare inordnade i samlingspärmar? Mig veterligt
finnes inget större bibliotek som har det så
ordnat. Om detta system skulle anses innebära för
stort ingrepp i befintliga biblioteks
arbetsförhållanden, skulle man kunna tänka sig ett särskilt
centralt facklitteraturbibliotek, där i första hand
all svensk facklitteratur fanns samlad i
DK-följd (0—9), direkt tillgänglig för den
kunskapssökande ("öppen uppställning").
Här har huvudsakligen talats om svensk
facklitteratur, och det avsiktligt, ty den svenska
facklitteraturen är ganska rik och det är därför
mycket att vinna på att rationellt utnyttja den.
Väu-det av den utländska litteraturen skall ingalunda
förringas, men vi böra först städa i våra egna
skrivbordslådor innan vi börjar rota i våra
grannars. Att specialister inom vissa fack icke anse
sig ha mycket att hämta här hemma, inverkar
ej på giltigheten av vad ovan sagts, ty biblioteken
äro ej endast avsedda för specialister. Att sortera
den utländska facklitteraturen får bli nästa steg,
som bör tagas så snart som möjligt men som ej
bör få försena eller komplicera tillvaratagandet
av den svenska litteraturen.
En annan omständighet, som ej heller berörts
ovan, är det nu så moderna sysslandet med
referat, kartotek och bibliografier. Jag har en känsla
av att referatsamlingar o. d. lätt tendera att bli
självändamål. Man lägger ned mycket pengar
och arbete på en referatsamling och får kanske
en 10 000 eller 100 000 kort, men när man sedan
behöver en uppgift går man kanske i alla fall till
bokhyllan och letar efter något häfte, ty sådan
är den mänskliga naturen att man instinktivt
vänder sig direkt mot kunskapens källa och
glömmer bort eller anser sig ej ha tid att först
gå till kartoteket. Att kartotek och referat på
många håll äro nödvändiga kan ej bestridas,
men intresset för dessa bör i alla fall ej få
undanskymma intresset för andra vägar.
Större omsorg och enhetlighet i klassificeringen
En förutsättning för att en på DK-systemet
grundad litteraturtjänst, av vad slag den vara
månde, skall fungera, är givetvis att
klassificeringen göres riktigt. De flesta läsare lita väl på
de små siffrorna i övre högra hörnet som på
Guds ord, eller ännu mer. Jag har gjort en
flyktig undersökning av ett antal på måfå utvalda
uppsatser och därvid funnit att allt kanske ej
är så bra som det kunde vara. Vissa
klassificeringar ge nämligen vid handen att fackmän ej
utnyttjas, t. ex. när en artikel om vridning av
stålbalkar placeras under Mekanik, numret för
rotation (vridning = rotation har man ansett).
I andra fall synes principiella fel föreligga, som
t.ex. när en uppsats om "Skeppsbyggeriet i
Sverige" ej klassificeras på Skeppsbyggeri utan pä
Statistik under DK 3 ("Samhällsvetenskaper,
Bätt. Förvaltning.") Anledningen är att artikeln
innehåller viss statistik. Till vilket kaos det
skulle leda om alla uppsatser som innehålla statistik
toges bort från sitt "saknummer" och placerades
under "Statistik", är ju ej svårt att förstå. Man
behöver också blott gå igenom vad som samlats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
