Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 18 december 1948 - De nyaste reaktionsjaktplanen i USA, av Lennart Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. F-86, North Americans reaktions jaktplan.
vändiggjort sex fenor på XF-85, placerade tre på
översidan och tre på undersidan av kroppen. De yttre fenorna
är snedställda och försedda med kombinerade höjd- och
sidroder. Genom denna utformning av stjärtstyrverket har
man sluppit ifrån komplicerade hopfällningsanordningar,
vilka eljest varit erforderliga vid konventionell
stjärtkonstruktion på grund av det begränsade utrymmet i
bombrummet på Convair B-36.
För projektets fortsatta utveckling framhålles, att
ledningen i US Air Force Strategic Air Command ej är helt
övertygad om dess praktiska betydelse; bl.a. påpekas
svårigheten att fånga upp jaktplanet, sedan dess relativt ringa
bränsleförråd är förbrukat. Vidare nämner man problemet
för jaktplanpiloten att hitta rätt moderplan efter utfört
stridsuppdrag.
Data för XF-85 är: spännvidd 6,4 m, längd 4,6 m, flygvikt
2,2 t, statisk drivkraft 1 400 kp, maximifart över 1 050
km/h, tjänstetopphöjd 13,7 km, beväpning fyra 12,7 mm
automatkanoner, vingvta troligen 9 m2 och vingbelastning
ca 240 kg/m2.
North American F-86
F-86, fig. 3, är ett ensitsigt, lågvingat reaktionsjaktplan
med 35° pilform på såväl vinge som stjärtstyrverk. Man
avser med denna flygplantyp utforska de taktiska
möjligheterna hos jaktplan med pilvingar. North American
Aviation Inc. i Los Angeles har utvecklat typen ur
marin-jaktplanet North American FJ-1, vilket likaledes har
reaktionsmotor men däremot har helt rak vinge. I början av
oktober 1947 gjordes den första militära provflygningen
med prototypen XF-86. Senare under proven uppnådde
XF-86 i dykning ljudhastigheten och var därmed det första
jaktplan, som flugit i detta fartområde. Reaktionsmotorn,
en General Electric J-35 (TG-180) med axialkompressor,
hade då förbättrats så att den gav 2 090 kp statisk
drivkraft i stället för tidigare 1 815 kp. Flygplan typ F-86 är
för närvarande under produktion och serietillverkas i tre
olika versioner, F-86A, B och C, samtliga med ny och
kraftigare motortyp: General Electric J-47 (TG-190) på
2 270 kp utan och 2 700 kp med vatteninsprutning. U.S.
Air Force har för budgetåren 1948 och 1949 hos North
American beställt 647 exemplar, av vilka 118 gäller den
senaste serieutvecklingen F-86C (större drivkraft).
Med ett serieflygplan F-86A, utrustat med full militär
last av beväpning och ammunition, slog majör R Johnson
den 15 september 1948 vid Muroc Air Base, Kalifornien,
gällande officiella hastighetsrekord för flygplan genom att
uppnå en medelhastighet av 1 079,6 km/h. Det föregående
löd på 1 046,8 km/h och innehades av major M Carl efter
en flygning med det speciella forskningsflygplanet Douglas
D-558-I "Skystreak" (Tekn. T. 1947 s. 947).
North American F-86:s vinge har en extremt tunn profil
och är av "sandwich-konstruktion", dvs. skalplåten är
dubbel med mellanliggande uppstyvande material. Den
saknar vidare till skillnad från stabilisatorn V-form. Valet
av pilformad vinge medförde av aerodynamiska skäl en
förlängning av kroppen jämfört med föregångaren FJ-1,
vilket möjliggjort inplacering av ytterligare bränslelast i
kroppens mittparti bakom kabinen. Denna är trycktät och
utrustad med katapultstol av typ Martin Baker för föraren.
Kabinen ligger ovanför det centralt i framkroppen
placerade luftintaget. Genom att utforma nosinloppets
överdel som en "läpp" har man erhållit effektiv lufttillförsel
till reaktionsmotorn även vid flygning med stora
anfallsvinklar. Den "raka" genomströmningsprmcipen för
motorinstallationen, dvs. inloppsluften och gasstrålen får
passera genom kroppen utan omlänkning, har medfört hög
verkningsgrad.
Landstället är av noshjultyp. Dess huvudställ är infäst
1 vingen något utanför vingroten och fälls inåt i denna.
Med de bägge dykbromsarna på bakkroppens sidor kan
dykfarten minskas ned mot 560 km/h. De användes även
för att minska farten vid andra manövrer än dykning,
såsom exempelvis vid landning. Effektiva vingklaffar
bidrar till goda start- och landningsegenskaper. Skevrodrens
storlek har ökats i förhållande till FJ-1 (rak vinge) för att
uppnå tillfredsställande roderverkan för F-86 (pilvinge).
Automatiska nosklaffar utefter 75 % av vingframkanten
motverkar överstegring av vingspetsarna vid låga farter.
Nosklaffarna är delade i tre sektioner.
De sex automatkanonerna sitter tre på vardera sidan om
luftintaget. F-86 är försedd med de senaste typerna av
radio, radar- och övrig navigationsutrustning för jaktplan
och kan under vingen medföra raketprojektiler, bomber
eller kastbara extratankar. Att dessa ej anbringats vid
vingspetsarna som fallet är vid de flesta amerikanska
reaktionsjaktplan med rak vinge beror på, att denna placering
skulle ha för mycket försämrat stabilitets- och
manöveregenskaperna för F-86, som ju har pilformad vinge.
Data för F-86 är: spännvidd 11,3 m, längd 11,45 m, höjd
till fenspets 4,3 m, vingyta 25,4 m2, flygvikt 6,22 t,
vingbelastning 245 kg/m2, maximifart över 1 100 km/h,
landningsfart 160 km/h, tjänstetopphöjd över 12 km, maximal
flygsträcka utan extratankar 1 600 km, med extratankar
2 900 km, flygtid utan extratankar 1 h och beväpning sex
12,7 mm automatkanoner samt raketprojektiler eller
bomber (några lätta på högst 900 kg eller två på 450 kg) eller
extra ammunition.
Curtiss- Wright XF-87 "Black Hawk" .
XF-87 är ett tvåsitsigt, tungt långdistansjaktplan och
attack-plan med fyra reaktionsmotorer av typ Westinghouse J-34
på 1 360 kp, monterade i par i två vinggondoler, fig. 4,
Denna tunga, radarutrustade jaktplantyp har utvecklats på
basis av erfarenheter, som vunnits under andra
världskriget med bl.a. Northrop P-61 Black Widow och Douglas
P-70 Midnight Mauler. XF-87 gjorde sin första provflygning
i mars 1948 vid Muroc Air Base i Kalifornien. Den
planerade serietillverkningen av 88 plan har slopats, troligen till
förmån för de senare framkomna typerna av nattjakt- och
dåligt-väderjaktplan, Northrop XF-89 och Douglas F3D,
vilka bättre anses motsvara amerikanska flygvapnets
behov. Provflygningsprogrammet skall dock fullföljas för
Fig. i. Curtiss XF-87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
