Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 13 november 1948 - Förenta Staternas mineralförsörjning, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 november 1948
749
Förenta Staternas mineralförsörjning. De många slag
av malmer och andra mineralprodukter som kan utnyttjas
kommersiellt, utgör en av Förenta Staternas värdefullaste
naturtillgångar. På dem grundar sig till stor del landets
omfattande industri, som i sin tur möjliggör en hög
levnadsstandard och ger landet en ekonomiskt ledande
ställning i världen. Men mineraltillgångarna tömmes med
ständigt ökad hastighet, och även mycket betydande
fyndig-heter tar småningom slut. Sedan den industriella
expansionsperioden i slutet av 1800-talet har utvinningen ökats
oerhört. Medan totala värdet av landets mineralproduktion
år 1800 var 367 M$, hade det 1907 stigit till över 2 000 M$,
och under krigskonjunkturen nåddes 1944 den mycket
höga siffran 8 500 M$; även detta rekord överskreds dock
1946, då mineralproduktionen värdesattes till 9 000 M$.
Denna starka ökning och svårigheten att nå tillräcklig
försörjning under det andra världskriget bör ses i
samband med mineraltillgångarnas begränsning. För att få en
överblick av Förenta Staternas nuvarande
mineralförsörjning och dess framtidsutsikter har Department of the
Interiör låtit Bureau of Mines och Geological Survey utföra
en undersökning, vars resultat har publicerats i en rapport,
"Mineral Position of the United States". Undersökningen
avser situationen närmast före och under andra
världskriget och gäller viktigare produkter från bergsbruket,
vilka används inom industrin; sådana material som sand,
kalksten, byggnadssten, skiffer, leror, fältspat osv., av vilka
landet har viktiga tillgångar, har dock icke tagits med.
De uppgifter om mineraltillgångarna som lämnas i
rapporten, avser förråden inom kända fyndigheter, såsom de
för närvarande kan bedömas med ledning av tillgängliga
data. Ingen hänsyn har alltså tagits till vad som kan
komma att upptäckas i framtiden. De anförda
kvantiteterna avser uppmätta eller påvisade tillgångar jämte
"sannolika" fyndigheter, dvs. sådana som ännu icke har
blottats, men vilka man på geologiska indikationer anser
sig kunna räkna med. Uppgifterna för helium, antracit,
bituminöst kol, brunkol, mangan, naturgas, petroleum,
rå-fosfat, nitrater och koksalt avser enbart uppmätta
tillgångar. Tillgångarna är vidare uppdelade i kommersiella
och icke brytvärda. De förra avser i regel mineral som
var brytvärda under de ekonomiska och tekniska
förhållanden som rådde 1944. övriga tillgångar innefattar
fyndigheter som det lönar sig att bearbeta endast under
gynnsammare ekonomiska förhållanden eller med
förbättrad teknik.
Jämför man storleken av de kommersiella tillgångarna
av 41 mineral etc. i kända fyndigheter med den
genomsnittliga, årliga produktionen och förbrukningen under
tioårsperioden 1935—1944 konstaterades bl.a. följande.
För 15 mineral motsvarar förråden ett halvsekels
efterfrågan enligt siffrorna för tioårsperioden; till denna grupp
hör stenkol, järnmalm och de för
gödselmedelsförsörjningen viktiga mineralen råfosfat, pottaska och nitrater.
Förråden av magnesium — huvudsakligen att utvinna ur
havsvatten och underjordiska sjöar — är praktiskt taget
obegränsade. Detta är också fallet med nitrater utvunna
ur luftens kväve samt koksalt som finnes i stora
underjordiska avlagringar och i havsvattnet. Förenta Staterna
producerar också det mesta av världens molybden och
även i detta fall finns goda reservförråd. Detsamma gäller
titanmineralen rutil och ilmenit, men hittills har endast
en del av landets behov tillgodosetts av inhemska
fyndigheter. De uppskattade kommersiella tillgångarna av tre
mineral, nämligen svavel, vismut och flusspat motsvarar
33—39 års förbrukning enligt medeltalet för åren 1935—
1944. Av de återstående 23 medräknade produkterna
motsvarar förråden icke fullt 25 års behov, och i denna grupp
ingår så viktiga mineral och metaller som bauxit,
petroleum, zink, koppar, tenn, bly samt de flesta
legerings-metaller för stål m.m. Det bör ytterligare påpekas att
förråden av naturgas och petroleum omfattar endast
påvisade tillgångar; i annat fall skulle relationen mellan
tillgång och behov bli en helt annan.
Eftersom Förenta Staterna producerade betydligt mer
råfosfat, molybden och svavel än som konsumerades inom
landet 1935—1944, framstår tillgångarna jämförda med
produktionen såsom betydligt mindre än i relation till
konsumtionen. Detsamma gäller i mindre utsträckning om
bituminöst kol, brunkol och antracit samt helium och
petroleum, av vilka produkter exporten under perioden
översteg den inhemska förbrukningen. Produktion och
konsumtion av naturgas var under perioden ungefär lika
stora, och av guld och silver finner hela produktionen
alltid köpare. Följaktligen blir den relativa storleken av
tillgångarna på naturgas, guld och silver densamma, antingen
den uppskattas på grundval av förbrukning eller
framställning. Av alla övriga här ifrågavarande produkter
understeg produktionen förbrukningen mer eller mindre,
varför förråden blir större då de jämförs med
produktionen än då de sättes i relation till konsumtionen.
Produktionen av kobolt utgör en mycket liten del av
förbrukningen, vilket förklaras av att denna metall i de flesta
fyndigheter framställes som biprodukt, medan utvinningen i
andra är ekonomiskt ofördelaktig. De kommersiella
tillgångarna av mangan och tantal är rätt små men brytningen
har också varit obetydlig. De brytvärda förråden av
glimmer för militära ändamål, långfibrig asbest, fjällig grafit,
nickel, tenn, industridiamanter och kvartskristaller är
antingen obefintliga eller mycket små.
Undersöker man Förenta Staternas grad av
självförsörjning med 39 ur industriell synpunkt viktiga mineral under
femårsperioderna 1935—1939 och 1940—1944 var för sig,
konstateras bl.a. följande. Före kriget var produktionen
lika med eller större än förbrukningen då det gällde 11
slags mineral. För 12 motsvarade utvinningen från 50 %
till något under 100 % av förbrukningen, för 6 från 10 %
till något under 50 %, medan för 10 mineral produktionen
uppgick till ej ens 10 % av behovet. Under femårsperioden
förelåg ingen brist på vare sig arbetskraft eller maskiner
och icke heller några inskränkningar orsakade av
produktionssvårigheter i övrigt. Produktionssiffrorna ger därför
en i stort sett god bild av de inhemska tillgångarnas
nyttovärde under rådande ekonomiska och tekniska
förutsättningar. Från 1935 t.o.m. 1939 var Förenta Staterna helt
självförsörjande med järnmalm och stenkol dvs. de
råmaterial som utgör grunden för den nutida industrin.
Landets ställning i fråga om oljor, koppar, svavel och
råfosfat var ävenledes god, men i fråga om andra mineral,
som likaså är nödvändiga under maskinåldern, var landet
i väsentlig grad beroende på tillförsel från utlandet. Under
kriget försköts relationen mellan produktion och
konsumtion anmärkningsvärt för vissa mineral. Betydande
förbättring i självförsörjningen åstadkoms för järnmalm,
flusspat, nitrat, kvicksilver, kali, bauxit, vanadin, arsenik,
volfram, ilmenit och fjällig grafit, medan beroendet av
utländska källor ökade avsevärt för koppar, zink, bly, rutil,
platinametaller och tantal. 1 stort sett förbättrades landets
självförsörjning mycket måttligt under kriget. Med tanke
på det oerhörda behovet av mineral för krigföringen och
de stora ansträngningarna för ökad produktion hade man
snarast väntat sig stora framsteg. Att
självförsörjningsgraden icke ökade så mycket får tillskrivas flera
faktorer. Bristande tillgångar hindrade en betydande
produktionsökning av många mineraliska produkter såsom kromit,
nickel, tenn, industridiamanter och kvartskristaller. För
några andra metaller och mineral har minskningen av
tillgången varit en betydelsefull orsak men ingalunda den
enda. Under kriget beredde den ringa kapaciteten,
beroende på bristen på arbetskraft och maskiner, de största
svårigheterna, då det gällde att utnyttja de potentiella
tillgångarna. Åsikterna går isär om den relativa betydelsen
av dessa orsaker, men det faktum står kvar, att krigs*
erfarenheterna blottade svårigheter i landets
mineralförsörjning och underströk det nödvändiga i att söka avhjälpa
dem.
Om man inskränker sig till de kända kommersiella
tillgångarna kan man som en sammanfattning av undersök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
