Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1948 - Kolvkonstruktioner vid mikrovågor, av Wolfgang Knautter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 november 1948
805
ven antas ha längderna 30°, 60° och 90° vid
ifrågavarande våglängd.
Vågmotståndsförhål-landet Zk./Z har antagits vara 0,1. Man beräknar
lätt att detta vid Z — 60 ohm och 30 mm
ytterdiameter motsvarar ett yttre luftgap på ca 1,5
mm, om det inre luftgapet antas bortfalla. Man
bör utan väsentliga mekaniska svårigheter
kunna uppnå betydligt lägre värden på luftgapet,
och därmed alltså på Zk. Vid längder hos det
bakre rummet av n • 180 -|- 90° uppnås punkt
Ax i diagrammet. I)en resulterande kolvlängden
«’ fås ur
, Zk
tga = — • cot a0
(5)
Gynnsammast är en kolvlängd av a0 = 90°,
varvid a’ = 0. En eventuell kolvlängd av a0 =180°
skulle däremot göra kolven lika overksam som
om den icke alls fanns till.
Förflyttningar ± d av kolven ändra den
resulterande kolvlängden med
Hz q2 ö, där g
Zk
z
(6)
Dessa ändringar är visserligen små och kunde
inkalibreras, men blir avsevärda när punkterna
.4* resp. A5 uppnås. Fig. 6 visar, att ett mindre
£-värde visserligen minskar inverkan av bakre
rummet, men att det dock icke kan förhindra
fassprånget invid de kritiska punkterna.
Om det bakre rummet i motsats till i fig. 5 inte
är kortslutet i ändan, utan öppet, blir skillnaden
för kolvens vidkommande endast den, att de
ovälkomna resonansfenomenen förflyttar sig
90°, utan att förlora sin menliga inverkan.
Det bakre rummets dämpning har hittills
antagits vara noll, vilket också i stort sett
överensstämmer med praktiska förhållanden. Det
kan emellertid löna sig att avsiktligt införa
dämpning i detta, vare sig genom ett avslutande
motstånd eller genom dämpande material, t.ex.
högfrekvensjärn med låg permeabilitet. En
ökning av dämpningen har givetvis en lugnande
verkan på fassprånget, och man bör därför
undersöka vid vilka värden på dämpningen som
fassprånget försvinner. Man måste då också ta reda
på, hur mycket dämpning som härigenom
införes i det främre aktiva rummet och vad som
bör åtgöras för att hålla denna under ett visst
maximalt tillåtet värde.
Det kan påvisas, att mellan den resulterande
kolvlängden a’, den överförda dämpningen b’,
det bakre rummets dämpning b och längd a
följande relation gäller
tgh (b’ + ia’) = q2 tgh [fe + i (a
71
2/J
(8)
Härvid är förutsatt, att kolven har den optimala
elektriska längden 90°. Eftersom vi här bara vill
utröna vissa gränsvillkor, är denna
inskränkning försvarlig.
Vid förflyttning av kolven vandrar a genom
olika värden. Den högre termen i ekv. (8)
beskriver då enligt kända regler en cirkel över
abscissaxeln som skär denna i punkterna q • tgh b
och ^ytgh b. En explicit lösning av ekv. (8) är
icke möjlig; däremot kan alla väsentliga frågor
utan vidare besvaras med tillhjälp av det
komplexa tgh-diagrammet som i förenklad form
återges i fig. 7. Tre cirklar I, II och III, motsva-
Fig. 5. Nodavstånd hos en enkel dielektrisk kolv av olika
geometriska längder vid vägmotståndsförhållandet.
Q=Z> oj. tg a> = tga + ßtg*
Z > > * j
1––tg a ■ t g a0
■ V
Fri längd bakom kolven o=njr + f
Fig. 6. Nodavstånd hos en dielektrisk kolv med längden
X/A’ vid olika vågmotstånds förhållanden Zi/Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
