Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 30 oktober 1948 - Saab »Scandia» — det första helsvenska transportflygplanet, av Tord Lidmalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70fi
126 TEKNISK TIDSKRIFT
Flygkroppen försågs nu med fullständig
ljud-och värmeisolering samt inredning. Helt ny
instrument- och radioutrustning installerades i
stället för den tidigare provisoriska.
Värmepannan installerades i ventilations- och
avisnings-systemen. Nytt eldsläckningssystem infördes
med rökdetektorer i lastrum och branddetektorer
i motorinstallationer och vid värmepannor. De
modifieringar, som provflygningarna hade visat
vara nödvändiga, infördes. Då verkstadsperioden
avslutades strax efter nyåret 1948 var
provflygplanet i stort sett utrustat på samma sätt som
de kommande serieplanen, vilka nu var under
tillverkning.
Under våren genomfördes med gott resultat
kompletterande provflygningar. Bland annat
utprovades avisningsanläggningen dels genom
mätning av temperaturstegringarna i uppvärmda
partier av vinge och stjärtytor, dels under
verkliga förhållanden med kraftig isbildning. I maj
1948 avslutades utprovningen och sedan all
mätutrustning monterats ned och flygplanet
undergått en välbehövlig uppsnyggning kunde det
disponeras av försäljningsfolket för
demonstrationsändamål. Sedan dess har "Scandia" visats för
representanter för flygbolag, myndigheter och press
och flugits av ett stort antal piloter i de
skandinaviska huvudstäderna, i Dublin, Prestwick,
London, Bryssel och Amsterdam och överallt fått
de bästa lovord. Den allmänna meningen är, att
flygplanet med sina utomordenliga
flygegenskaper, goda prestanda och sin väl avvägda storlek
är den enda existerande idealiska ersättaren för
den hittills mest använda men numera
föråldrade Douglas DC-3. Man vågar tro, att den första
leveransen, vilken som sig bör går till det svenska
AB Aerotransport, kommer att följas av många
till utländska köpare och att "Scandia" blir en
välkänd typ på de flesta av världens flygplatser.
Målet för projektet
Då projekteringen av Saab "Scandia"
igångsattes, var Douglas DC-3 det mest använda
transportflygplanet. Typen var emellertid något till åren
kommen; den konstruerades vid mitten av
1930-talet och kunde ej längre anses fylla de krav,
som ställdes på ett modernt transportflygplan.
Det stod därför klart att vad trafikflyget
framför allt skulle komma att behöva åren närmast
efter krigets slut var en modern ersättare för
DC-3. Det förutsågs, att trafikvolymen skulle
komma att stiga, varför större typer än den
21-sitsiga DC-3 kunde bli motiverade. Kraven på
snabbare transporter gjorde en ökad marschfart
önskvärd. Saab beslöt att konstruera en ersättare
för DC-3 och uppställde som allmänna riktlinjer
för projektet kraven på största möjliga
flygsäkerhet och bästa transportekonomi. Flygplanet
skulle i främsta rummet avses för relativt korta
flygsträckor upp till 1 000 km och ha sittplatser
för 25—30 passagerare. Vidare skulle
marschfarten ligga på 350—400 km/h, vilket borde ge
en tillfredsställande transportekonomi. Att
ytterligare driva upp farten skulle ej löna sig, så
länge passagerarnas väntetider på flygplatser
och transporter till och från dessa tar en tid i
anspråk av samma storleksordning som flygtiden.
Projektets utformning
Sedan riktlinjerna för projektet uppdragits
kunde dess utarbetande påbörjas. Om det första
kravet, nämligen det om högsta möjliga
flygsäkerhet, gäller att de mest kritiska momenten
under flygning är start och landning. Inträffar
motorstopp på ett enmotorigt flygplan
omedelbart efter lättning måste flygplanet i regel landa
utanför fältgränsen med ett mer eller mindre
allvarligt haveri som följd. Flygsäkerheten fordrar
därför att ett transportflygplan har minst två
motorer och är fullt manöverdugligt med en
motor stoppad. Startvikten får vidare ej vara
högre än att starten skall kunna fullföljas och
flygplanet stiga till minst 15 m höjd innan
fältgränsen passeras, även om en motor stannar i
lättningsögonblicket. Dessa krav har
tillgodosetts på "Scandia".
Flygsäkerheten vid landning beror i första
hand på landningshastigheten. Denna beror i sin
tur på vingbelastningen, så att om denna ökas,
ökar också landningsfarten. Genom att höja
vingens lyftkraftsmaximum är det emellertid
möjligt att minska landningsfarten och trots att
vingbelastningen på "Scandia" med hänsyn till
den högre marschfarten ökats med omkring
40 % jämfört ined äldre flygplan, har
landningsfarten ej behövt höjas, tack vare användandet
av mycket effektiva vingklaffar.
Ett mycket väsentligt bidrag till säkerheten vid
12°
[-Anfallsvinkel-]
{+Anfalls-
vinkel+}
Verklig
fart 150. km/h
13°
148 km/h
15° (överstegring) 17°
142 km/h
19°
Fig. 3. överstegringens
för-lopp på "Scandias’ vinge;
överstegringen förlöper
gradvis utåt, med ostörd
stabilitet och roderverkan som
resultat. Streckade ytor:
effektivt bärande vingyta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
