Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1948 - Kolvkonstruktioner vid mikrovågor, av Wolfgang Knautter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
804
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Kolv med insatta bronsfjädrar
placerade i ett cirkulärt spår; A
ytter-ledare, B bronsfjädrar, I innerledare, N
spår med bronsfjädrar.
Fig. 3. Kolv med fjädrande stift; A
ytterledare, D stift, G gummiskiva,
1 innerledare.
Fig. i. Dielektrisk kolv schematiskt
ritad utan erforderliga mekaniska stöd;
dj yttre luftgap, d2 inre luftgap, A
ytterledare, I innerledare.
pade till sin natur, då förhållandet mellan den
sammanlagda ytan och det smala luftrummet
är ogynnsamt och ger stor dämpning. Då nu
dessa rum genom mycket små
orienteringsändringar hos kolven inkopplas på olika sätt i det
aktiva rummet, är det lätt att förstå, hur både
stamningseffekten och riktningseffekten
åstadkommes.
Med detta resonemang som utgångspunkt är
det lätt att bekämpa dessa störningar. Det
räcker att se till, att det finns en rad pålitliga
kontaktställen runt kolven med mellanrum av högst
en halv våglängd, medan kolven i övrigt är
utförd med mjuk glidpassning. Det är icke
nödvändigt eller önskvärt att förse kolven med
många kontaktställen, det räcker med några få
väl utförda. Dylika kolvar rör sig betydligt
smidigare och slitningen är avsevärt mindre,
jämförd ined den i fig. 1 beskrivna kolvtypen.
Omfånget hos innerledaren uppnår aldrig
storleksordningen Ji/2; det räcker således med att
åtminstone en pålitlig kontaktpunkt vid kolvens
frontyta på ett eller annat sätt är tryggad. Fig. 2 och
3 visa två bland de många förfaringssätt, med
vilka det antydda målet kan uppnås. Kolven
inför i de angivna konstruktionerna icke någon
tillsatsdämpning. Försilvring eller förgyllning är
inte alls nödvändig, åtminstone inte för kolvens
skull. Sådant kan naturligtvis vara lämpligt när
det gäller helt slutna resonansrum utan
strålningsdämpning, om samtidigt ett minimum av
total dämpning önskas.
Den dielektriska kolven
Fig. 4 visar en dielektrisk kolv, som ibland
också kallas "kapacitiv". Denna metalliska kolv
är utförd så att varken inner- eller ytterledaren
direkt beröres, utan små luftgap d» och d1
kvarstår. En annan version avstår från det inre
luftgapet och får då ett enklare mekaniskt
utförande. Det är klart, att sådana kolvar går fria från
både stamnings- och riktningseffekt. Däremot är
det här "genomkopplingen" från det inaktiva
rummet bakom kolven till det framförliggande
aktiva rummet, som är mycket störande.
Beteckningen "kapacitiv kolv" är vilseledande,
eftersom det beror på kolvens elektriska längd,
om den i ett givet fall är kapacitiv eller induktiv.
Kolven representerar en sektion av en koaxial
ledning med mycket lågt vågmotstånd enligt
ekvationen
120 ( di , d2\ ,
Zk =
(2 b)
vilken 0111 det inre gapet bortfaller övergår till
^20 di
Insätter man praktiskt förekommande värden,
erhålles ett vågmotstånd av ett fåtal ohm,
medan den aktiva rördelen framför kolven brukar
lia värden av ca 60 ohm.
En dielektrisk kolv med längden Jl/4 är 90
elektriska grader lång. Även när det gäller
vågledare, bör våglängden räknas med sitt värde
ute i det fria, utom i det fall att gapen är fyllda
med någon isolationsmaterial såsom t.ex.
troli-tul; i så fall är den faktiska elektriska längden
\J Fr längre än den geometriska. Exakt 90° är en
given kolv givetvis endast vid en enda våglängd.
Sett från det aktiva rummet framför kolven,
har en dielektrisk kolv ett nodavstånd, som
borde vara noll men icke är det, utan har antingen
ett positivt eller negativt värde. Vid måttliga
avvikelser kan de helt enkelt inräknas i
kalibreringen. Man brukar t.ex. bestämma att en given
kolv skall anses brukbar inom det
våglängdsområde, där nodavståndet icke överstiger ±10°.
Det inaktiva bakre rummet med sin elektriska
längd a inverkar avsevärt på nodavståndet. Ju
mindre luftgapen görs, dess mer borttas denna
störande inverkan, utan att man dock kan
hindra att det uppstår en stark "genomkoppling"
när det bakre rummet är på en halv våglängds
avstånd. Eftersom det bakre rummet i
allmänhet är helt kapslat, är resonanserna nästan
odämpade och därför så mycket farligare.
Fig. 5 visar, hur nodavståndet varierar vid
olika längder hos det bakre rummet, t.ex. om
kolven flyttas vid konstant frekvens. Själva kol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
