Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1948 - De tekniska läroanstalterna på mellanstadiet och produktionen, av Tore Porsander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
800
TEKNISK TIDSKRIFT
sierna kommer antalet läroverksingenjörer att
öka från i år 1 180 till 1 382 år 1950 och 1 580
år 1952. Där sker således redan en planerad
konsekvent utökning. Dessutom kan i detta
sammanhang nämnas att Överstyrelsen för
Yrkesutbildning planerar ett nytt gymnasium i
Jönköping med facklinjerna gjuteriteknik och
maskinteknik. Detta förslag är tillstyrkt, men när
gymnasiet kan komma till stånd är helt beroende
av byggnadstillstånd, eftersom det i Jönköping
inte finns någon lämplig lokal, som kan övertas.
Vad de privata tekniska läroanstalterna
beträffar är det naturligtvis omöjligt att veta vilka
planer de har på en eventuell utbyggnad, men
troligen är dessa planer ganska begränsade,
eftersom en utbyggnad även kräver ökade lokaler och
detta i sin tur byggnadstillstånd. Dessa tekniska
institut verkar för övrigt redan nu att vara så
trångbodda att en utökning av elevantalet i
nuvarande lokaler kan anses vara omöjligt. De
privata tekniska läroanstalterna får för övrigt i viss
utsträckning betraktas som affärsföretag.
Liksom privata företag i allmänhet har de förmåga
att snabbt och smidigt anpassa sig efter aktuella
behov. Medan utökningar eller omändringar av
kurser vid de statliga skolorna kräver rundlig
tid, kan de privata tekniska läroanstalterna
företa ganska stora ändringar relativt snabbt. De
privata tekniska skolorna torde därför ha större
möjligheter än de statliga att tillfredsställa
växlande aktuella behov.
Här skall också beröras en annan möjlighet
att öka antalet ingenjörer — en möjlighet, som
knappast kräver några lokaler alls, nämligen
ingenjörsutbildning per korrespondens.
Korrespondensundervisningen har nu vunnit så hög
grad av stadga, att den blivit fullt erkänd såväl
inom statliga som privata företag som en fullgod
studiemetod. Det ligger därför ingenting
märkvärdigt i att man meddelar en stor del av
ingenjörsutbildningen per korrespondens. Det gäller
blott i så fall att finna en sådan form, att de
utbildade ingenjörerna får exakt samma
kompetens som t.ex. gymnasieingenjörerna. Det går
numera utmärkt att ta studentexamen som
pri-vatist efter att ha studerat hela studentkursen
per korrespondens vid Hermods eller
NKI-Skolan. Detta sker årligen i ett ganska stort antal
fall med mycket goda betyg. Man torde på
motsvarande sätt kunna utbilda gymnasieingenjörer
genom att låta korrespondenselever på lämpligt
sätt avlägga gymnasieingenjörsexamen som
pri-vatister. Både Hermods Korrespondensinstitut
och NKI-Skolan har gjort framställning härom
och båda instituten har också gymnasiekurserna
i olika fack i huvudsak färdiga. Förslaget har i
alla instanser mottagits välvilligt, men det kan ej
förverkligas förrän efter närmare utredning om
lämpligaste metod för kombinationen av
korrespondensstudier och muntlig undervisning och
kontroll. I de tekniska gymnasiekurserna ingår
många rent teoretiska ämnen, vilka med
fördel kan studeras per korrespondens, men det
ingår även flera ämnen, som kräver
demonstrationer, laborationer in.m. Det måste således bli
fråga om en lämplig kombination mellan
korrespondensundervisning och muntliga kurser. Man
kan här tänka sig flera olika lösningar, vilka
jag dock ej kan gå in på här. I vilket fall som
helst är industrin med säkerhet intresserad av
att denna utredning snart kommer till stånd.
Folkbildningsverksamhet inom företaget
För att snabbt kunna öka produktionen, och
det är ju det som här är det verkligt viktiga, kan
de tekniska läroanstalterna inte bidra i någon
större utsträckning. Utbyggnaden av dessa
läroanstalter tar i allmänhet alltför många år i
anspråk för att industrin därigenom skall kunna
påräkna snar hjälp. Jag vill därför till slut peka
på den möjlighet, som industrin själv alltid har,
nämligen möjligheten att göra den redan
anställda personalen mera effektiv genom att inom
företaget ordna fortbildning av ingenjörer och
andra anställda. Det tar i regel en ganska lång
tid -— ett år eller mer — innan en
nyutexaminerad och nyanställd läroverks- eller
institutingenjör hunnit komma in i sin nya arbetsuppgift så
att han verkligen gör nytta för sig. Denna tid
bör kunna minskas. Detta åstadkommes
effektivast genom en ordnad fortbildningsverksamhet
i företagets egen regi.
Genom föreläsningar, studiecirklar e.d. kan
man ge de nyanställda en väl tillrättalagd
orientering om alla de saker han måste känna till för
att snabbt komma in i arbetsuppgiften. Det kan
vara fråga om dels orienterande ämnen, dels
rena undervisningsämnen, såväl tekniska som
merkantila. Den nyutexaminerade ingenjören
har en allmän fond av tekniskt vetande, men
han känner ingenting till om företagets
konstruktionsprinciper, ritningsteknik,
materialpro-blem, försäljningsprinciper, organisation,
speciella verkstadsmetoder m.m., m.m. Sådan
specialutbildning bör för övrigt inte endast ges åt
ingenjörer — den bör på olika sätt delges de
flesta som nyanställs i ett företag. Den nya
personalen kommer därigenom snabbare in i sitt
arbete, som därigenom också blir intressantare.
Fortbildningen kan även utsträckas till sådana
som varit anställda längre tid vid företaget, för
att ge dem en ordnad och väl tillrättalagd
vidareutbildning inom deras speciella område. En
sådan fortbildningsverksamhet kan ordnas på
många olika sätt och har även igångsatts vid
många företag här i landet. Ju bättre alla
arbetsuppgifter inom ett företag utföres av de
anställda, desto större blir möjligheterna att
vidmakthålla eller kanske rent av öka produktionen
trots den rådande arbetskraftsbristen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
