Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 23 oktober 1948 - Förslaget om havsnivåkanal vid Panama, av K A Fröman - Diskussion, av Herman Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 oktober 1948
691
normerna för en havskanal vid Panama förutsätter en
strömhastighet av högst 4,5 knop samt en farhastighet
av mellan 6 till 10 knop.
Med hänsyn tagen till att djupet i Panamakanalen föreslås
till 1,5 gånger fartygets djupgående under det att våra
hamn-infartsleder ej torde ha ett djup av mera än 1,1 à 1,2 gånger
fartygets djupgående, torde fartygen behöva framföras
med lägre fart och försiktigare i dessa farleder än i
Panamakanalen, vilket även med hänsyn till fartygens sämre
manöverförmåga vid minskat djup torde vara nödvändigt.
Av särskilt intresse är de anordningar, som föreslås för
reglering av tidvattnet och åtgärder för övervinnande av
nivåskillnaderna på Stillahavs-sidan. Dessa anordningar
bestå av en sluss av normal konstruktion samt en
förbi-passagekanal med avstängningsdamm och en
vattenregle-ringsdamm.
Förbipassagekanalen beräknas kunna hållas öppen
närmare 4 h per dygn. Under den övriga tiden skulle således
slussen behöva användas. Strömmen i kanalen skulle då
kunna begränsas till 2 knop och den vattenslåndsskillnad,
som skulle övervinnas genom sluss, skulle då variera
mellan 5’ och 10’, eller 1,5 m och 3,0 m. Genom att
använda vattenregleringsdammen skulle man givetvis kunna
tappa lika mycket vatten genom kanalen som tillåtes
strömma genom förbipassagekanalen vid 5’ eller 1,5 m
vattenståndsskillnad mellan Stilla Oceanen och Atlanten.
Härigenom skulle den vattenståndsskillnad, som behöver
övervinnas genom slussning, i allmänhet ej behöva
överstiga 1,5 m. Denna relativt obetydliga höjdskillnad skulle
kunna med fördel övervinnas genom att använda en sluss av
den typ, som blivit utförd i Falsterbokanalen. Principen för
denna sluss är, att den har givits så stor längd och har
så rymlig slusskammare, att fartygen som passerar
slus-en ej behöver lägga fast under slussning utan kan med
sakta fart passera genom slusskammaren under den tid,
som åtgår för att stänga ena porten, höja eller sänka
vattenytan i slusskammaren och öppna andra porten.
Slussen består av två rörliga dammar, placerade på 1 000 m
avstånd från varandra. Den mellanliggande kanälsträckan
utgör sålunda slusskammaren. Vattenståndsskillnaden
uppgår i allmänhet endast till några decimeter, men slussen
är konstruerad att kunna användas för upp till 1 m
vatten-ståndsskillnad. Bottenbredden i slusskammaren är 40 m
och i portöppningen 29 m med 25 m fri
genomseglings-öppning. Djupet är 7,2 m.
Havsnivåkanalen vid Panama föreslås få ett djup av
18 m, en bredd av 180 m och den största höjdskillnad,
som behöver övervinnas genom slussning, är 3 m. I
normala fall skulle man emellertid kunna inskränka
vattenståndsskillnaden genom vattenreglering till 1,5 m. Man
skulle således kunna anta att Falsterbokanalens sluss,
förstorad omkring tre gånger, skulle kunna passa för en
havsnivåkanal vid Panama.
En överslagsberäkning ger även vid handen att det skulle
vara möjligt att använda den typ av sluss som
Falsterboslussen representerar. Sluss- och
vattenregleringsanlägg-ningen vid Stillahavs-sidan skulle sålunda i princip kunna
anordnas på det sätt fig. 1 anger. Slussanläggningen skulle
bestå av två slussar, placerade bredvid varandra på ömse
sidor om vattenregleringskanalen, som skulle kunna släppa
Fig. 1. Sluss- och vattenregleringsanlåggning vid
Stillahavs-sidan.
Fig. 3. Tidvattensluss; längd 3 600, bredd 180, djup 18 m.
igenom så mycket vatten att normalt tidvattenskillnaden
skulle nedgå till omkring hälften av den maximala (± 10’,
dvs. ±3 m). Slussarna skulle då normalt ej behöva
övervinna mera än 1,5 m höjdskillnad, men de bör för alla
eventualiteter konstrueras för hela vattenståndsskillnaden
±3 m.
Slusskammaren bör ha en längd av 3 600 m och ges en
tvärsektion med samma bredd och djup som kanalen, dvs.
180 m och 18 m. Slussportarna kan utbildas i princip på det
sätt fig. 2 anger, som skjutportar med flyttankar och med
inbyggda segmentluckor för fyllning och tömning av
slusskammaren. Dimensionerna blir avsevärda. En sådan port
får en längd av omkring 190 m och en bredd och höjd
av omkring 30 m. Den sammanlagda luckarean uppgår till
omkring 870 m2 och vid största höjdskillnaden (3 m)
uppgår vid slussning den maximala till eller från
slusskammaren strömmande vattenmängden till omkring 2 500 m3/s.
Det hydrodynamiska förloppet vid en slussning vid 3 m
vattenståndsskillnad framgår av fig. 3, som även anger
vattenytans lutningar i slussens längdriktning i
slusskammaren, vilka kan väntas uppstå av vågrörelse under slussning.
I allmänhet skulle man dock ej behöva slussa vid högre
vattenståndsskillnader än 1,5 m. Vid 3 m höjdskillnad
skulle ett fartyg om 300 m längd kunna passera slussen
med en medelfart av omkring 3,6 knop och vid en
vattenståndsskillnad av 1,5 m med en medelfart av 4,2 knop.
Tiden för en passage genom slussen för ett fartyg
kommer att uppgå till ca en halv timme. Slussarna får sin
största kapacitet, om fartygen mötes i portöppningen.
Fördelarna med en slussanläggning utförd på detta sätt
i jämförelse med en sluss av normal typ och
förbipassage-kanal skulle vara, att den har större kapacitet än denna
senare anordning samt att den torde vara bekvämare för
fartygen att passera och dessutom vara svårare att sätta
ur funktion genom bombning, enär båda slussarna kan
tjänstgöra som förbipassagekanaler om portarna skulle
bli obrukbara genom bombning och slusskamrarna ej är
mera sårbara än kanalen i övrigt.
Fig. 2. Skjutport till tidvattensluss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
