Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 25 december 1948 - Skalkonstruktioner av armerad betong i Frankrike och Italien av Sigge Eggwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
TEKNISK TIDSKRIFT
jör i Paris skulle återuppbyggnaden av vad som förstörts i
hela Frankrike under kriget kräva ca 20 miljarder
arbetstimmar under förutsättning, att produktionsmetoder och
konstruktionssystem inom byggnadstekniken i stort sett
bibehålls oförändrade. Detta innebär, att en miljon
arbetare behöver tio år för att återställa förkrigsstandarden,
men Frankrike har för närvarande blott 400 000 man
tillgängliga för denna uppgift. På de flesta håll har man
därför insett, att det manuella arbetet vid återuppbyggnaden
måste reduceras i största möjliga mån, vilket för
skalkonstruktionernas del torde innebära, att de mest fantasirika
utsvävningarna nu tillhör en förgången tid. De enkelkrökta
skalen utnyttjas där de är praktiskt användbara. Man har
tagit upp den tyska idén9 till sågtak, där den fönsterlösa
plana skivan är utbytt mot ett cirkulärcylindriskt
betongskal. Konoidskalens skapare, Laffaille, anser att denna
konstruktion, som har fått namnet "shed"-tak, inom kort
kommer att få en dominerande ställning i hela Europa
för fabriksbyggnader, där stora krav ställs på
beständighet, brandsäkerhet och dagsljusbelysning. Vid större
spännvidder är konoidskalen dock fortfarande
konkurrenskraftiga. Laffaille har nyligen projekterat en hall för SNCF i
Lyon och där utnyttjat shedtakssystemet men modifierat
det något genom att vid gavlarna inflika små
dubbelkrök-ta takkilar (fig. 6) på ett sådant sätt, att taklinjen
överallt blir horisontell. Därigenom vann han den fördelen
att kunna placera fönster uppe vid taket runt hela
byggnaden, vilket i detta fall var önskvärt, och dolde dessutom
den enligt hans åsikt oestetiska exteriören av
cylinderskalen.
Fig. 8. Lokstall i Avignon.
Ett av de första shedtaken i Frankrike byggdes år 1941
på Marignanes flygfält strax norr om Marseille (fig. 7). Det
övertäcker en verkstadshall med de ungefärliga
planmåtten 30 X 100 m och 15 m pelaravstånd. Då 15 m icke
ekonomiskt kan överspännas med ett enda skalfält, delade
man upp i två fält och lät betongfackverk bära i tvärled
mellan pelarna. De gynnsamma erfarenheterna från denna
hall, som träffades av bombsplitter under kriget men
visade sig lätt att reparera, gjorde, att man år 1946 beslöt
att uppföra ytterligare en likadan byggnad. Genom
rationaliseringar — bl.a. fabrikstillverkade man de tvärgående
fackverken och göt på platsen endast pelare med
fundament och själva skalen — kunde man nu nedbringa
byggnadstiden från tio månader för den första hallen till åtta
månader för den senare.
Förvaltningen för Métron i Paris har för avsikt att inom
kort uppföra ett antal reparations- och uppställningshallar
av shed-typen med en sammanlagd golvarea av 14 000 m2
De preliminära konstruktionerna, som provas vid
modellförsök, upptar skalfältspann på 14 m och varierande
pelaravstånd i längsled på upp till närmare 30 m.
Skaltjockleken avses bli 6 cm, vilket är anmärkningsvärt litet vid
dessa spännvidder.
Laffaille har i sina konstruktioner efter kriget (huvudsak
ligen för SNCF) visat stort intresse för rationaliseringar
av själva uppförandet. Ett exempel utgör en
lokomotiv-hallstyp, på vilken han och hans medhjälpare nedlagt
årslånga mödor (fig. 8). Den har byggts i 19 exemplar på
olika platser i Frankrike och visat sig vara mycket
ekonomisk10.11. Hallen begränsas av en yttre och en inre
cirkel-formad vägg. Taket består av ett torusformat betongskal,
ca 6 cm tjockt och försett med relativt täta avstyvningar.
Ytterväggen utgöres till stor del av glas mellan smala
bärande betongpelare med V-sektion, vilka gjutits liggande
på marken och sedan rests upp till sin rätta plats (vikt
7—8 t). Taket uppbäres vid inre kanten av en dubbel rad
pelare, gjutna i vertikal ställning. Under den kalla
årstiden inskjutes fabrikstillverkade väggelement mellan dessa
pelare för att hålla inomhustemperaturen någorlunda hög.
Sedan inre pelarringen färdigställts och ett stycke av den
yttre hade börjat resas, har man satt i gång gjutningen av
skaltaket på ett litet formsegment, som successivt
förflyttats runt hela byggnaden. Ytterdiametern är 143 m och
ytterfasadens höjd nära 14 m. Genom fabrikstillverkning
av alla detaljer för samtliga byggnader gemensamt samt
genom att samma arbetarstam kunnat utnyttjas vid flera
byggen, har man lyckats pressa ned kostnaderna på ett
ganska häpnadsväckande sätt. Dessa hallar är endast 4—
Fig. 6.
Cirkulär-cylindriskt sågtak med
Laffail-les modifikation.
Fig. 7. Shedtak buret av tvärgående
betongfackverk (verkstadshall).
Fig. 5. Aimonds paraplyskal (hangar vid
Chateaudun); t.h. upptill fyra huvudbalkar
utgår från pelaren; t.h. nedtill skalfält.
toklinjen
horisontell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
