Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 16 oktober 1948 - Theory of Servomechanisms, av L von Hámos - Instrument and Control Manual for Operating Engineers, av L von Hámos - Elements of Applied Energy, av C S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70fi
TEKNISK TIDSKRIFT
Theory of Servomechanisms, redigerad av H M James.
N B Nichols & R S Phillips, Mc Graw-Hill, New York
1947. 375 s„ 159 fig. 5 $.
Detta 25:e band av MIT:s "Radiation Laboratory Series"
sammanfattar forskningsresultat från åren 1940—45 inom
den del av servotekniken, som utvecklats för
radarteknikens behov. Som bekant förfogar en modern
eldlednings-radar över servomekanismer, vilka dels driver antennen i
sid- och höjdled, dels förställer avståndsinställningen. Tack
vare denna automatik följer radaranläggningen helt
självständigt ett rörligt mål, som en gång infångats.
Synnerligen höga krav ställes på ifrågavarande
servomekanismer-na. Ett mycket omfattande teoretiskt och experimentell!
forskningsprogram måste läggas upp inom Radiation
Laboratory enbart för denna detalj inom radartekniken. 1
denna bok, som skrivits av flera författare, behandlas,
vitt skilda ämnen. Vid sidan av avancerade matematiska
(eorier finnes bidrag med praktiska data angående i
radar-servon förekommande byggelement, såsom motorer,
kugghjul och elektroniska kretsar. Utgivarna har dock förstått
att bygga ett enhetligt verk av de skilda bidragen.
Efter en allmän inledning ges en mycket gedigen
matematisk bakgrund till servoteorin. Förutom den
frekvensanalytiska metoden, som matematiskt sammanfaller med
Laplace-transformationen och som uttrycker linjära kom
ponenters dynamiska egenskaper med
överföringsoperatorer av typen Y(ä) (där s har betydelsen av en komplex
frekvens), arbetas här ofta med begreppet "weighting
func-tion", W(t). Denna reella funktion av tiden t är identisk
med den inversa Laplace-transformen av Y(s). Sambandet
mellan in- och utstorhet uttryckes med hjälp av W (t) i
form av en reell "Faltungsintegral"
t
ßu (t) = \ W(t — t) si (t) d r
o
1 den servoteoretiska delen som följer behandlas även
sammansatta linjära kretsar. Kapitlet som behandlar
byggelementen innehåller värdefulla data och anvisningar för
den teoretiska behandlingen av dessa.
Efter dessa grundläggande frågor behandlas ingående
vissa konkreta, inom radartekniken förekommande,
servomekanismer. Härvid göres läsaren förtrogen med den
avancerade beräkningsteknik som utvecklats för att kunna
dimensionera ett invecklat systems komponenter ur
dynamisk synpunkt. Grafiska metoder måste härvid i stor
utsträckning anlitas. Somliga av dessa publiceras här för
första gången. Av stort teoretiskt intresse är kap. 5
(författat av W Hurewicz) som behandlar av intermittenta
signaler påverkade servosystem, "pulsed servo". Även för
dessa införes begrepp som svara mot de kontinuerliga
linjära systemens frekvensanalytiska egenskaper.
Från och med kap. 6 behandlas servokretsarna med
statistiska metoder. Anledningen till detta är, att hos
radar-servomekanismer hänsyn måste tas till en mångfald av
olika tänkbara tidsförlopp hos ingångssignalen samt till
oregelbundet uppträdande störningar. Man undersöker
servomekanismens beteende under inverkan av dessa
storheter, vilkas fördelning antas följa vissa statistiska lagar.
Som mått för systemets dynamiska kvalitet anges
RMS-kriteriet. Detta innebär, att roten ur tidsmedelvärdet av
servofelets kvadrat
+ T
& = Hm o]T | dt- & (0
r-> oc ^7 J
- T
skall göras så liten som möjligt inom ramen av en
föregiven konstruktionstyp. Kravet uppfylles givetvis endast
kollektivt för en grupp tänkta ingångsförlopp, vilka
karakteriseras genom vissa statistiska egenskaper. Även här
kommer frekvensanalytiska metoder till användning. Det
införes således dels en sorts kollektiv spektralfördelning
för såväl ingångssignalen som för störningarna, dels en
ömsesidig spektralfördelning mellan dessa båda kollektiv
(frekvensanalytiska motsvarigheten till statistikens
korrelationsfunktioner). Med hjälp av dessa begrepp samt de
vanliga överföringsoperatorerna kan villkoret för den
"bästa" lösningen av ett konstruktivt problem relativt
enkelt formuleras. Slutligen behandlas några servokretsar
med "mänskliga" mellanlänkar, ett område där ännu
mycket forskningsarbete återstår.
Boken är en synnerligen givande läsning för alla (icke
enbart radarservospecialister), som mera ingående vill
studera teorin för linjära regleringskretsar. L von Hàmos
Instrument and Control Manual for Operating En-
gineers, av W F Fellier. Mc Graw-Hill, New York 1947.
426 s., 457 fig. 6 $.
Ordet "manual" borde översättas med atlas eller
bilderbok för att karakterisera detta verk över industriell
mät-och regleringsteknik avfattat för driftingenjörens och
verkmästarens behov. Läsaren kan stifta bekantskap med
en hel rad mätinstrument för vätskenivå, tryck, temperatur
och fuktighet avsedda dels för direkt observation eller
såsom kännande organ i regleringskretsar. Likaså
behandlas de vanligaste verkställande organen, ventilerna, mycket
utförligt. Mindre utrymme har lämnats själva
regulatorerna. Ett särskilt kapitel ägnas åt reglering av matarvatten,
samt ett åt mekaniska varvtalsregulatorerna.
Framställningen är genomgående elementär, bitvis t.o.m. populär.
Bilderna är mestadels starkt schematiserade och saknar
uppgifter om en del apparaters verkliga utseende och
dimensioner. Teorin beröres mycket flyktigt och läsaren kan
lätt erhålla intrycket, att regleringsproblem löses enbart
genom sammanfogning av några tilltalande komponenter.
Framställningens tyngdpunkt ligger på de hydrauliska och
pneumatiska anordningarna. Elektroniska hjälpmedel
beröres mycket kort.
Bokens värde ligger mera på det praktiska planet. Genom
kvalitativ beskrivning av de oftast förekommande
byggelementen samt några typiska kombinationer väckes
intresset och ökas förståelsen hos läsaren för
instrumentering och reglering överhuvudtaget. Praktiska synpunkter,
på t.ex. skötsel och vård, vilka icke förmedlas av mera
teoretiskt inriktade böcker, förekommer i stort antal. Även
konstruktörens fantasi kan stimuleras genom det stora
antalet exempel; dock är de meddelade data för fåtaliga, för
att kunna tjäna till ledning vid nykonstruktioner.
Litteraturhänvisningarna är sporadiska, dock anges vid
de flesta konstruktionerna den tillverkande firman. Såsom
appendix åtföljes en lista av termer och definitioner inom
regleringstekniken, vilka godtagits av ASME. Även här i
Sverige bör en enhetlig terminologi på detta område
skapas. För närvarande saknar vi ännu allmänt godtagna
uttryck för många termer inom reglerings- och
servo-området. L von Hàmos
Elements of Applied Energy, av Frederick T Morse.
Van Nostrand, New York—London 1947. 444 s, 245 fig.
5,50 $, 30 sh.
Boken utgör en utomordentligt klar och redig
introduktion i värmekrafttekniken. Några matematiska
förkunskaper hos läsaren förutsättes ej. Efter två inledande och
grundläggande kapitel behandlas i tur och ordning:
förbränningslära, termodynamiska kretsprocesser,
värmekraftmaskinernas mekaniska element, luftkompressorer
och luftkonditionering, kylmaskiner, förbränningsmotorer,
gasturbiner, reaktionsdrift, ångkraftanläggningar,
ångalstring samt slutligen diverse till värmekrafttekniken
hörande hjälpapparater och driftdetaljer. Varje kapitel
avslutas med övningsproblem för läsaren. Det som gör
boken så lättläst och trevlig är den fria och okryslade
tonen som går igen i alla kapitel. Som exempel därpå kan
nämnas fig. 4—5 på s. 85 (utströmning ur dysor); en dylik
figur torde knappast kunna påträffas i andra än
amerikanska läroböcker. Boken kan rekommenderas för dem
som ämnar sätta sig in i ämnet. C S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
