- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
755

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 20 november 1948 - Planering av varvsanläggningar, av Gerhard Berntson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 november 1918

755

banorna kan utnyttjas på två bäddar. I båda
alternativen förläggas transportgatorna
lämpligen mellan kranspåren.

Vid sidan av dessa båda typer av arrangemang
kan det förekomma en del varianter. Ett sätt
att minska olägenheterna med krantransporterna
i alternativet till vänster på figuren är att göra
avståndet mellan bäddarna relativt stort, så att
man får plats att lägga upp material mellan
fartygen och kranspåren. Ökningen av avståndet
sker emellertid på bekostnad av minskad
räckvidd för kranarna utöver fartygen och kan
därför icke göras hur stor som helst.

Den i fig. 1 och 2 visade inbördes placeringen
av bäddar, hall och materialgård får anses som
den mest naturliga. Av utrymmesskäl eller andra
orsaker är det dock ofta nödvändigt att förlägga
materialgården eller både materialgården och
plåtslagerihallen vid sidan av bäddarna. Under
alla förhållanden är det viktigt, att materialets
väg göres så kort som möjligt.

Ett par varvsplaner få tjänstgöra som
praktiska exempel i detta sammanhang. Av fig. 3
framgår, hur ett mindre engelskt varv, Lobnitz’
varv vid Clyde, som huvudsakligen bygger
mindre fartyg, löst problemet att modernisera sina
bäddar, sedan det börjat svetsa sina fartyg. Efter
omändringen har antalet bäddar minskats från
fem till tre. De gamla fasta kranarna, som hade
otillräcklig lyftkraft, ha ersatts med körbara
kranar om 20 t med mycket stor räckvidd,
placerade på var sin kranbana. Upplagsplatser ha
ordnats dels framför bäddarna, dels vid sidan
om dessa. En svetsningsverkstad har byggts till
i hörnet av plåtslageriverkstaden med
travers-banor utdragna åt båda håll utanför byggnadens
gavlar inom räckhåll för bäddkranarna. Fig. 4
visar ett varv av helt andra dimensioner,
Marin-ship Corp., Sausalito, Kalifornien, byggt under

kriget. Det har sex bäddar med sju 60 t kranar.
Plåt- och profillagret är placerat längst åt
vänster. Materialet går därifrån genom
plåtslageriverkstaden, som har sju skepp och är
öppen på båda långsidorna med utdragna
tra-versbanor åt båda håll. Det fördelas därefter med
en krän in i sammansättningsverkstaden, byggd
på samma sätt, och går vidare via en
uppsamlingskran in på upplagsplatsen framför
bäddarna, där hopsvetsningen till stora enheter äger
rum. De stora sektionerna föras därifrån med
bäddkranarna direkt till bäddarna. Materialet
förflyttas sålunda hela vägen från
bearbetningsverkstaden till bäddarna uteslutande med
kranar, ett mycket förnämligt transportsystem.

Skall något sägas om det praktiska utförandet
av stapelbäddar och tillhörande plåtslageri, kan
början lämpligen göras med plåt- och
profillagret. Detta bör givetvis förläggas så, att
materialet bekvämt kan matas fram till
plåtslageriverkstaden. Eftersom järnvägsspår i alla fall
måste ledas fram till upplagsplatsen för det
material, som anländer per järnväg, är det enklast
att låta lokkranar ombesörja lossning,
utsortering och framkörning av materialet. Man förser
i så fall lagerplatsen med parallella järnvägsspår
på 20—30 m avstånd från varandra. Är det fråga
om en mindre upplagsplats eller en större men
långsmal sådan, bruka en eller flera snabbgående
traverser, portalkranar på ett markspår eller
kranar på en högbana vara mera ändamålsenliga.
Är det svårt att få lagerplatsen att räcka till för
utläggning av plåtarna på vanligt sätt i högar,
kan man spara plats genom att lagra plåtarna
på kant i fack. Man vinner då även den fördelen,
att enstaka plåtar lätt kunna tas fram men
försvårar samtidigt transporten genom att plåtarna
måste lyftas med handske i stället för med länga.
De svenska varven få det mesta stålmaterialet

Fig. A. Marinship Corp:s
varv i Sausalito, Kalifornien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0767.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free