Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 1 januari 1949 - Linjemodell för 200 kV nätet, av Fredrik Dahlgren - Diskussion, av I Herlitz och Nils Knudsen - Ordförandeskifte, av Bo Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 januari 194-9
15
den här omnämnda modellen utformats som en trogen
kopia av ett verkligt kraftöverföringssystem dvs. med
roterande maskiner, brytare, spänningsregulatorer osv. De
tre generatorer som ingår i modellen är ganska stora
(typeffekt 150 kVA), vilket betingats av att deras olika
elektriska tidskonstanter skall motsvara dylika för stora
maskiner. För att öka den mekaniska tidskonstanten
(anlopps-tiden) har maskinerna försetts med svänghjul. Den
konstgjorda linjen kan kopplas så att den representerar en enkel,
dubbel eller tredubbel linje av 500 eller 1 000 km längd.
Modellen kan t.ex. kopplas så att den efterbildar en 1 000
km överföring med stödstation på mitten, vilket i stort sett
motsvarar den framtida kraftöverföringen från översta
Norrland via Indalsälvens block till Mellansverige.
Med denna modell har experiment utförts, avseende den
kapacitiva belastningsförmågan hos synkronmaskiner och
spänningen på en lång linje vid in- och urkoppling av
linjen. Resultaten av dessa experiment visar god
överensstämmelse med beräkningar, som gjorts under förenklande
förutsättningar och bevisar således riktigheten av dessa
förenklingar. Andra experiment som avser den statiska
stabiliteten vid överföring på en 1 000 km linje har lämnat
rätt överraskande resultat med hänsyn till
spänningsregulatorns inverkan såtillvida som avsevärt större effekt har
kunnat överföras vid reglering på konstant inducerad
spänning (sammanlänkat rotorflöde) än vid reglering på
konstant linjespänning. Vilken roll som maskinernas
dämp-lindning och återföringen hos spänningsregulatorerna
spelar i detta sammanhang har ännu ej hunnit klarläggas.
Ordförandeskifte
Tre år har redan förflutit, sedan Svenska
Teknologföreningens ordföi andeklubba lades i Bo Ekelunds händer,
och vid årsskiftet skall han nu lämna den ifrån sig igen.
Detta beror emellertid ingalunda på att han på något sätt
skulle vara förbrukad och utsliten, utan endast på det
faktum, att han liksom alla andra är underkastad den
förgängelsens lag, som ingår i STF:s stadgar och säger,
att ingen får kvarstå i dess styrelse i en och samma
befattning mer än högst tre år.
Redan från början märktes granneligen, att föreningen
i Bo Ekelund hade fått en ordförande efter sina
önskningar. Att så skulle bli fallet trodde man nog, redan
när han valdes, men om någon till äventyrs hade hyst
några tvivel därom, var de snart bortblåsta. Jag tror, att
Bo föddes med en ordförandeklubba i handen, och långt
innan han kom till Teknologföreningen togs han också i
anspråk av andra föreningar för att leda deras öden. Om
jag nämner ordet "idrott", förstår var och en vartåt jag
syftar. Själv stor idrottsman (olympiamedaljör) lärde han
sig på idrottsfältet, vad kamrat- och ledareskap vill säga
och gjorde sig så omtyckt och uppskattad, att när tiden
var inne — och det var den för över tjugo år sedan —
började han plockas in i den ena idrottsorganisationen
efter den andra, både nationella och internationella, och
då mycket ofta såsom ordförande. Därunder fick han
givetvis en oerhört stor träning i att föra klubban, dvs.
i att leda förhandlingar. STF:s styrelse har också i
rikt mått kunnat tillgodogöra sig hans
ordförande-egenskaper, både medfödda och förvärvade, och jag vet,
att jag har hela styrelsen bakom mig, då jag säger, att
styrelsesammanträdena under hans tid uteslutande varit
trevliga. Ett starkt bevis härför är, att de varit så talrikt
besökta. Det har varit ett stort nöje att få studera Bos
sätt att leda sammanträdena. De har alltid börjat exakt
på klockslaget. Alla rutinärenden har stormats igenom med
100-meters fart, medan väsentliga saker har fått sin
rundliga tid. Alla styrelseledamöter, som så velat, har fått säga
sin oförytterliga mening, men knappast mer än en gång.
Sedan har kontentan av debatten hastigt dragits ut, ett
förslag till beslut har formulerats och klubban fallit. I vissa
fall har jag vid sammanträdena märkt ett filosofiskt lugn
hos Bo, höjt över det vardagliga. Kan det ha uppammats
och fördjupats, då Bo som ung vistades i Kina och där
hade tillfälle att studera kinesens bästa sidor?
När STF har haft sina stora sammanträden eller på
något sätt behövt företrädas utåt, har Bo varit på sin
mammas gata: världsvan och representativ samt utmärkt
talare på olika språk. Vi kommer ihåg det eleganta och
skickliga sätt, på vilket han ledde jättekongressen NIM 3
år 1946 och t.ex. STF:s höstmöte i Köpenhamn 1947.
Under Bos tid har många för föreningen viktiga beslut
genomförts. Jag erinrar i detta sammanhang om
stadgeändringarna 1947 med bl.a. instiftandet av
juniormedlein-skap i föreningen för studerandena i de sista årsklasserna
av de tekniska högskolorna, varigenom föreningens
rekrytering i hög grad underlättades.
Många av STF:s medlemmar har säkert vid
genomresa i Äbo stått och tittat på Per Brahes staty i parken
framför Akademien. De har då också läst inskriften på
statyns sockel, som är tagen ur Brahes dagbok, sedan
han lämnat generalguvernörsposten i Finland. Den lyder:
"Jag var med landet och landet med mig väl tillfreds."
Med en liten förändring kan denna stolta sats också
utsägas av Bo Ekelund om förhållandet mellan honom och
Svenska Teknologföreningen. Jag är viss om, att ingen
av föreningens ledamöter skulle ha något att invända
däremot. Ragnar Wahrgren
Då Håkan Sterky vid Svenska Teknologföreningens
stämma den 24 november 1948 enhälligt valdes till
föreningens ordförande, var valet motiverat av många års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
