Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1948 - Indriften vid ortdrivning med hårdmetallborr, av Carl G Carlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
TEKNISK TIDSKRIFT
medför ej samma markanta nettoeffektökning,
utan här torde man få räkna med högst 10—
15 % i en någorlunda lättborrad malm.
Av fig. 1 framgår resultatet av en jämförande
nettoeffektundersökning i malm, som utförts i
Grängesberg. En maskin av typen RH-65—MW
(med mellanblock) har körts vid olika
arbets-trvck med hårdmetallskär och stålborr.
Nettoeffektökningen med hårdmetallskär uppgår till
ca 10 % vid en borrsjunkning av 30—33 cm/min
och ett arbetstryck av 7 at ö. En omräkning
till samma diameter har gjorts för att ett
riktigt bedömande med hänsyn till
diameterförhållandena skall erhållas. Om
nettoeffektökningen i lättborrade malmer och bergarter sålunda
är mindre påtaglig betyder detta inte, att vinsten
med hårdmetallen därför är i motsvarande grad
mindre. Den största vinsten ligger snarare däri,
att spilltidsförlusterna vid borrbyten, flyttning
och uppställning minskas, då mindre och lättare
maskiner kunna komma till användning,
varigenom ett bättre utnyttjande av borrningstiden
erhålles. Ett exempel härpå erbjuder de studier,
som utförts i Grängesberg, där en ökning av
nettoeffekttiden med 25 % erhölls, trots att de
yttre betingelserna inte voro gynnsamt avpassade
till hårdmetallborren, som skulle ha varit fallet,
om den numera flerstädes accepterade
sömhåls-borrningen använts.
Förutom de minskade spilltiderna i själva
borrningsarbetet tillkommer dessutom en avsevärd
tidsvinst genom de minskade borrtransporterna.
Vid studierna i Grängesberg uppgick tiden för
slipning av hårdmetallborren till a/s av den
tidigare använda tiden för transport av
stålborren, trots att slipningen där utfördes på en
handslipmaskin av otränad personal. Vidare kan
en hårdmetallborr gå i genomsnitt 25—30 gånger
längre än en stalborr, innan slipning resp.
väss-ning måste företagas, vilket förklarar de
gynnsamma relationerna i spilltiderna till
hårdmetallens favör soin ovan påpekats. För att ytterligare
rationalisera borrvässningen vid
hårdmetallborr-ning har en speciell slipmaskin kommit i bruk,
med vilken slipningen kan utföras snabbt och
noggrant, utan att vrkesvan personal behöver
anlitas. Om maskinen monteras på en tralla eller
dressin och betjänas av särskild personal, kan
ett större brytningsområde helt och hållet
frigöras från borrtransporter, vilket betyder
ytterligare tidsvinst, med åtföljande möjligheter att öka
indriften. Borrvässningsverkstaden har med
andra ord på detta sätt flyttats ända fram till
arbetsplatsen!
Även med hänsyn till bergets sprängbarhet,
både då det gäller hårt gråberg och malm,
innebär hårdmetallborrningen ett klart framsteg. Vid
ett lättskjutet berg kan nämligen håldjupet i
salvan ökas, då ju den omtalade effektökningen
medger större borrad längd per skift. Samma
blir förhållandet vid ett svårskjutet berg, där
hålen kunna sättas tätare tillsammans i salvan,
varigenom indrifen blir i motsvarande grad större
än fallet är vid användning av vanliga stålborr.
Hårdmetallskärens kvalitet och utformning ha
givetvis en stor inverkan på indriften inte endast
ur ekonomisk, utan även ur rent driftmässig
synpunkt. Skärens hållfasthetsegenskaper och
slipningsförfarandet är avgörande för att gott
resultat skall uppnås. De spilltidsförluster, som
uppstå på grund av för tidiga skärbrott, kunna
inverka menligt på borrningsarbetet.
Hårdmetallbitarna från en sönderkörd borr måste nämligen
noggrant avlägsnas för undvikande av skador på
den nya borr, som insättes i borrhålet.
Livslängden hos hårdmetallborrar ligger för närvarande
vid ett flertal gruvfält på mellan 80 och 100 m
per udd vid borrning i leptit och granit, men en
tendens till uppgång märkes. Ur ekonomisk
synpunkt är detta borrmetertal i många fall
tillfredsställande. I Malmberget har sålunda en nedgång
i borrkostnaderna med 20 % jämfört med
stålborr hittills noterats vid ortdrivning i gråberg. Vid
studierna i Grängesberg, där ortdrivning i malm
förekom, visade det sig, att livslängden borde
ligga vid ca 170 m per udd, medan den vid
studierna i själva verket låg vid 115—120 m per udd,
efter avräkning av skärbrott under 30 m.
Liknande är förhållandet med de borrningar, som
företagits i Malmberget. Där har borrning i malm
med hårdmetallskär företagits huvudsakligen i
magasinsbrytningen, varför direkt jämförbara
siffror inte kunna anföras. Livslängden hos dessa
borrar ligger nu vid ca 100 m per udd, men med
de nya kvaliteterna, som hittills provats, ha 250
—300 m i genomsnitt uppnåtts. Utsikterna att
med ekonomisk fördel kunna använda
hårdmetallborr även i malm synas därför nu vara
betydligt ljusare. Den ojämna kvaliteten gör
dock. att resultaten bli synnerligen varierande.
Fig. 1.
Nettoeffekt vid
borrning i malm med
hårdmetallborr
resp. stålborr.
Arbetstryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
