Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 30 oktober 1948 - Markutprovning av flygplan, av Lars Axel Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70fi
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Typisk provrigg för skjuvpanel med kantförstärkt hål.
Prov har emellertid en alldeles speciell
egenskap, som aldrig så goda beräkningar saknar. Den
kontroll, som vid markprov erhålles på
konstruktionens egenskaper är ju något mycket
påtagligt, och av stort psykologiskt värde för alla
dem, som har med flygplanets tillkomst och
kontroll att göra och bidrar i sin mån till att befästa
kundens förtroende för flygplanet i sin helhet.
Man får icke heller bortse från betydelsen av
den ökade känsla av säkerhet, som provflygaren
självfallet känner vid en prototyps första
flygning, när han med egna ögon haft tillfälle att
konstatera, att delkonstruktionerna verkligen
har de utlovade eller fordrade egenskaperna.
Det är ju självfallet alltid önskvärt att
förhållandena under prov med detaljer eller hela
system för att verifiera konstruktionsegenskaperna
är så verklighetstrogna som möjligt, och att
hänsyn tas till såväl normala som extrema
driftsförhållanden. Emellertid blir ofta både de
tekniska svårigheterna som de därmed
sammanhängande kostnaderna ofta så betydande, att
förenklingar baserade på kompromisser mellan
olika synpunkter måste kunna — och ofta även
med fördel kan tillgripas. Provarrangemangen
fordrar dock alltid en kritisk granskning, så att
exempelvis ej nya faktorer av förändrande
karaktär jämfört med verkligheten oavsiktligt
införes. Det måste också påpekas att prov, som
avser att efterlikna långtidsdrift, bör göras icke
blott på en individ av ett system eller föremål
utan helst på flera, vilka om möjligt skall vara
av seriemässig kvalitet.
För att belysa några av de anförda
synpunkterna göres nedan en snabbexkursion i
markprovens rika flora.
Bland de grundläggande hållfasthetsproven
märkes sådana för att bestämma plåtpanelers
tillåtna skjuvhållfasthet. En typisk provrigg
visas i fig. 1, som avser skjuvprov med plan panel
med hål och olika slag av hålförstärkningar. Vid
ett hastigt betraktande förefaller provutförandet
att i stort sett vara invändningsfritt, men ett
närmare studium ger bl.a. anledning till följande
påpekanden: den ram, vars horisontella sidor
motsvarar balkens duralbominar är av stål, vars
elasticitetsmodul är tre gånger högre än durals,
panelen är bultad och ej nitad till ramen;
last-införingen i den vertikala ramsidan blir alltför
koncentrerad i nedre hörnet, vilket tillsammans
med att panelens utsträckning är väl liten i
längsled ej medger att ett konstant skjuvfält
utbildas. Det vore ej så svårt att komma
verkligheten åtskilligt närmare genom att göra ramen i
dural och att utöka panelens längd genom två
något styvare ändfält, så att ett konstant
skjuv-flöde infördes i det mittre provfältet. Men en
dylik duralram skulle blott kunna användas en
gång, emedan ramen därefter vore permanent
deformerad. Det är dessutom ur kostnads- och
tidssynpunkt önskvärt att göra panelerna så små
och så okomplicerade som möjligt, när det gäller
tillverkning av ett större antal provföremål med
endast små variationer sinsemellan.
Provanordningen ger goda jämförelseresultat;
absolutvärdena bör jämföras med beräkningar och med
resultaten av större prov, i vilka den aktuella
panelen ingår som ett delelement.
Brottprov på vitala gjutgods av lättmetall
bjuder på en del svårigheter, främst genom att
provanordningarna, som fortfarande bör vara felfria
när gjutgodset brister, måste dimensioneras
många gånger kraftigare än den högsta last, som
gjutgodset beräkningsmässigt någonsin blir
utsatt för. Orsaken härtill är att den specifika
hållfastheten hos dylikt gjutgods kan variera starkt,
samtidigt som man med hänsyn till risken för
slagginneslutningar, pipes o.d. räknar med en
förhållandevis stor extra säkerhetsmarginal.
Provdonen får sålunda en alltför stor styvhet,
som avsevärt kan förändra gjutgodsets
inspän-ningsförhållanden, så att spänningar och
deformationer blir annorlunda än i verkligheten. Vid
Fig. 2. ’’Scandia" under högsta tillåtna last vid totalprov
av ett flygfall; observera de icke permanenta rynkorna i
plåten vid denna last!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
