- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
803

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1948 - Kolvkonstruktioner vid mikrovågor, av Wolfgang Knautter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 december 19b8

803

Kolvkonstruktioner vid mikrovågor

Dr-ingenjör Woligang Kautter, öhringen

De svängningskretsar som användes för
avstämning av högfrekvensapparater under ca 30
cm våglängd har inte någon likhet med de vid
vanliga våglängder traditionella formerna. I
stället är det avstämda koaxialledare som intar
deras plats, för att sedan vid lägre våglängder
alltmer undanträngas av avstämda vågledare.
Nedanför 5 cm våglängd är sedan de sistnämnda
allenarådande. Alla dessa senare
avstämnings-medel är utstyrda med rörliga kolvar. Det bör
hållas i minnet att vid ifrågavarande
våglängder kolvarnas omfång är i regel större än en halv
våglängd. Kolvarnas uppgift är att åstadkomma
en effektiv kortslutning mellan ytter- och
inner-ledaren, resp. att bilda en rörlig avslutande vägg
vid avstämda vågledare.

Idealiska kolvar skall ha ett nodavstånd a’ = 0,
dvs. spänningsnoden skall ligga alldeles invid
kolvfronten. Om kolven i fråga inte är helt
idealisk, märks det genom att spänningsnoden
flyttas fram eller tillbaka med avseende på kolvens
framsida. Så länge som dessa avvikelser förblir
små jämförda med våglängden, kan de tolereras
och inräknas i kalibreringen. Det torde vara
klart att det är utomordentligt viktigt att
spänningsnoden på ett entydigt sätt följer kolvens
alla rörelser. Det observerades emellertid redan
tidigt att även vid mekaniskt väl utförda, mjukt
glidande kolvar, detta inte alls brukar vara fallet.
Det var främst "stamnings-effekten" och
"riktnings-effekten" som befanns vara ytterst
störande.

Med stamnings-effekt menas, att
resonansindikatorn vid avstämning rör sig i oregelbundna
mindre eller större hopp, hur likformigt man än
vrider den ratt som flyttar kolven. Detta
fenomen har ganska ofta felaktigt ansetts bero på
för högt övergångsmotstånd; vilket emellertid
inte är fallet. Riktnings-effekten består däri, att
olika resonanskurvor som genomlöpes allt efter
den riktning man flyttar kolven över
resonansläget, bakåt eller framåt. Låter man i de båda
anförda fallen kolven stå i resonansläge och
sedan mäter resonanskurvan medan sändarens
frekvens varieras, erhålles två alldeles olika
kurvor, med dämpningen i det ena fallet kanske
fyra gånger så stor soin i det andra.
Observatören får vid inställningen gärna intrycket, att
det är något fel på kuggstången som driver

621.392.029.c

kolven eller att kolven flyttats för hastigt så att
resonanstoppen passerats. Felet ligger emellertid
i kolven själv, vilket nedan närmare diskuteras.

Den metalliskt avslutande kolven

Fig. 1 visar en metalliskt avslutande "ohmsk"
kolv. För att förhindra att kolven ställer sig på
kant, är denne utformad som en trumma med
insågade snitt, så att det uppstår utefter
omkretsen ett antal fjädrande segment som ger god
kontakt med ytterledaren. Genom en i figuren
icke återgiven kuggstång med tillhörande
kugghjul flyttas kolven fram och tillbaka.
Högfrekvensen tänkes komma framifrån. Hur lämplig
detta slags kolv än ser ut, har den dock i hög
grad både stamnings- och riktningseffekt.
Vändes kolven om, så att segmenten visar utåt,
försvinner visserligen dessa effekter, men det är i
många fall olämpligt att framrummet eller det
"aktiva" rummet får ojämnt vågmotstånd.

Man var frestad att anta att det var brister i
övergångsmotståndet mellan kolven och ledaren
som förorsakade fenomenet i fråga och kände
sig föranledd att förgylla eller försilvra ytorna.
Övergångsmotståndet emellan
mässingkontakter är ca 3 milliohm • cm vilket är så lågt att det
inte kan orsaka de observerade höga
fluktuerande dämpningarna, och det finns ingen anledning
till att tro, att övergångsmotståndet vid
mikrovågor skall avvika från värdet vid lägre
frekvenser. Förklaringen ligger i stället i, att det
inte kan hindras att kolven ofta riktigt berör
ytterytan endast i två punkter, och att en
mycket smal halvmånformad springa uppstår
mellan kolven och ytterledaren. Sådana "fickor"
blir resonansdugliga, så snart de är bredare än
X/2. Detta inträffar således alltid när omfånget
hos kolven är av samma storleksordning som
i/2, vilket vid mikrovågor nästan alltid är fallet.
De så bildade svängningarna är kraftigt däm-

Fig. 1. Vanlig fjädrad
kolv för direkt
metallisk kontakt; A
ytter-ledare, F fjädrande
segment, I innerledare,
S insågade snitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0815.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free