Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1948 - Sofar, av E L - Transistor, av E L - Nålbrusfilter, av sah - Televisionskongress - Brittisk radioutställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C) 16
TEKNISK TIDSKRIFT
Loran eller Decca (Tekn. T. 1947 s. 405; 1946 s. 153), men
sändare och mottagare är ombytta.
Sofar är baserad på ett fenomen, som upptäcktes under
kriget. Djupt ner i havet finns ett skikt, där ljudet
passerar rätt fram utan att gå uppåt eller nedåt. Detta beror
på att ljudvågor som går upp i övre angränsande skikt
bryts av nedåt och de som går ned bryts av uppåt. Det
speciella skiktet skiljer sig nämligen från omgivningen
genom att fortplantningshastigheten är lägst där. Det är
förändringen i hastighet som åstadkommer avböjningen
av ljudvågorna, på analogt sätt som ljusvågor och
elektromagnetiska vågor. Att ett minimum av
fortplantningshastigheten finns, orsakas av att denna är beroende av
två faktorer nämligen temperatur och tryck. Hastigheten
sjunker med sjunkande temperatur och stiger, ehuru i
mindre grad med ökat tryck. Temperaturen sjunker i
allmänhet ned till omkring 1 400 m djup och förblir sedan
konstant. Man får alltså ett minimum i hastighet ungefär
vid det angivna djupet, och därmed förutsättningen för
en ljudkanal.
Ifrån ljudkällan går en ljudvåg direkt i horisontalplanet
och fortplantar sig i detta plan. Ljudvågor med vinklar
både uppåt och neråt bryts ihop till ljudkanalen. Dessa
ljudvågor, som fortplantar sig med successiva reflexioner
mot övre och undre skikt, kommer att dämpas mera än
den direkta vågen. Vågor som passerar ut ur skiktet
kommer fortare fram, ty de kommer in i skikt med högre
fortplantningshastighet. Just den direkta vågens slut är
mycket skarp; det är möjligt att fastställa tiden med en
noggrannhet av 0,1 s. Ljudet som anländer till
mottagningsstationerna börjar med svaga signaler och byggs
successivt upp till ett crescendo, som hugges av tvärt.
Ljudimpulsens längd är beroende på avståndet — omkring
1 s per 160 km. Man har kunnat överföra ljud över mycket
stora avstånd, t.ex. från Dakar till Bahamas, ca 6 000 km.
Den apparatur, som nu används är ett försöksutförande,
grundat på befintliga kommersiella typer av apparater,
fig. 1. Systemet kräver kontinuerlig drift och övervakning
dag och natt. Man har därför utrustat apparaten med både
magnetiska och grafiska registreringsapparater, två av var
sort. Den magnetiska registreringsapparaten är av
stål-bandstyp och har en registreringstid av 2,5 min.
Ljudet upptas av mikrofoner, placerade på 1 400 m djup.
Mikrofonerna är förbundna med var sin förstärkare,
utrustade med lågpassfilter med gränsfrekvensen 500 p/s.
Förstärkaren har mycket lågt brusvärde. Dess utgång är
förbunden med en samlingsskena, till vilken den
automatiska startanordningen är kopplad och till vilken alla
fyra registreringsapparaterna kan kopplas. Normalt står en
av de magnetiska apparaterna inkopplad. När en signal
inkommer hörs denna direkt i en högtalare, registreras på
den magnetiska apparaten och startar samtidigt den
grafiska registreringsapparaten. Eftersom signalen byggs upp
långsamt har operatören i allmänhet tid att direkt
övervaka signalens slut, i varje fall den magnetiska
registreringen, vilken sedan kan överföras till den grafiska
apparaten. Denna kan köras med dubbla normala hastigheten,
10 mm/s, om stor noggrannhet önskas. På registrerings
remsan erhålles sekundmärken, varigenom tidpunkterna
noggrant kan fastställas. Impulserna från en kronometer
registreras även på den magnetiska apparaten, de överförs
därvid till impulser 3 kp/s (Electronics juni 1948). E L
Transistor är ett nytt slag av förstärkande element vilket,
liksom vakuumiöret kan användas som förstärkare eller
oscillator; till skillnad från detta har det varken vakuum,
glasbehållare eller glödtrådar. Mot ett stycke av
halvledaren germanium ligger två lätta kontakttrådar an.
Avståndet mellan trådarna är mycket litet, 0,05 mm. Hela
anordningen är innesluten i en metalltub av 25 mm längd.
Med en enhet kan man uppnå 20 db förstärkning.
Inimp-dansen hos transistorn är ca 1 000 ohm och utimpedansen
Fig. 1.
Exempel på
transistorns användning; t.v.
en typisk
föi-stärkarkrets,
t.h. en
oscillatorkrets.
ca 10 000 ohm. Man kan ta ut ca 50 mVV och
strömförbrukningen är 100 mW.
Förstärkningsprocessen förklaras på så sätt, att
inkon-takten omges av en "area of interaction". I denna ändras
halvledarens elektroniska struktur, beroende på
inströmmens storlek. Om utkontakten placeras i denna area
kommer den därför att bli beroende av inströmmen. Man kan
ännu inte säga mycket om transistorns livslängd, stabilitet
o.d.; man tror emellertid, att den förhåller sig ungefär som
en likriktare. Priset kan inte heller sägas något om nu.
Transistorn har använts som förstärkare för tonfrekvens
i ett telefonsamtal. En radioapparat med transistorer som
förstärkare och en likriktare som detektor, alltså helt utan
rör, fungerade tillfredsställande. En generator för
normalfrekvens har utförts med transistor (Electr. Engng aug.
1948; Electronics sept. 1948). E L
Nålbrusfilter. Det vid elektrisk återgivning av
grammofonskivor alstrade biuset är dels lågfrekvent (alstrad av
motorns och skivtallrikens rörelse), dels högfrekvent, i
regel över 3 000 p/s (i huvudsak alstrad av nålens
mekaniska svängningar). Det första slaget av störningar kan
lätt elimineras genom lämplig konstruktion av
apparatlådan, medan den andra vanligen avhjälpes genom att dels
göra pickupen så lätt som möjligt, dels med hjälp av
bandfilter eller genom inspänning av nålen avskära
brusfrekvenserna: metodens nackdel är då, att man samtidigt med
bruset skär bort de högre tonerna i musiken, vilket gör att
t.ex. cymbalen i en orkester helt försvinner, liksom alla
övertoner av högre ordning.
Nu är det så, att nålbruset har konstant nivå, oberoende
av musikens ljudvolym; vid fortepassager täcker därför
musiken helt nålbruset, som kommer fram i den mån som
den inspelade ljudstyrkan minskar. Detta förhållande har
i USA utnyttjats i en filtertillsats, avsedd att tillkopplas
radiogrammofoner och innehållande volymstyrda
elektroniska maximalkretsar, vilka i varje ögonblick anpassar sig
efter ljudvolymen. Vid hög volym släpper filtret igenom
bela frekvensområdet men minskar detta vid lägre
ljudstyrka. Detta innebär icke någon större förlust i
återgivningens trohet, eftersom det mänskliga örat vid svag
ljudstyrka icke kan höra frekvenser över 2 500 p/s.
Endast tre tillverkare har fått licens att sälja denna
tillsats tillsammans med sina dyrare radiogrammofoner, till
en merkostnad av omkring 100 $. Avsikten är att så
småningom göra metoden tillgänglig även för billigare
apparater, varvid prisökningen beräknas hålla sig vid 10 % av
apparatens värde (Fortune juni 1947). sah
Televisionskongress. Societé des Radioélectriciens ordnar
en kongress i televisionsfrågor i Paris den 25—30
oktober 1948. Huvudfrågan är förhållandet mellan televisionen
och biografen. Vidare kommer ett stort antal tekniska
frågor att diskuteras, bl.a. iörfrågan, transmissionsfrågor
och synkroniseringssignaler. Programmet upptar ett stort
antal tekniska demonstrationer. Närmare upplysningar
lämnas av byrådirektör S Lemoine, Telegrafstyrelsen.
Brittisk radioutställning. Radio Component
Manufac-turers’ Federation utställer delar för radio, elektroteknik,
elektronik och teleteknisk industri i Kungshallen,
Kungsgatan 18, den 18—22 oktober 1948.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
