Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1948 - Hur bör kläderna vara beskaffade?, av R L - Ny teknisk högskola i Holland, av W Quarles - Statistiska Forskningsgruppen - Stipendier för utlandsresor - TNC: 23. Utgångs-, mellan- och färdigvara, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
820
TEKNISK TIDSKRIFT
strerar temperatur och fuktighet på en sotad glasplatta före,
under och efter ett arbetsförsök. Av kurvornas förlopp vid
olika beklädnad kunde man få en bild av beklädnadens
inflytande på hudvärmen och hudfukten. Genom att på ett
särskilt sätt kombinera temperatur- och fuktighetsgraden
till en "effektiv temperaturgrad" och därur beräkna ett
komfortindex får man en siffermässig betygssättning.
Konfektionens män hoppas att på detta sätt få fram
ändamålsenligare kläder. R L
Ny teknisk högskola i Holland. Den omfattande
industrialiseringen i Holland har framkallat en genomgripande
omorganisation av den högre tekniska undervisningen
(Tekn. T. 1947 s. 447). Tekniska Högskolan i Delft har
utvidgats kraftigt, men detta räcker inte till för att täcka
det starkt ökade behovet av ingenjörer, såväl i Holland
som i Indonesien. Man har nu beslutat att decentralisera
undervisningen genom att grunda en ny teknisk högskola,
som skall ligga antingen i något av de stora industricentra
(Eindhoven, Arnhem) eller i huvudstaden Amsterdam. En
hel rad städer har anmält sig för att bli säte för den nya
utbildningsanstalten, men Amsterdam tycks ha stora
chanser, då dess förespråkare framhåller, att de flesta
huvudstäder — London, Paris, Bryssel, Köpenhamn och
Stockholm — har tekniska högskolor. W Quarles
Statistiska Forskningsgruppen. Vid
Försäkringsmatematiska Institutet vid Stockholms Högskola har bildats en
statistisk forskningsgrupp, vars medlemmar (för
närvarande åtta) skall äga kompetens minst i nivå med
aktuarie. Gruppen åtar sig planläggning och analys av
statistiska undersökningar, konsultationer i statistiska och
matematiska frågor samt speciella forskningsuppdrag. Vid
sidan härav bedrives inom gruppen rent vetenskapligt
forskningsarbete, t.ex. utarbetande av förbättrade
statistiska metoder och genomgång av nyare litteratur, till
främjande av gruppens huvuduppgift, som är att för de
praktiska användningsområdena tillgodogöra den matematiska
statistikens alltmer ökade möjligheter. Inspektor för
gruppen är professor H Cramer och ordförande fil. lic. N
Blomqvist.
Stipendier för utlandsresor kommer under våren 1949
att utdelas av Kommerskollegium till teoretiskt och
praktiskt bildade tekniker. Ansökningstiden utgår den 31
januari 1949 och närmare upplysningar kan erhållas hos
Kommerskollegii industribyrå, Stockholm C, tel. 22 36 00.
TNC
23. Utgångs-, mellan- och färdigvara
För klassificering av industrins produkter behöver man
ofta två olika indelningsprinciper, vilkas terminologi
tyvärr i en viss punkt kolliderar. Den ena principen, som
avhandlats i publikationen TNC 7 s. 19, tar sikte på varans
formegenskaper: Hos mängdvara är formen obestämd eller
intresselös, t.ex. malm, lera, olja, ull; hos formvara finns
viss måttbestämd formgivning, t.ex. plåt, tråd, mursten;
hos sakvara är formen slutligt bestämd, t.ex. plåtaskar,
magnetspolar, hus. Den andra indelningsprincipen tar
sikte på varans utvecklingsstadier i ett visst företags
produktion: utgångsvara, mellanvara och färdigvara, vilka
termer skall avhandlas här nedan.
Utgångsvara i ett visst företag kan vara mängdvara t.ex.
malm, eller formvara t.ex. plåt, men sällan sakvara.
Färdigvaran inom ett företag är kanske också mängdvara t.ex.
bly, eljest någon formvara eller sakvara, och den kan bli
utgångsvara i ett annat företag. I enstaka fall kan det
naturligtvis förhålla sig så, att en fabriks utgångsvara är
en formvara och dess färdigvara en sakvara, och att som
mellanvara kan uppträda något slags formvara, men defi-
nitionsmässigt har de två uppdelningsprinciperna inte med
varandra att göra. Det är därför missledande att såväl
formvara som mellanvara så ofta kallas "halvfabrikat".
Bäst vore att helt komma bort från detta ord, men det
är så fast rotat i den industriella organisationens
terminologi i betydelsen mellanvara, att det måste godkännas i
denna användning. Så mycket större skäl har man att
undvika det i den andra betydelsen; i handel förekommande
plåt, tråd, bräder, rör o.d. borde inte kallas
"halvfabrikat" utan hellre: formvaror, eller om man så vill
formprodukter.
Här följer några viktiga termer och deras definitioner.
rå-; denna förled framför ett varunamn anger i
allmänhet att varan befinner sig i det skick vari den hämtats från
naturen eller utgått ur en framställningsprocess, innan den
underkastats särskild behandling, t.ex. råvara (hämtad
från naturen), rågranit (med de vid sprängningen
uppkomna ytorna obearbetade), råkoppar, råsocker
råvara, från naturen hämtad mängdvara som skall
förädlas
Anm. Ibland användes ordet råvara i samma betydelse
som råmaterial, se d.o.
utgångsvara i= råmaterial, mängd- eller formvara som
lägges till grund för viss tillverkning inom ett företag och
som helt eller delvis ingår i den färdiga produkten, t.ex.
malm för metallframställning, koppartråd för tillverkning
av magnetspolar
Anm. Förleden rå- i den vanliga termen råmaterial kan
vara diskutabel, eftersom även högförädlade formvaror
hör till begreppet. Efterleden -material lämnar också rum
för kritik.
förbrukningsmaterial, mängdvara, undantagsvis
form-eller sakvara, som förbrukas vid viss tillverkning men ej
ingår i den färdiga produkten, t.ex. bränsle,
rengöringsmedel
tillsatsmaterial, i material som tillsättes (i ringa mängd)
för utfyllning, t.ex. tillsatsmaterial vid svetsning, eller för
att ge en materialblandning med vissa egenskaper, t.ex.
legeringsämne, sickativ, 2 bokföringsbegrepp innebärande
mängd- eller formvara, undantagsvis sakvara, som ingår
i den färdiga varan men vars kostnad inte direkt hänföres
till kostnadsbäraren, t.ex. lödtenn, isolerband
mellanvara i= mellanprodukt = mellanfabrikat i—
halvfabrikat, mängd-, form- eller sakvara som befinner sig i
ett mellanstadium i ett företags tillverkning
Anm. Ordet halvfabrikat användes ibland i den mindre
önskvärda betydelsen formvara. I båda betydelserna är
förleden "halv-" föga träffande. De tre med mellan-
börjande termerna är ur logisk synpunkt bättre, men bör
användas endast med den ovan anförda innebörden. De
på -fabrikat slutande orden förutsätter strängt taget
fabriksmässig tillverkning.
färdigvara = färdigprodukt <= färdigfabrikat c= hel
fabrikat, mängd-, form- eller sakvara som utgör slutprodukt
från ett visst företag
Anm. Förleden "hel-" i helfabrikat är föga träffande;
jämför anm. under mellanvara.
artikel, handelsvara, framför allt sakvara, sådan som
blyertspennor, rakhyvlar, visst slag av husgeråd eller
klädesplagg; järnhandelsartiklar, sybehörsartiklar,
sjukvårdsartiklar
Anm. Ordet artikel användes ibland om handelsvara i
allmänhet, alltså även mängd- eller formvara, men
betydelsen sakvara överväger tydligt och bör omhuldas.
förråd, ett företags upplag av utgångs- och mellanvaror
samt förbruknings- och tillsatsmaterial, ävensom av
verktyg och andra hjälpdon
Anm. I vissa fall kan det vara svårt eller onödigt att
skilja förråd från lager, se d.o. Under sådana förhållanden
bör lager väljas som sammanfattningsterm. Även i
samband med värdering, deklaration o.d. får lager ofta
innefatta förråd.
lager, upplag av till försäljning eller distribution avsedda
varor; se anm. under förråd J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
