Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 15 januari 1949 - Anrikning av den svenska oljeskiffern, av Olle V Borgkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEKNISK TIDSKRIFT
ning, samt den, som uppstår vid sulfidernas, särskilt
pyritens sönderfall. Det visade sig emellertid, att det för
ett och samma skifferparti fanns en viss relation mellan
oljehalt och glödförlust, och att det var möjligt att efter
vissa korrektioner få fram en kurva för oljehalten som
funktion av glödförlusten. Överensstämmelsen mellan
analyserad oljehalt och oljehalt, beräknad ur produkternas
vikter och genom analys bestämda oljehalter, var inte
alltid god. Detta berodde på, att Fischer—Schrader-metoden
ger ett lägre utbyte ju lägre oljehalten är i proven och att
vid bestämning av olja i koncentratet även en del av
samlarreagensen drives över med oljan och därvid ger
för hög oljehalt.
Oljeanalyserna utfördes av Statens Provningsanstalt och
Ångvärmeinstitutet, glödförlustbestämningarna av KTH:s
anrikningslaboratorium, kol-, väte-, svavel-, koks-, vatten-,
gas- och metallanalyserna av Statens Provningsanstalt och
slutligen vissa kvantitativa spektralanalyser av Sveriges
Geologiska Undersökning.
Förberedande anriknings försök
Det var av skifferns struktur omedelbart klart, att
ned-malningen för friläggning av bitumensubstansen måste
drivas mycket långt. Mikroskopisk undersökning av
kornstorlekarna gav ej några upplysningar, som kunde bidra
till fastställandet av den för friläggningen av
bitumensubstansen erforderliga graden av nedmalning. Vissa
upplysande resultat erhöllos vid uppdelning av det nedmalda
godset i flera kornklasser under 40 fi och flotation av
materialet i kornklasserna. Uppdelningen i kornklasser
skedde genom enkel sortering vid tillsats av
dispergerings-medel och kornstorleken beräknades med hjälp av Stoke’s
lag. Följande resultat erhölls vid flotation på nedan
angivna kornklasser av skifferparti nr 2:
Kornklasser Utgångs- Koncentrat Mellan- Avfall
material produkter
Vikt Gldf Vikt Gldf Vikt Gldf Vikt Gldf
•/o "/o «/o °/o °/o a/o «/o «/o
+ 40 f ...... 100,0 28,5 98,0 28,5 2,0 16,8
— 40 f + 13 p 100,0 30,1 6,0 47,5 90,0 29,8 4,0 10,8
— 13 ,« + 7 P 100,0 28,6 25,0 42,8 56,0 30,0 19,0 7,2
— 7 ,« ...... 100,0 21,0 27,0 48,4 — — 73,0 10,9
* Glödförlust.
Någon anrikning att tala om med frånvaro av
mellanprodukt har först inträtt på kornklassen — 7 fi. En viss
anrikning har visserligen inträtt på kornklassen — 13^ + 7 fi,
men detta kan bero på dålig separation med korn — 7 /x
fortfarande kvar i kornklassen. Bitumensubstansen skulle
således friläggas först nere vid en kornstorlek av —-10 (i.
Då det sålunda blivit fastlagt, att det för erhållandet av
en god anrikning var nödvändigt att nedmala oljeskiffern
till en kornstorlek av -— 10 fi, inriktades ansträngningarna
på att finna de lämpligaste förhållandena vid flotationen,
att utreda vid vilken kornstorlek bitumensubstansen kunde
anses helt frilagd, och att klargöra sambandet mellan
anriknings- och nermalningsgrad. De orienterande
flota-tionsförsöken utfördes till en början i en 4 1 Ruth-maskin.
Resultaten härifrån voro dock mindre goda. En 2a/ä 1
Fagergren-maskin visade sig arbeta mera tillfredsställande
och de flesta orienterande försöken och alla huvudförsöken
utfördes i denna.
Som lämpliga samlare för bitumensubstansen kunna ett
flertal reagens användas. Amylalkohol, kreosotolja,
bok-kreosot, luidoolja, kresylsyra, olein, pineoil, Tarol V. 2,
tjärolja voro användbara, ensamma eller i kombination
med varandra. Bäst samlande egenskaper tycktes
amyl-alkoholen äga. Kreosotoljan och bokkreosoten kommo
därnäst. De voro alla tre i sig själva även skumbildare,
varför endast ett av dem erfordrades vid flotationen.
Amyl-alkoholen var tydligt selektiv även för halvkornen, medan
kreosotoljan och bokkreosoten samlade även dessa. Detta
medförde, att koncentratet blev mindre rent vid
användandet av de senare än vid användandet av amylalkohol,
samtidigt som dock avfallet blev bättre utarmat, önskades
samma utarmning av avfallet vid användandet av
amylalkohol, visade det sig vara nödvändigt, särskilt vid de
grövre nermalningarna att vid slutet av flotationen sätta
till någon droppe Tarol V. 2.
Följande relation mellan reagensmängder och
flotations-tider vid råflotation av gods, nermalt till 10 % + 5 fi,
kunde fastläggas:
Reagensmängd, °/oo Flotationstid
amylalkohol kreosotolja Tarol V. 2 min
3,6 0,5 — 3,15
2,4 1,2 — 3,00
— 4,8 — 3,15
2,4 — 0,5 4,00
Likaså konstaterades det, att för erhållandet av en god
separation i flotationsmaskinen godskoncentrationen i
pul-pen vid nermalning av godset till —25 ß ej borde
överskrida 100 g/1 och vid nermalning till — 10 fi ej över 65 g/1.
Lämplig koncentration vid repetering befanns vara 50 g/1.
Bästa resultatet i Fagergren-maskinen erhölls vid en
rotor-hastighet av 1 500 v/m vid såväl råflotation som repetering.
I nedanstående tabell redogöres för godskoncentrationens
inflytande på flotationsresultaten vid flotation av gods
nermalt till 10 % + 3 ju:
Godskoncentration, g/1
Produkt 100 65 40
Vikt Gldf Vikt Gldf Vikt Gldf
•/» %> °/« »/o »/» °/o
Utgångsmaterial ........ 100,0 27,7 100,0 27,2 100,0 26,7
Råkoncentrat ........... 45,2 44,8 43,0 48,3 33,6 55,4
Slutavfall ............... 54,8 13,7 57,0 11,3 66,4 12,2
Godskoncentration 45 g/1
Rep. koncentrat ........ 27,4 63,7 24,4 68,2 23,1 71,6
Mellanprodukter ........ 17,8 15,5 18,6 22,2 10,5 19,6
Undersökningar av pulptemperaturens inverkan på
flotationsresultaten gav vid handen, att renhetsgraden eller
utbytet inte blev bättre vid uppvärmning av pulpen.
Reagensåtgången ökade däremot inte oväsentligt.
Undersökningar av vätejonkoncentrationens inflytande på
flotationsförloppet gåvo till resultat, att en ändring av pH
inom gränserna 3—11, åstadkommen med HCl-, H2S04-,
Na2C03- eller H4NOH-tillsättning, ej hade något märkbart
inflytande på resultaten. Alla huvudförsöken utfördes
därför med vanligt vattenledningsvatten med pH = 8,0.
På grund av den långt drivna nermalningen av godset var
det omöjligt att genom siktanalys skaffa sig ett begrepp
om nermalningsgraden eller kornfördelningen, varför
sedi-mentationsanalys måste tillgripas. Dessa utfördes enligt
metod Andreasen. Som uppslamningsmedium användes
destillerat vatten, försatt med 2,0 cm3 10 %
natriumpyro-fosfatlösning och 2,5 cm3 10 % vattenglaslösning, räknat
per liter destillerat vatten.
Försöken för bestämmandet av lämplig nedmalning
utfördes på så sätt, att hela det inkomna partiet oljeskiffer
nerkrossades i en laboratorietuggare till — 10 mm. Efter
blandning uttogs en lämplig mängd gods, som nerkrossades
i en laboratoriespindelkross till — 2 mm och därefter
ner-maldes i 10 kg charger torrt till ca 5 % + 40 u. Detta gods
utgjorde utgångsmaterialet för alla fortsatta
malningsför-sök, vilka utfördes i porslinskvarn.
Anrikning av bitumensubstansen
Resultatet av flotationsförsök på skifferparti nr 4
nermalt till 10 % + 35 u, 10 % + 16 fi, 10 % + 9 fi, 10 % + 5,5
fi, 10 % + 3,3 fi och 10 % + 3 «, framgår av
sedimen-tionsanalysdiagrammet, fig. 1. Vid beräkning av oljeutbytet
anses, att mellanprodukten vid returnering till målnings- och
flotationskretsen kan uppdelas i koncentrat och avfall av
funna halter. Resultaten av flotationsförsök på sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
